Restips: Runt Östersjön

Vi väljer att starta vår resa runt Östersjön vid vår redaktion i Stockholm. Här tar vi E4:an mot Uppsala, men redan vid Märsta svänger vi av motorvägen för att köra mot Uppsala på mindre vägar vilket tar oss till vårt första skyltade resmål, Sigtuna. Vi njuter av den härliga småstadsatmosfären, tittar på rådhuset och sätter oss på tant Bruns mysiga café för att sedan njuta av stranden. När vi bryter upp kör vi till Skokloster som är vackert beläget vid Sigtunafjärden och har en intressant historia.

Väg 263 och senare 255 tar oss mot Uppsala där vi väljer väg 290. Innan vi riktigt lämnat Uppsala stannar vi och tittar på de tre kungagravarna i Gamla Uppsala, Sveriges kanske mest intressanta historiska område. Sedan är det dags att fortsätta mot Österbybruk som har en trevlig herrgård och Sveriges äldsta valonsmedja. Vi fortsätter väg 290 men strax efter Österbybruk svänger vi av mot Lövstabruk som är svensk industrihistoria i koncentrat.

Väg 76 tar oss mot Älvkarleby med sin fors där vi njuter av utsikten vid någon restaurang innan vi kör några mil på E4:an. Strax efter Bergby tar vi den trevliga lilla vägen mot Axmar Brygga där det finns en trevlig camping med havsutsikt,  som vi tidigare år nominerat till årets ställplats, innan vi i Söderhamn återigen ansluter till E4:an.

I Sundsvall får vi betala för att åka över den nya Sundsvallsbron som är Sveriges längsta motorvägsbro. Alldeles efter den blir det en liten avstickare till Galtströms bruk innan vi når Höga Kusten. Där ska vi stanna och njuta av världsarvets skönhet och det finns mycket att sysselsätta sig med. Alldeles efter Höga Kustenbron kör vi av och följer skyltningen.

E4:an tar oss förbi Skellefteå till Byske havsbad där vi njuter av nöjen och bad i det de själva kallar för ett paradis. Norra Sverige domineras som väl alla vet av oändliga vidder och naturen är storslagen. Kommer du hit mitt i sommaren ska du naturligtvis njuta av de aldrig mörknande sommarkvällarna och kanske göra någon avstickare inåt landet även om avstånden är stora. Men vi åker vidare norrut en kortare bit och stannar till vid nästa fina bad som är Pite havsbad innan vi kommer till Finska gränsen vid Haparanda/Torneå där Kukkolaforsen en bit norrut kanske lockar. Nu byter även vägen nummer och blir E8.

E8:an tar oss söderut och efter Oulu stannar vi till vid Finlands motsvarighet till Byske och Pite havsbad, Kalajoki, som bjuder på en fantastisk strand och trevligt nöjesliv. Härifrån tar vi väg 27 mot Iisalmi och Finlands vackra sjösystem. E63 tar oss söderut mot Siilinjärvi men efter Hiltulanlahti byter vi till väg 5 mot Leppävirta och Verkaus.

Strax söder om Kuvansi tar vi en mindre och mycket vacker väg via Kuomusaari och Rantasalmi för att nå väg 14 strax väster om Savonlinna. Efter att ha upplevt denna trevliga ort med svenska anor tar vi en av Finlands vackraste vägavsnitt, väg 14 österut mot Punkaharju. Titta på kartan för att lättare se hur vägen går eftersom du ska lämna väg 14 vid Harjutie där vi tar den smala väg 4792 som ändå går bra att köra med vilka campingfordon som helst. Den vackra gamla vägen omsluts av sjöarna Puruvesi och Pihlajavesi. Här finns all anledning att köra långsamt och njuta innan vi efter fem mil har kommit till Särkisalmi.

Väg 6 efter ryska gränsen tar oss efter sjöstränderna till Imatra, Lappenranta och Kuovola. Några mil till så når vi E18 som tar oss till Helsingfors. Har du inte varit här tidigare är det rimligt att sätta av minst en dag.

