Bloggen har legat på is ett tag, men vi funderar på att återuppta den. Vi tänkte dela med oss mer av oss själva, vårt arbete och självklart när vi är ute på spännande uppdrag. Bilden ovan är från det trevliga Luciatåget som besökte oss igår. Mysigt att börja dagen med lite glögg, pepparkaka och skönsång!

/ Therese, webbredaktör.

Så här ser min plats ut på redaktionen denna fredageftermiddag. I dag har vi varvat skrivjobb med lite praktiskt arbete. Det kan gömma sig en hel del konstiga saker i ett förråd till en tidning. Vi har städat och kollat igenom lite campingtillbehör. Skönt att ha det ordnat inför jul! Precis som man ofta vill ha det extra trivsamt hemma i juletid så tror jag det stämmer lika bra på en arbetsplats. Vi har möblerat om och fått upp en adventljusstake. Vår stora blomma har också fått lite glitter på sig, vi är redo för sista veckan innan jul! Hur ser det ut hos er, kan ni pynta er arbetsplats?

Nu ska vi lägga i en sista växel och jobba på innan vi tar helg! Så länge lyssnar vi på Stone Roses.

/Therese 

Vi på redaktionen tar jul nu, som ni ser.

Hoppas att ni får en fantastisk jul allihop!

Efter en härlig julledighet är allt åter som det ska vara på redaktionen. Som småbarnsförälder som flängt runt hela julen tycker jag att det är helt fantastiskt att komma tillbaka till jobb, verklighet och rutiner. Visst är det härligt med ett avbrott i vardagen. Men nu vill jag inte se ett granbarr, äta en köttbulle eller höra en enda julsång till! Nu fokuserar vi på nästa nummer istället. Jag tror det kommer bli riktigt bra! 

Hoppas ni har haft en rofylld jul - och nyårshelg! 

/ Therese

Micke och Jimmie är ute på äventyr, kan ni se var de befinner sig någonstans?

Vart är bilden tagen?

Hej alla bloggläsare!

Det är måndag morgon och en ny arbetsvecka stundar. Ny i många bemärkelser, inte minst eftersom det är första dagen på jobbet som webbredaktör för Husbil&Husvagn.

Nu har jag i och för sig redan tjuvstartat lite för att lära mig webbverktyget och få bort pappershögarna, men det har du säkert redan lagt märke till, och jag ska göra mitt bästa för att du som läsare ska få dagliga och intressanta uppdateringar. Nästan precis som det har varit tidigare även om jag kommer att försöka vara än flitigare.

Vad kommer jag då att delge dig? Självklart vill jag vara först med nyheterna på marknaden men jag vill även dela med mig lite av min erfarenhet från mitt resande. Just nu fylls mailkorgen av allehanda uppslag och det råder ingen brist på nyheter hos tillverkarna 2014. Noliamässan har just varit, 98 002 personer bevistade denna så vår bedömning om 100 000 stämde ganska bra och speglar väl det stora intresset för mobilt boende.

Har du tips och råd är jag naturligtvis glad för feedback och jag kommer att fortsätta göra en varierad och innehållsrik hemsida. Den kunskap du själv sitter på är jag förstås glad att få ta del av både som kommentarer och mail, du sitter kanske på någon spännande bild som kan vara rolig för andra att se eller något annat spännande som gärna får landa i min mailbox. För många läser Husbil & Husvagn både i tryckt och elektronisk form. De som inte gör det missar säkert en hel del intressanta och skoj nyheter.

Med hopp om en trevlig, varm och händelserik höst!

Pelle Kjörling

redaktionen@husbilhusvagn.se, åtminstone tills vår dataavdelning hunnit fixa mig en helt egen mailadress men det återkommer jag om.

Nu är det nära. Elmia står för dörren och jag har ännu inte bestämt mig för vad jag vill ha. Det finns ju en hel del att välja på och den första frågan måste ju bli om det ska vara husbil eller husvagn.

