Restips: U-båtsbasen i Paldiski

Vi är på halvön Packer vid öarna Stora och Lilla Rågö, inte långt ifrån Tallinn, det är bara fyra mil till turistmetropolen Vanalinn som är Tallinns gamla stad. Och under mellankrigstiden, förra gången Baltikum var fritt, var även Rågervik ett turistparadis, inte minst samlade den vackra klinten många konstnärer. Men här i den forna militärbasen Paldiski är vi i en annan värld och i den del av Estland som inte skulle åtnjuta esternas åtrådda frihet förrän tre år efter självständigheten 1991.

De stora hyreskomplexen förskräcker och idag hänger fönstren på trekvart, om de ens finns, och förfallet är monumentalt. I gatorna gapar stora hål och mycket är övergivet eller förstört. Här har ingen haft något intresse att underhålla och förbättra, ingen har heller haft råd till det. Hela området andas misär och elände.

Och såren från ockupationen är djupa både i själ och natur, det vackra landskapet kan inte råda bot på det. Men allt är inte stora förfallna hyreskomplex. Det finns mängder av söndersprängda skyddsvärn, utblåsta mindre byggnader med klotter som minner om en tid ingen estländare vill ha tillbaka. Även om kärnreaktorerna demonterades 1994 kom det att dröja till 2007 innan det mesta av militärbasen jämnades med marken. Men trots förfallet och eländet är det här en plats som inte ska glömmas bort även om järnridån inte längre finns. 

Paldiski var alltför viktigt för Sovjetunionen för att bara överges då militärbasen under kalla kriget förvandlats till en viktig u-båtshamn och ett klart hot mot Sverige. Det hela kan tyckas lite ironiskt eftersom fiskehamnen Rågervik, som namnet var när orten grundades på 1700-talet, anlades av de svenskar som härskade här fram till Stora Nordiska kriget. 1718 hade Peter den Store erövrat Baltikum och samma år förlade han en del av sin krigsflotta här men den utvidgades ända till 1770. 1790 skulle svenskarna under Gustav III delvis bränna ner den lilla staden, som då bara haft stadsrättigheter i sju år, vars hamn var isfri året om och därför den viktigaste hamnen för både S:t Petersburg och Tallinn. Namnet som Katarina II gav Rågersvik blev Paldiski (Baltischport) som betyder just den Baltiska hamnen. Hennes vackra slott Kvadriorg, Katherinenburg, finns i Tallinn och är absolut värt ett besök. Eftersom hamnen var så viktig byggdes den allra första järnvägslinjen i Baltikum mellan S:t Petersburg och Paldiski och den knöts samtidigt ihop med både Narva och Tallinn.

Under Sovjettiden blev det därför en utmärkt plats för en ubåtsbas med två kärnreaktorer, och en ubåtskrigsskola. Efter det att basen byggts 1965 och Paldiski blev en sluten militärstad, tvingades civilbefolkningen flytta.

Men det finns mer att se än bara gamla bostadskomplex från kommunisttiden. I närheten av Paldiski ligger den gamla ryska borgruinen Rogervik där fångarna efter bondeupproren i slutet på 1700-talet fick avtjäna sina straff. Det finns även en del gamla trähus från 1800-talet, bland annat järnvägsstationen och Amandus Adamson-museet. Men inte minst måste du uppleva den härliga klinten som fångade konstnärernas intresse och skiljer sig helt från de i kalksten i Jasmund på Rügen och dess motsvarigheter i Danmark.

Trots detta är det en historisk plats som allt för få hunnit besöka. Missa inte att titta igenom bildspelet som säger mer än alla tänkbara ord.