Här tar vi färja över Finska viken (Här hittar du bokning av färja) och hamnar efter två timmar i Tallin där vi kör till campingen och parkerar men går sedan in till Tallinns gamla stad Vanalinn. Den charmiga världsarvsklassade staden rankas som en av nordeuropas bästa medeltidsstäder och har mycket att erbjuda. Även om du bara vill uppleva det mest väsentliga bör du sätta av en och en halv dag.

Från Tallinn tar vi väg 8 på väg mot Paldiski, en av de Sovjetiska baserna för den kärnvapenbestyckade u-båtsflottan. Men långt tidigare svänger vi av vid Keila på väg 17 som strax innan Haapsalu ansluter till väg 9. Efter väg 17 ligger Rummu Karjäär där det finns ett gammalt sovjetiskt arbetsläger med ett halvt dränkt fängelse som har fått bli ett hopptorn vid en av de mest spektakulära stränderna någonstans. Därutöver är det ett paradis för dykare. Vägen ger dessutom en glimt av landsbygden i stället för att åka raka vägen på väg 4.

Haapsalu var centrum för den svenskkoloni som evakuerades när röda armén anlände 1944. Här bodde Astrid Lindgren-böckernas illustratör Ilon Wikland och staden är som ett stort Sigtuna, fyllt med låga träbyggnader och med en intressant historia. Bland annat finns här Europas längsta järnvägsperrong i trä, en spännande borg och ett svenskmuseum.

Härifrån tar vi väg 31 mot sydöst tillbaka till väg 10 och vid Lihula mot Pernu. Vid gränsen till Lettland byter vägen nummer till A1 och snart nog är vi i Riga. Riga är mer monumentalt än Tallinn och var när Riga var en svensk stad större än Stockholm. Här fanns även Europas högsta torn i mitten av 1700-talet och även denna vackra östersjöstad andas historia.

Till Jürmala tar vi E22/A10 och hittar en fantastisk badort med rejäla villor byggda i trä med oanad snickarglädje. Här vill man gärna stanna länge för att njuta av såväl miljön som badmöjligheterna innan färden går vidare till Slitere nationalpark på väg P131 som går direkt efter Rigabuktens kust. Längst norrut ligger Kolka som är Lettlands svar på danska Smögen och en motsvarande upplevelse. Väg P124 tar oss mot Ventspils som ligger efter Östersjökusten och vi stannar till i Ovisi och Irbenes  för att kolla in världens åttonde största radioteleskop och en spännande miljö där det plundrade sovjetiska kasernområdet mycket väl kan tjäna som kuliss i en skräckfilm. I Ventspils blir det väg P108, direkt följd av P111 som fortsätter att ta oss efter kusten mot Liepaja men här blir vägkvalitén sämre ett litet tag.

A11 tar oss vidare söderut, byter nummer till A13 vid gränsen och vi kommer direkt till Klaipeda där vi åker ut på den smala landremsan Kuriska näset som tar oss till Nida vid gränsen till den ryska enklaven Kaliningrad. Lättast är att vända och köra tillbaka de fem milen till Klaipeda då visumreglerna är omständiga för att fortsätta söderut efter Kuriska näset.

A1/E85 gör att vi rundar Ryssland på vår väg mot Polen, via Kaunas där vi byter till väg E67 mot polska Suwalki och Augustow. Här finns centraleuropas sista kvarvarande vildmarksområde, Białowieża, där vi hittar Europas enda vilda bestånd av bisonoxar men även mängder av andra djur i ett underbart sjö och flodlandskap fyllt med storkar.

Vi siktar nu på den polska bärnstenskusten och då väljer vi inte stora E28 utan istället mindre, lugnare och vackrare alternativ. Från Augustow kör vi väg 16 mot Elk där vi tar väg 656 i riktning mot Gizycko och sista biten blir på väg 63. Mot Bartoszyce tar vi väg 592 och får på så sätt en dos polsk landsbygd. Därifrån blir det 512 till Tolko där vi fortsätter mot 511 och vidare västerut till 513 mot Elblag där väg 22 tar oss till världens till ytan största slott, Malbork. Det är små vägar som kräver kartläsning och vägkarta har du här.