Alla tillverkare försöker förföra mig med allt från nya värmesystem till exotiska designkoncept. En och annan dessutom med multimediapaket men frågan är om inte detta husvagnsbilkoncept med det bästa från två världar är att föredra. Även om inte multimediapaketet är utrustat med fin display som jag inte förstår mig på utan en timmes läsning i instruktionsboken först.

Bara den läsningen kan få den mest förhärdade boknörd att ge upp. Knappast spännande och med otaliga hänvisningar till funktioner som jag inte har tänkt mig att utnyttja. Jag är ju en person som gillar att resa och kanske inte i första hand är ute efter att se på en naturprogram när jag ser naturen passera revy utanför fönstren. På något sätt känns det som om verkligheten är bättre än filmen trots den förföriska filmningen. Jag vill nog ändå sätta mina egna upplevelser före regissörens.

Däremot är det ganska omöjligt att lyssna på radion i den senaste husbilen jag kört. Med ett oändligt tålamod har jag bytt kanal otaliga gånger för att kunna lyssna på något intressant program, men så lätt ska det naturligtvis inte vara. Och när jag till nöds fått radion att delge mig programmet utan allt för mycket brus så får jag reda på att jag kör för fort.

Nej, jag låg i en bilkö och den rullade nog i 92 kilometer i timmen och skyltarna skrek envist 90. Radion skrek ännu mer envist att jag körde fortare än hastighetsgränsen ungefär en gång i minuten.

När jag körde in till jobbet i morse hamnade jag återigen i kö. Jag höll måttliga 10 kilometer i timmen där hastighetsskyltarna sa 30. Gissa vad jag fick höra?

Du kör fortare än hastighetsgränsen...

Nej, jag körde inte för fort. Inte alls i närheten av hastighetsgränsen. Och jag har inte hittat knappen för att stänga av funktionen. Förmodligen gömd långt ner i någon av menyerna och jag har inte tid att leta medan jag kör.

Jag är evigt tacksam att denna skapelse inte är utrustad med ett sådant multimediapaket. Och dessutom slipper jag att välja mellan husbil och husvagn. Jag känner mig jättenöjd med det.

Tidigt i våras, för att inte säga i vintras, blev jag stoppad i en rutinkontroll och den vänlige poliskonstapeln påpekade att jag nu snart, redan i mars, behövde förnya mitt körkort. Han upplyste mig också om att några papper inte längre skickades ut, utan jag var själv tvungen att bevaka det hela.

Jag kände mig tvungen att påpeka för honom att körkortet minsann gällde till oktober eftersom det tydligt på framsidan står att det gäller till den 25 oktober 2013. Han nickade och beklagade sin bristande läskunnighet eller i varje fall observationsförmåga. Då jag senare kollade körkortsportalens hemsida upplystes jag om att jag skulle kontakta dem en månad innan körkortet gick ut och glad i hågen gick jag så för att fotografera mig idag.

Hjärtat slog däremot genast några extra slag när jag upplystes om att körkortets C-behörighet inte hade något med körkortets på framsidan skrivna giltighetstid att göra. Visserligen minns jag det så från förra gången för tio år sedan men tio år är en lång tid och det föll mig aldrig in att vända på körkortet för att se att C-behörigheten slutade gälla en månad innan A och B. Däremot kunde jag naturligtvis använda körkortet som legitimation fram till den 25 oktober och det kändes väldigt betryggande. Den vänlige mannen som administrerade att lägga in fotot i deras databas upplyste mig vidare om att det är så att körkortets giltighetstid inte numer kan vara längre än första behörigheten som upphör att gälla.

Nu blev goda råd dyra. Omedelbart skulle beloppet för förnyelsen betalas in och morgondagen får bjuda på ett läkarbesök så att jag förhoppningsvis kan få ett läkarintyg som bevisar att jag fortfarande är kapabel att framföra ett C-behörigt fordon. Detta skall nu faxas in till myndigheten för att det ska finnas på plats senast den 26 september för annars väntar en ny uppkörning, ett alternativ som inte känns särskilt lockande.

