Det är hög tid att tömma plåtisen, husbilen eller husvagnen på vatten om du har den stående utomhus. 

Under oktober sjunker temperaturen ofta allt närmare nollan. Än så länge har vi klarat oss från minusgrader på natten, åtminstone i Stockholm och söderut. Men frosten kommer allt närmare – och med den potentiella skador på fritidsfordonet.

Vatten blir is i minusgrader och is tar mer plats. Isen sväller sönder allt i sin väg och därför ska köksblandare, slangar, ledningar, dusch och toalett hållas torra, alternativt varma. Det hjälper inte ens om ledningarna är av metall, snarare tvärtom. 

Tänk på det här när du tömmer husbilen på vatten:

• Lämna avtappningsventilerna till varmvattenberedaren i öppet läge efter tömning.
• Låt gråvattentanken vara öppen efter tömning, för att motverka kondens i tanken.
• Spola tills bara luft kommer ut när du tömmer ur duschkran, kökskran och handfat. Lämna kranarna på i ”ljummet mittenläge”. Lägg ner duschslangen på duschgolvet. Blås eventuellt ur kvarvarande vatten. Slå av pumpen om den går tomt.
• Passa på att rengöra toalett och kassett för att förhindra dålig lukt och avlagringar när du tömt ut allt spolvatten. Öppna bladet mellan sits och kassett och lämna öppet för att ventilera maximalt.

Hur ser då utsikterna ut för i kväll och den närmaste veckan? Det ska inte bli minusgrader, om prognosen stämmer. Men väderleksrapporten är inte ristad i sten, så det kan vara bra att passa på att tömma, medan tid är.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Ingen inlärning är så effektiv som den som kommer av nöd. Av det skälet har jag i många år vetat att stötdämpare heter amortisseur på franska. Det är inget ord jag använder varje dag i veckan, men rätt vad det är kommer jag att behöva det igen, tro mig.

Styrväxel är ett annat ord vi tvingades lära oss på franska för några år sedan, men det har jag faktiskt glömt bort. Det får finnas gränser för vilka ord en går och tynger hjärnan med; en trasig styrväxel vill vi aldrig mer ha.

Under vårt dryga år i Frankrike har vi också skaffat oss ett imponerande ordförråd när det gäller eldragningar och rörmokeri. Nu väntar vi bara på att vi kan börja umgås med folk igen så att vi liksom händelsevis kan styra in samtalen på delikatesser som ”översvämning av svartvattnet på toaletten”, ”kortslutning i hela lägenheten på grund av livsfarliga eldragningar gjorda 1968”, eller varför inte ”gasledning stämplad med bäst-före-datum i november 2007”.

Vi har också lärt oss en del banktermer och en av oss vet vad ”böld” heter på franska och kan även förklara var den sitter, men det kommer jag aldrig att berätta för någon utanför familjen.

Men allra mest spännande var det när vi råkade slinka in till en husbilsförsäljare häromdagen. En sån där ”det skadar väl inte att bara titta lite”-tur. I klass med att åka och ”bara titta” på valpar. Vi vet ju alla hur det går.

Jodå, så plötsligt satt vi där med Jean-Philippe, som vi numera är JP med. Och pratade pris och finansiering. Den som fortfarande tror att fransmän är dryga typer som tycker att alla ska prata deras språk borde träffa JP.

En bit in i vårt samtal, som var en blandning av rätt tuffa prisförhandlingar och avväpnande gapskratt, komplimenterade jag JP för hans goda engelska. Han berättade:

”Jag sålde köksinredningar förut och fick en svensk kund som skulle byta ut hela sitt kök med vitvaror och allt, en stor affär alltså. Jag kunde inte ett ord engelska och kunden inte ett ord franska. Så jag slingrade mig ur vårt första möte och bad honom komma tillbaka nästa dag.

Hela natten låg jag och pluggade in vartenda engelskt ord som kan förekomma i ett kök. Och ja, jag landade affären och blev dessutom god vän med kunden.”

Den här gången hjälps vi åt att hitta de rätta orden på omväxlande franska och engelska.

Och när inte det räcker åker Google Translate fram i våra mobiler. Efter hand får vi lära oss hur husbilsaffärer funkar i detta land, nämligen genom finansiering med ett långvarigt annuitetslån kopplat till en livförsäkring.

”Ni berättar vilken summa ni kan lägga varje månad, sedan ser vi vad ni kan få för den summan med ett lån som är upplagt på 13 år. När ni har haft husbilen i tre år ­kommer ni hit och byter till en ny för samma månadssumma. Så går det till här.”

Om det blev affär? I skrivande stund vet vi inte. Men vi har lärt oss en massa nya ord, klart roligare än ”tirer la chasse”. Spola på toaletten.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Och rosa flamingon har ni med er på resan också. Spännande! säger kollegan och ler menande. 

Jag fattar ingenting.

”Googla på flamingo och husbil får du se”, fortsätter kollegan och försvinner ut genom dörren glatt visslande.

Då gör jag förstås det. Pronto. Och får lära mig att det förekommer ett signalsystem på campingplatser runt om i Europa som jag inte är invigd i. 

Jo, att vi inte bör dekorera vår husbil med röda hjärtan, hur frestande detta än skulle kunna vara under julveckorna, har vi lärt oss. Då skulle vi kunna få oönskat besök av sexköpare, åtminstone om vi stannar vid en vägkant som passeras av mycket nyttotrafik. 

