Snöfall i solsken och gasolchock!

Ofta när vi är ute i husbil så ökar trivseln ju längre vi är ute. Allra känsligast är vi första dygnet när varje liten sak blir uppförstorad. Likt varg-rädda höns sitter vi (jag) och kacklar "Vad är det som låter?" eller "Nu är något fel!". Senare blir småstrul bara något som ingår i vardagen, precis som hemma eller på kontoret. Både på jobbet och hemma löser vi problem dagligen utan större drama. Så blir det när vi bor mobilt också.

Visst drar det lite småkallt här och där och luftvärme är väl inte lika skönt som vattenburen värme. Men är man inte alltför kräsen så funkar det utmärkt. Vore vi på skidvecka i fjällen där man inte byter lägerplats varje natt så hade boendet fungerat än bättre. Då finns ju servicehus intill och vi kunde ha isolertäcke och vintertält. Saker vi nu valt bort för att vara mer rörliga och spara bagageplats.

Nu hägrar Västerbottens inland och vägarna där är hemmaplan efter att de varit min arbetsplats och fritidssyssla att upptäcka i många år. Nu när vi är mindre självförsörjande känns det vettigt. Den gångna natten på brorsans gård var det -27°C men goa +19,5°C i plåtisen. Här på gården byggde vi för övrigt en campervan före pandemin, se mer om den här.

Som vanligt på vintern kör vi några mil innan vi stannar och äter frukost. Att koka kaffe när rutorna är helt immiga redan är inget för oss. Denna iskalla morgon består imman av tjock is på insidan av rutan. Riktigt snygg is faktiskt!

Vi stannar för frukost nära Cirkle K i Vännäsby och när kylskåpet öppnas är smöret, yoghurten och osten fisljummen. Jag testar med spisen, japp slut gasol. Kl 06 en lördag i inlandet. En snabb googling visar att det är hela 45 meter till närmaste gasolställe...

Med dieselvärmare är det så lätt att glömma gasolen för vi byter flaskor så sällan numera, men man kan lugnt säga att vi valde lämpligt frukostställe.

Till vår lättnad har de fyllda flaskor på lager. Men knappast billiga; 799 kr för en 11-kilos stålflaska! Visst kan jag ha förståelse för att generösa öppettider (och ensamjobbande mackpersonal) medför höga priser. Hanteringen av gasol på vintern är inte jättekul för mackpersonalen som måste ut och bära tungt i kylan.

Jag kollar gasolpriser och som du ser i faktarutan skiljer det över 100 % mellan billigast och dyrast.

Vi passerar Bjurholm och höga bron över Öre älv och passerar ett par av konstverken som placerats längs "Konstvägen sju älvar" och min favorit är silverkyrkan på myren.

I Fredrika åker vi upp på berget till buddisttempelplatsen. Utsikten är magnifik och vill du läsa mer om denna plats så har Åsele Turism information, liksom wikipedia. Det är en speciell känsla att se de thailändska statyerna i svensk vintermiljö.

Vägen dit har dock inte plogats så vi får traska i snö. Det är det värt.

Åtminstone ända tills vi ska gå tillbaka och jag tippar likt en stel gammtall ner i djupsnön.

Jag är faktiskt så gammal att jag har glömt hur bökigt det är att ta sig upp ur djup snö liggande på mage. Samtidigt skäller min kära fru ut mig för att det tar sån tid för mig att komma upp. Som om det var mitt stora nöje att kräla i snö.

Väl uppe igen är åtminstone jag glad. Men min äkta hälft bara fotograferar klart och går sen med, ni vet såna där demonstrativt raska kliv, tillbaka till husbilen. Tystnad råder sedan en stund.

Men efter att jag har bett om ursäkt ett par gånger för att jag var dum nog att ramla, blir det lite bättre.

Nu väntar Dorotea och den här resans trevligaste ställplatser! Missa inte nästa bloggavsnitt! Dessutom ska vi testa en vinterdröm i form av ett mobilt boende med släp och snöskoter.