Detta för att jag inte vände på körkortet för att konstatera att datum på fram respektive baksidan på körkortet inte stämmer överens med varandra. I varje fall inte då det körkort jag nu har utfärdades.

Men jag tycker nog att datumet på körkortets framsida borde spegla körkortets giltighetstid. Inte minst när ledtexten säger "upphör att gälla" för det angivna oktoberdatumet. Och jag som trodde att upphör att gälla gällde körkortet inklusive behörigheterna.

Men så fel man kan ha.

Vad är det då alla väntar på? Jo, självklart nya numret av tidningen!

Medan alla väntar jobbar hela redaktionen i sitt anletes svett. Det ska slutfixas, korras och kontrolleras. Har vi nu missat något? För på tisdag när september blir oktober är det deadline. Då skall allt skickas till tryckeriet.

Jodå, jag upptäckte ett par korrmissar när jag tjuvläste tidningen som sitter uppsatt på väggen i ett lösbladssystem trots att vi försöker vara noggranna redan från början. Trots att det inte är jag som är korrläsare. Men den människa är inte född än som är helt felfri även om jag tycker felen kan samlas lite väl ofta hos mig.

Men det känns som vi har kunnat snickra ihop ett nummer som blir intressant. Igen skulle jag vilja tillägga eftersom jag är part i målet.

Samma månadsskifte kommer vår nye medarbetare redaktionschefen John att äntra kontoret som han bara kommer att få besöka någon enstaka dag. Och han kommer garanterat inte att få någon introduktion. För lämningen överskuggar allt, ingen tar sig tid med något annat och sådant som nyanställda får snällt vänta. Men var du på Elmiamässan kanske du redan har träffat John, han fanns på plats där och insöp atmosfären i vår monter och fick möjligheten att njuta av alla godbitar på mässan dessutom. Men jag tror nog att det var vår egen monter som han egentligen gillade mest.

Vårt kontor är dock snart ett minne blott. För vi har blivit tilldelade ett nytt, större och tjusigare. Fler medarbetare kräver mer utrymme och även jag kommer att få sitta i samma kontor som övriga redaktionen. Hittills har jag fått sitta alldeles ensam i detta nya kontor och fått känna mig helt övergiven. Inte en själ har brytt sig om mig och faktiskt har det varit ganska skönt. För inte ens klockan på väggen har gett mig någon vägledning, man skulle kunna säga att tiden är ur led. Jag har inte ens vetat när jag kan ta rast. Men att vi ska byta kontor i morgon? Nja, även här har lämningen högre prioritet.

Morgondagen bjuder dessutom på en ny teleoperatör. Mitt på dagen skall vi utbildas i hur att svara i telefon. Det skiljer sig säkert mycket från tidigare, för inte kan det väl vara så att telefonen fungerar ungefär likadant som tidigare? Frågan för oss på redaktionen kommer att vara vilket som är viktigast, lära oss svara i telefon eller lämna tidningen till tryck.

Jag tror att vi vet vilket, det är bättre att låta dig vänta på svar om du ringer än att plåga alla med en evig väntan på det nya numret av tidningen. Förresten, jag inte bara tror, jag är väldigt säker. Om vi nu inte får fikabröd för att vi lär oss att svara i telefon. Man vet ju aldrig. För hittills har det inte hänt att tryckeriet har skickat fikabröd för att vi ska lämna ifrån oss materialet.

Men vem har inte sagt att det just i morgon händer för första gången. Det är ju så mycket annat som händer i morgon.

