Halvvägs till Nordkap

Det blir en lagom dagstur från Sävar norr om Umeå, via byggvaruhuset i Skellefteå, till Pite Havsbads camping. Där sköts incheckningen vintertid av hotellreceptionen medan vanliga incheckningskiosken är översnöad.

Under högsäsong står här cirka 1000 husbilar och husvagnar. Just nu ser vi bara vår egen så det är fullt förståeligt om incheckningen får skötas av hotellet.

Att befinna sig på en av landets största campingplatser när den är öde är en märklig känsla. Det är dock vackert, snön ligger kritvit långt ut i havsbandet och på en av campingtomterna haltar en knäsvag pergola. Ägaren kan säkert böja till den enkelt när de återvänder i sommar.

Det syns flera spår efter den vinterstorm som blåst fram veckan innan. Utanför servicehuset Solfånget ligger en avblåst jättegren, det var nog tur att campingen stod tom när Ingunn hälsade på.

Fast det är trots allt inte helt tomt. Runt området går en plogad väg där knubbiga par vandrar fram med högt knarrande vinterskor. Paren dyker upp likt rumpnissar bakom snödrivorna och mumlar "C´est magnifique" eller liknande. De hälsar vänligt och vi hälsar tillbaka.

Hotellet är fullbokat av flygturister från Frankrike som gärna promenerar i hyrda skoteroveraller. De bokar charter till Piteå för att uppleva vinter, kyla och norrsken. Och nog får de kyla alltid.

Själva återvänder vi till värmen i Karmann. Jag är mycket imponerad av det teamwork som dieselvärmaren och litiumbatteriet tillsammans åstadkommer. Vi behöver aldrig oroa oss över varken bränsle- eller energibrist. Värmen och dess fläkt från Truma kan stå på fullt hela natten om så önskas. Men i så fall blir det som en torrbastu förstås.

Visst drog det kallt på sina håll första natten, men det mesta har vi lyckats åtgärda med ganska enkla medel. Vi sover dessutom under rejäla täcken och har gärna något om nacken som värmer. Mitt i natten brukar det dock blir för varmt och täckena sparkas iväg.

Natten på Pite Havsbad blir vår första med 230V inkopplat. Det känns onödigt. Batteriet har hittills aldrig sjunkit under 77 procent kapacitet under våra nätter och det laddas snabbt när vi kör. Av förklarliga skäl gör solpanelen liten nytta denna årstid och på denna breddgrad.

Vi har inte använt husbilens dusch hittills under resan, mest för att vi är oroliga att den lilla dunken vi ställt under utloppet är för liten. Hittills har vi dessutom hittat andra duschmöjligheter.

Gråvattentanken är för övrigt eluppvärmd på Karmann och den värmeslingan har vi ständigt påslagen, vilket inte tycks påverka batteriet.

Vi har som sagt ett av campingens lyxiga servicehus för oss själva. Där finns golvvärme, stort kök och massor av toaletter och duschar. Till och med familjerum med stor och liten toa. Vi föredrar dock enkelrummen.

När vi vaknar nästa morgon är det ordentligt kallt ute, ca 20 minusgrader, men vi är lyckligt lottade i vår husbil. Förutom att vi sover som klubbade sälar i de bekväma långbäddarna så är det både mörkt och tyst. All snö utanför dämpar lite extra även om det knappast är bullrigt på campingen ändå.

Våra låga förväntningar på plåtisboende vintertid verkar vara felaktiga. Det här bådar gott inför resten av resan!

Piteå är nästan halvvägs från Stockholm till Nordkap och när vi nu har nått så här långt är jag övertygad om att vi ska nå Europas nordligaste punkt inom två dygn!

Glada i hågen förbereder vi för morgonens frukost och vrider om vattenkranen. Det pyser till. Men det kommer inget vatten och kranen är mardrömslikt kall. Det som troligen har hänt under den gångna natten är... en vintercampares mardröm!

Fortsättning följer!