Vi fortsätter på 22:an mot Swarozyn men vid Czarlin blir det väg 91 i riktning Gdansk men svänger innan Gdansk in till Sopot, Polens svar på Båstad som bjuder på ett intensivt partyliv och glamorösa fester som samlar Polens jetsetare. Här kan det vara spännande att sitta på en uteservering och beskåda den uppklädda folkmassan. Vi försöker undvika storstaden Gdansk och tar den större S6/E28 norrut till Reda där 216 tar oss till Puck och vidare ut till badparadiset Hel. Här hittar du kartbild.

När vi upplevt tilltäckligt av bad och krigshistoria i Hel åker vi efter bärnstenskusten västerut efter den här vägkartan. Efter det vi lämnat halvön tar oss väg 215 mot Karwia men vid Karwienskie byter vi till 213. Vi passerar många spännande små orter där vitsvarta kor, bruna gamla trähus och platta gula rapsfält passerar revy i ett land där var fjärde av världens alla storkar föds och överallt ser vi storkbon med såväl fullvuxna storkar som ungar.

Vid Wieko tar vi av på väg 214 och åker ut till sanddynerna vid Leba. Det känns nästan osannolikt att förflyttas till detta enorma ökenliknande landskap som sakta begraver skogen i nationalparken Slowianski. För att komma ända fram till sanddynerna måste vi cykla fem kilometer från parkeringen men det är det värt för att få se Rommels övningsfält och den plats dit filmteam tar sig istället för att åka till Sahara för att få "äkta" ökenbilder. Och det är likt för de ständigt skiftande dynerna är cirka 300 meter långa och upp till 60 meter höga. Efter besöket kör vi tillbaka till 213 och åker mot Slupsk.

Väg 21 tar oss till Ustka och 203 vidare mot den medeltida Hansastaden Darlowo och den lilla närliggande badorten Darlowko. I den charmiga stadens slott bodde den svenske kungen Erik VII av Pommern på 1400-talet. Kungen brukar omnämnas som den siste vikingen och när han tvingades bort från tronen levde han som sjörövare med sin älskarinna Cecilia från Gotland och hade enligt legenden gömt sina sjörövarskatter i området. Har du tur kanske du hittar dem.

Vi kryssar fram på den vackra landsvägen nummer 203 som bryter sig fram genom ändlösa rader av träd, guldskimrande veteåkrar och så alla dessa storkar. I Koszalin för oss väg 11 vidare till kurorten Kolobrzeg, där gamla hälsohem samsas med moderna spa-anläggningar med gyttjebad, kalla duschar och massage.

Väg 102 tar oss vidare västerut via Trzebiatow till gräns- och färjestaden Swinoujscie. Vi tar den tyska vägen 110 men svänger av och kör banken på väg 111 tills den korsar 109 och vi kör in till Greifswald. Även här har vi svenskar varit herrar och här hittar du exempelvis Sveriges första universitet och stadens berömda konstnär Caspar David Friedrich som jubilerar 2015 med många intressanta utställningar.

Väg 105 tar oss till Stralsund och där åker vi norrut till nationalparken Jasmund på väg E251. Den vackra nationalparken med sina upp till 161 meter höga kalkstensklippor ligger alldeles norr om Sassnitz som har färjeförbindelse med Sverige. Rügen är fullt med små sjöar och vikar, sevärdheterna finns i alla riktningar men halvägs efter kusten på väg L29 hittar du Putbus där du hittar ångloket "Rasende Roland" som tar dig till Gören där de fina stränderna finns. Här på Rügen början Deutsche Alleenstrasse som vi dock inte skall köra på i den här rundturen.