Jag har mitt skrivbord alldeles bredvid fönstret. Just nu smattrar regnet mot rutan och så här strax innan novembertristessen blir alltför påträngande ska jag komma med lite glada nyheter. För nu när höstkvällarna inte längre inbjuder till att fika i skuggan utanför ditt mobila boende och åtminstone vissa delar av landet har fått den första snön förgyller vi snart tillvaron med vår nydesignade hemsida. Så du får helt enkelt byta ut fikat mot en datorskärm för att kunna ta del av både innehåll och utseende som vi hoppas att du skall tycka blir ett lyft. Det kommer nog knappast att ändra vädret men kanske ändå locka fram roliga minnen och drömmar om en ny säsong med häftiga upplevelser. Det är ju faktiskt bara åtta veckor tills dess ljuset börjar återkomma och innan dess skall vi både hinna klämma in allhelgona, julskyltningar, advent, lucia och jul med julklappar. Apropå det sista så ska jag nog kunna hitta en och annan mer eller mindre onödig pryl att glädja någon med. Varför inte en bok om campinglivets vedermödor för den campingfientlige men boken rymmer minst lika mycket intressanta fakta för oss frälsta. Med lite tur kanske den campingfientlige byter sida, vem vet.

På hemsidan hittar du numer även bilder på udda fordon, roliga videor och alltihop parat med nyheter. Och så naturligtvis lite semesterpärlor att besöka från när och fjärran. Dessutom har jag provat på att ge er ett förslag på en hel Tysklandssemester från Rügen i norr, ner till alperna och norrut efter Rhen och Mosel upp till Eifel. Så det är bara att ta fram kartan och börja planera inför nästa säsong.

Några kör dock året om och vi kommer även med spännande tips för er. För det kan vara nog så avkopplande att kunna ta skidorna och bege sig ut i spåret direkt. För dig som tycker det är mer spännande att oroa dig för vinterförvaringen av ditt mobila boende har vi lite tips om hur du ska bete dig på bästa sätt. Och så finns det en tråd på vårat forum för dig som vill delge oss andra dina erfarenheter.

Kort sagt, det blir som vanligt med innehållet, bara lite mer, lite roligare och mer lätthittat. Sedan får vi väl hoppas att du inte behöver ge dig ut i novemberslasket för att inhandla vår tidning eftersom du säkert redan nu har fixat prenumerationen. Annars kan ju det också bli en bra julklapp.

Så ha det nu så bra i höstmörkret och se till att drömmen om den nya säsongen blir minst så bra som du tänkt dig!

Frågan om lämpligheten med att använda kommunikationsutrustning under bilkörning har stötts och blötts under ganska lång tid nu, inte bara här i Sverige. Flertalet länder har hunnit sätta ner foten och i stort sett alla har kommit fram till att det inte är lämpligt med telefonpratande. Spanien har till och med ett förbud mot att prata i handsfree.

Redan idag får inte föraren ägna sig åt aktiviteter som gör att man inte kan framföra sitt fordon på ett trafiksäkert sätt. Sådant borde, tycker nog de flesta, falla under "sunt förnuft". Problemet är att det inte är särskilt enkelt att definiera vad som är sunt förnuft lagtekniskt. Men en majoritet är för en skärpning så att det blir ett uttalat förbud mot handhållen mobil.

Att knappa in ett SMS när man kör kan nog de flest tycka är långt över gränsen för vad som är lämpligt. Riktas frågan om adressen i GPS:en blir svaren mer blandade. När det gäller de alltmer komplicerade mediaanläggningarna säger de flesta något i stil med "men det kan väl inte inverka på min körning". Och förståelsen för att föräldrar inte skulle få köra bil utan ytterligare en vuxen passagerare om det sitter småbarn i bilen får nog betraktas som nästan noll. Men ett samtal i telefonen får nog i vissa fall anses mindre uppmärksamhetsstörande än ett skrikande barn i baksätet och säg den förälder/förare som inte vänder sig om i det läget. Vad jag vill visa på är att frågan är komplicerad och det finns en rad saker som inverkar menligt på vår koncentration. För några år sedan hade man i Tyskland en talande reklamkampanj med en mobilpratande och lattedrickande förare samt texten "vem kör?". Enbart lattedrickandet kan nog i flera fall vara nog.

Nu får vi i Sverige en lag som säger att användandet av kommunikationsutrustningen inte får inverka menligt på körningen. Bra så. Men hur ska detta bedömas av konstapeln i busken?