Men att ett par röda band knutna på strategiskt ställe vid husbilen betyder en inbjudan till ömsesidigt sexutbyte hade vi ingen aning om förrän vi började forska i signalsystemet. Där blir det till att se över vilken färg vi har på våra snören och spännband(!) i fortsättningen. En vill ju inte utsätta någon för onödig blamage. Allra minst oss själva.

Det kollegan hade upptäckt när han så lömskt sneglade över axeln på mig var ett foto på rosa flamingor som var inlagt på en hemsida som bland annat handlar om en husbilsresa i grupp till Camargue i södra Frankrike.

Där, i Camargue, är naturen berömd för att hysa de långbenta rosa fåglarna, vilda vita hästar och svarta tjurar, vilket bilderna skulle illustrera.

Men det är mycket möjligt att några av deltagarna på gruppresan fick andra förväntningar, för rosa flamingo på eller runt husbilen visar att man är sugen på att ha swingersex. Byta partners alltså.

En flamingo lär betyda ”jag är ensam och öppen för sex med ett par” och två betyder ”vi är ett par som vill växla partners med ett annat par”. Joråsåatt, nu har vi lärt oss något nytt igen.

Vid ytterligare lite googling framkommer det att flamingosignalen har förekommit länge. Våra vanligaste före detta kvällstidningar brukar köra en liten blänkis om det här minst en gång varje sommar.

Den traditionella trädgårdsflamingon visar sig ha rötter i amerikanskt femtiotal och fick sitt uppsving(!) i Europa för några år sedan, då den ersatte ananasen som den mest populära dekorationsdetaljen. (Vill vi veta vad ananasen signalerar? Nej, jag tänkte väl det.)

Denna plötsliga flamingoexplosion har naturligtvis skapat bryderi i vida kretsar. Utomlands bör vi ha återfått vårt rykte som extremt lössläppta människor; varenda turist som kommer till Sverige kan ju med egna ögon se vad vi har i våra trädgårdar. Överallt!

Vi husbilsåkare hjälper till genom att dekorera våra ögonstenar med små uppblåsbara flamingosaker som vi ställer på plastmattan under markisen, intet ont anande.

Eller tvärtom, fullt medvetet för att vara tydliga.

Men vi har ett uppenbart problem här, känner jag.

För vem f-n törs fråga?

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning. Krönikan publicerades först i Husbil & Husvagn 1/20.

Varför är det så spännande med praktiska förvaringslösningar? Jag dras till ämnet och kan ägna timmar åt att fundera på dem. Det har en märklig dragningskraft på mig oavsett om det gäller husbilar, båtar, husvagnar, resväskor, telefonfodral eller pennställ. Förvaring! 

Sällan känner jag mig så nöjd som när jag lyckats klura ut en egen förvaring i en husbil. Min äkta hälft invänder att det har gått för långt när jag måste köpa saker att förvara i min nya smarta förvaringslösning? Men en tom förvaring gör ju ingen glad…

Ofta hindras jag faktiskt av min fru. Hon ratar mina förvaringsidéer – redan innan jag hunnit visa dem! Ibland smyger jag därför med dem, som vore jag beroende. Men en storvinst var faktiskt den där gången när jag hittade starka sugkoppskrokar som passade perfekt på plastväggen i duschen. I det fallet fick till och med frugan erkänna att de var bra. Att JAG var bra! Dels för att jag inte behövde göra åverkan på väggen men också för att ha nånstans att överhuvudtaget placera handdukarna vid duschning. 

Husbilsmontörer måste ha en otrolig självkontroll när de kan hålla sig från att sätta krokar överallt. Då är det värre med mig, ta bara mitt senaste fynd, en hel påse med tio gängade och kraftiga krokar. Troligen klarar de 5–10 kilo styck.

Där fick jag en skarp blick av hustrun redan när jag drog upp den lilla påsen ur fickan. Min glädje försvann. ”Att man inte ska få ha lite kul nån j-a gång?!”

Men jag gav inte upp utan smög runt i husbilen och måttade och duttade med kroken mot potentiella väggytor. Varje gång innan jag skulle trycka till och gänga sneglade jag mot frun, som sa nej med mörk blick, och jag fick dra tillbaka spetsen. Till slut blev jag helt oförmögen att gänga. 

Jag vet, krokar ger åverkan på det vackra träet… men det syns ju inte förrän någon gängar ur den igen. Jag vet inte exakt hur länge jag gick runt duttade med mina nya krokar.

”Här borde vi väl ha en krok!”

”Till vad?”

”Hänga upp saker… du vet!”

”Jamen… VAD?”

”Häng inte upp dig på det… finns väl alltid plagg som ligger och dräller!”

Krokarna blev liggande i en välfylld bra-att-ha-ask. Men krokar är inte allt, jag kan inte sluta stirra på distansen mellan entrédörrens plastkarm och innerväggen. Där passar hoprullade strumpor perfekt. Nu har min fru dessvärre hindrat mig från den smarta förvaringslösningen – också! Frustrerande. Att inte ens få trycka in sina strumpor i ett outnyttjat utrymme... 

”Fult? Nej det är praktiskt! I ett litet utrymme som en husbil måste man tänka praktiskt först och främst. Långt ner på listan kommer det där med snygghet.” 

I min värld fick husbilar gärna ha magnetiska väggar… eller innerväggar av kardborre?

Då kunde jag fästa saker överallt utan att göra hål i väggen…