Sannolikheten att konstapeln kan göra det troligt att det är telefonpratandet som orsakat den vådliga färden lär bli mycket knepig att fastställa. Har färden varit vinglig kan det möjligen bero på att föraren knappat in ett SMS, vilket enligt forskning ökar olycksrisken 23 gånger. Eller så beror den vingliga färden på en synskärpa som lämnar en del i övrigt att önska, 15 procent av förarna har detta problem. Kanske beror det i stället på trötthet men sådant lagförs knappt och fällande domar är ännu ovanligare trots att det är lika farligt som rattfylla.

Lagen lär bli mycket svår att hantera för domstolarna som kommer att få ägna sig åt juridiska hårklyverier som gör processen mycket slumpartad och rättsosäker. Att lagstifta bort dåliga förare eller dåligt föraromdöme lär bli nästan omöjligt. Men att just den här lagen skulle tillföra något väsentligt för att höja säkerheten känns som mycket osannolikt. Då hade det varit bättre att ha varit klar och tydlig, som exempelvis i Danmark. Där gäller att fordonsförare under färd ej får använda sig av handhållen mobiltelefon. Enkelt, tydligt men inte säkert säkrare än som det nu är i Sverige. För även med handsfree ska telefonnumret väljas och det finns som sagt fler koncentrationsstörande moment som inte omfattas av den nya lagen att ta tag i. Möjligen får vi vänta till 2016 för att hitta en lösning då enligt uppgift den första förarlösa bilen ska finnas till försäljning. Om nu inte det ger ännu fler knappar som det ska tryckas på.

Det känns som alltid lite befriande när julen är över. På något sätt är säsongen så mycket närmare efter det att advent, Lucia och julbordet är avklarat även om julen i dagsläget inte ens är riktigt slut. Först ska ju granen barra lite innan den blir utkastad men tjugondag Knut är det definitivt. Sedan är det bara latmaskarna som har gran och adventsstakar kvar.
Jag hoppas att du, liksom jag, har haft en lugn och skön jul, att tomten varit snäll och att du numer kan mer om vår tradition än tidigare eftersom du till och med på vår hemsida haft möjlighet att förkovra dig lite i ämnet. Men annars känns kanske semesterplaner och evenemang för 2014 lite mer framåtsyftande.

Närmast på lut står ju mässan i Kista 13-16 februari, där du hittar oss i montern. Varför inte ta tillfället i akt och fråga mig lite om olika semestermål, oavsett om vi pratar Sverige eller övriga Europa? Har du tur kan jag ge dig lite tips och övriga redaktionsmedlemmar kan säkert ge dig tips inom sina specialområden. Men kommer du inte till mässan får du väl fortsätta att läsa om olika platser här på webben. Just nu kommer jag att koncentrera mig på området runt Vänern som har mycket spännande att erbjuda. Följ med mig på min rundresa du med!
När det gäller platser utanför Sverige så tänkte jag gräva lite mer i vad Danmark har att erbjuda och nästgårds har du Skåne som jag nyligen presenterade.

Lagom till dess att julmaten hunnit satt sig så kommer du att få en del recept på bra campingmat här. Har du något recept du tycker du vill dela med dig av har jag inget emot att du hör av dig. Eller om det är något annat du tycker saknas, så hojta bara till, lättast på min mail, pelle.kjorling@husbilhusvagn.se.

Det blir säkert en hel del nyheter på tillbehörsfronten också. Vi får väl se vad som visas i Kista och vad jag kan göra för att du ska tycka än mer om att besöka oss här på webben.

Ett riktigt Gott Nytt webbår på er alla!

Det är inte alltid det blir som tänkt. Just nu är det snö utanför fönstret och det gillar jag inte alls. Hade jag fått välja hade det varit många plusgrader, gröna träd och ett campingbord i stället.

Men nu är inte alltid livet som man vill att det helst skulle vara och man får nöja sig med det som bjuds.

Även om våren närmar sig med stormsteg har jag ännu inte kommit på hur jag ska förbruka sommarens fritid, så jag får nöja mig med att njuta av mina gamla minnen. Under årens lopp har det ju blivit några platser som bokats av på måste besökas listan. Och det började för länge sedan, i en tid då ungdomen fortfarande var närvarande och inte alls alltid med husbil i tankarna. Tvärtom nästan. Så få hjul som möjligt och så många mil som möjligt. Den sammanlagda rullade sträckan däck var det som gällde och det blev platser som idag inte längre existerar. Öststater med dess luggslitna fasad och minnen från restauranger där menyn var lika omfattande som varubristen. Nej, inte vad som egentligen fanns av menyn utan vad som stod på den och ofta fick det sluta med en omvänd fråga eftersom standardsvaret var att just det man ville ha inte fanns. Och så kom frikadellsoppan in eftersom det var det enda som fanns. Ibland tog situationen sig lustiga uttryck som när jag ville ha mjölk. Kall mjölk. Jag var i Titos Jugoslavien och kyparna, nåja, tittade förundrat på mig. Kall mjölk? Vi har bara varm. Hur det skulle vara möjligt att servera den utan att värma upp den övergick deras förstånd så jag blev utan mjölk. För jag ville inte ha den varm, det var ju runt 40 grader i luften och redan varm soppa var i mesta laget.

Men platserna och upplevelserna har blivit många under åren. Numer har även husbilen fått plats i tankarna och bekvämligheten sätter sin prägel på tillvaron. Trots det har jag fått ett och annat återfall i tvåhjulsåkandet men eftersom jag koncentrerar mig på upplevelserna, platserna, har kanske sättet att färdas på underordnad betydelse. Jag söker ju trots allt samma frihet som alla med mobilt boende uppskattar. Oavsett om det gillas husbil eller husvagn eller storlek på densamma. Men antalet husbilsmil ökar stadigt.

Till mässan i Kista har jag blivit omfrågad att hålla ett föredrag om spännande resmål. Efter mina kanske 35 000 mil i Europa så har jag tre länder kvar att besöka innan jag prickat av alla. Nu tänker jag inte berätta om allt jag sett men det ska nog inte vara något problem att fylla den halvtimme jag fått till förfogande. Har du inte tid att komma så får du hålla tillgodo med det jag berättar här på hemsidan och i tidningen. Men annars hoppas jag du kommer och lyssnar om några av alla spännande platser som finns. Men jag låter det bli en överraskning om vad jag kommer att ta upp. Men det blir i varje fall inte platser som kommer att kännas omöjliga att komma till ens med ett större ekipage.

Hur som, du är hjärtligt välkommen, både till mässan, vår monter och att höra om mina förslag på resmål! Kanske kommer jag på något resmål jag missat tills vi ses. För det finns fler resmål än någon kan drömma om.

Enligt kalendern ska vi fortfarande ha flera veckors vinter och snöskrapande framför oss. Men så verkar det inte vara i år. Meteorologiskt har våren sedan länge anlänt till Skåne dit den inte normalt skall komma förrän den 22 februari och den har till och med tagit sig förbi och en bra bit norrut.

Här i Stockholm prunkar redan rabatterna av både snödroppar och vintergäck. Det är till och med så att någon enstaka tussilago och viol (!) har visat sig och då sägs det ju att våren har anlänt på riktigt, trots att vi borde ha fått vänta till den 16:e mars. Så mycket för den statistiken skulle man kunna säga. En och annan husbilsförare har också visat sig på vägarna vilket är ytterligare ett säkert vårtecken. Nu skulle det ju kunna vara någon vilsen vintercampare som inte riktigt hann med den försvinnande vintern, eller vad vi nu ska kalla den gångna årstiden i södra Sverige. Men glädjande nog, för en del, råder det ingen snöbrist från Dalarna och norrut så många har tagit tillfället i akt och besökt vintern. Mobila boenden är nuförtiden anpassade för sådana övningar trots att jag själv föredrar sommar och sol.

Så jag är inte den typen som klagar på den uteblivna vintern, tvärtom. Förberedelserna för vårturerna har kommit en bra bit på väg och en tur till Tyskland hägrar i helgen. Två veckor senare är det dags för Holland och jag hoppas att en och annan tulpan kan ha slagit ut och att den väntande husbilen kommer att erbjuda många glädjefulla mil. En ganska dum reflektion egentligen. Jag gillar ju att resa, jag gillar att våren har anlänt och jag gillar husbilen, det finns helt enkelt inget att oroa sig för. Tanken är att du ska få läsa lite om ett vårligt Holland så vi får hoppas på att vädergudarna står mig bi.

Nu är då frågan hur långt du själv kommit i förberedelserna för vårens premiärtur. Har du allt i ordning, luft i däcken och humöret på plats? Jag hoppas på det och att vi snart syns på någon naturskön plats efter vägarna! Väl mött och vänta inte för länge på att ta premiärturen!

Morgonen bjöd på både solsken och fågelkvitter och inte minst värme. Gårdagens sommarvärme var lovad att komma i repris idag och det gjorde den med besked. Mitt på dagen var det härliga 23 grader och det skall enligt prognosen bli ännu varmare i morgon.

Frukosten smakade utmärkt i friska luften och intogs sittande i campingstolen vid bordet i det överdådigt växande gräset. Så där satt jag tuggandes och tittade på pråmarna som i makligt tempo trafikerar Mosel. Ungefär som man drömmer om att det skall vara en härlig campingdag.

Så det kändes lite som en helgmorgon hemma. Jag hade redan tidigare bestämt mig för att ligga still på den här trevliga campingen vid Bernkastel-Keus en natt till. Att det blev en camping och inte en ställplats berodde på att det annars hade blivit för långt att gå till staden och den ville jag absolut inte missa. För den som skall hit kan jag nämna att det finns en parkering för husbilar i stort sett mitt i staden där det är gratis att parkera upp till sex timmar. Men nu blev det i stället en halvtimmes promenad för att nå Marktplatz, det berömda torget i Bernkastel-Keus.

Korsvirkeshusen där ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst. Inte på grund av bristande underhåll, på det viset ser de ut att kunna vara byggda igår, utan för att husen under århundraden har satt sig och nu knappast har några räta vinklar kvar. Miljön är fantastisk och turisterna, som än så länge inte har hunnit bli odrägligt många, strosar upp och ner i de smala gränderna och sätter sig vid något café för att få sig en stor svalkande glass och någon form av kaffe. Och så var det den tidiga försommarens värme som gjorde sig påmind. Den trevliga staden bjöd faktisk på sig på ett sätt den sällan gör så här års. Det märks även hos lokalbefolkningen som begett sig ut och njuter av lunchen på en parkbänk eller i det gröna gräset.

Campingen börjar så sakteliga få fler gäster. Idag kom en husvagn och ställde sig på platsen bredvid mig. Jag antar att han tänkt sig stanna ett tag eftersom han förutseende nog även hade en gräsklippare med sig. Den hade han i en extra vagn som jag dessvärre inte såg hur han fick hit, han hade ju redan en husvagn efter bilen, lastad med massor av stolar, bord, parasoll och annat som säkert kan förgylla vistelsen här.

Men i morgon blir det till att börja resa vidare igen. Dels vill jag ju bekanta mig ytterligare med bilen och dels skall jag om några dagar vara i Holland för att titta på tulpaner. Sådana finns visserligen i full blom även här men inte i de mängder som i blomstermetropolen. Så nej, jag tror inte jag behöver knalla över till honom och fråga efter att låna hans gräsklippare. Tyvärr kanske jag ska säga för med det här vädret och den här platsen kan jag tänka mig att stanna länge.

Så nu lämnar jag er för den här dagen och sätter mig utanför i campingstolen, för trots att klockan är mer än sju på kvällen visar termometern härliga 20,5 grader.