Från Stralsund tar vi L213 mot Prohn till vägen ansluter till L21 och vi kör till Barth, norrut till Nationalpark Vorpommersche Boddenlandschaft för att sedan åka söderut tills L21 ansluter till väg 105 som tar oss till Rostock, kartbeskrivning finns här. Väg 105 tar oss hela vägen till Hansastaden Wismar med sin intressanta svenska historia, staden var formellt svenskt territorium till 1903.

Nu är det inte så långt kvar på väg 105 innan vi är i Hansastädernas viktigaste och mest berömda stad, Lübeck, en stad vars stadsport är en av Tysklands mest kända byggnader. Här finns mängder att utforska! Vi tar Autobahn A1 upp till Fehmarn där Puttgarden ligger och färjan förflyttar oss till danska Rödby.

När vi kört av färjan är det dag för en av Skandinaviens största vattenparker, Rödbys Lalandia. Efter det kör vi åt nordost på E47 till väg 59 tar oss österut till ön Mön via Kalvehavet. Det är en fantastisk ö med branta kalkstensklippor och ett litet sagoslott, en ö som alltför många missar när de stressar mot Köpenhamn. Inte långt bort finns en av Danmarks fyra bästa campingar.

Vi stannar i Köpenhamn och kanske har den centralt placerade nya campingen och ställplatsen hunnit öppna vilket gör det lätt att strosa omkring i denna gemytliga huvudstad som bjuder på massor men missa inte Nyhavn vid Ströget.

Bron tar oss enkelt till Malmö och vi styr på E22 söderut mot Trelleborg där det med jämna mellanrum hålls evenemang som Vikingafejden och sedan far vi vidare på väg 9 mot Smygehuk, Sveriges sydligaste punkt. När vi kommer fram tar vi oss ut till vändplanen där Sveriges sydligaste café är beläget och här finns även Sveriges »södraste« butik, som man själva kallar den, och en kalkugn. Fyren ligger strax bredvid och den vackra statyn får vi inte missa.

Vi kör österut på väg 9 förbi småstadscharmiga Ystad men i Nybrostrand följr vi kusten mot skeppssättningen Ales stenar som ligger vackert på en höjd. Den 67 meter långa och 19 meter breda formationen som ligger 32 meter över havet består av 59 stycken cirka fem ton tunga stenar. Efter att ha beundrat skeppssättningen och utsikten över havet känns de pittoreska kvarteren vid hamnen lockande. Där kan man avnjuta de flesta av havets läckerheter och det går ytterligare en stund innan vi far vidare.

Vi fortsätter efter kusten mot Simrishamn där vi återigen kommer upp på väg 9. Men har du inte sett omtalade Glimmingehus så ligger det alldeles norr om vägen och är värt ett besök. Området efter Österlen är tätt på sevärdheter och vi är snart vid nationalparken Stenshuvud som får ett besök. Överallt möts jag av fantastiska vyer för här bjuder naturen verkligen till och vi stannar till på någon av de otaliga caféerna och gästgiverierna då och då. Här ska du ta dig tid att vandra runt. Utöver Stenshuvuds exotiska natur finns det finns kulturvandringar och till och med något så oskånskt som ett kannibalmuseum. Inte långt bort finns en spännande kungagrav som i sin tur ligger vid Kivik, berömt för sin marknad men även sina äppelmusterier. Men vi har inte långt kvar tills väg 9 ansluter till väg 19 vid Brösarps backar. Men trots att vi ska norrut svänger vi söderut på väg 19 och kör inåt landet mot Christinehofs ekopark efter bara några kilometer. Den natur som återskapas här anses vara Skånes ursprungliga med Borstakärrs myllrande våtmarker, kulturbygden från alunbrukets storhetstid och Verkeåns forsar. Det är ett strövområde som kräver mycket tid om du vill se det ordentligt men bara ett besök på slottet är intressant nog. Om du tar den lilla vägen enligt den här kartan så får du åka på små men mycket vackra vägar på din väg till Brösarp. Vi kommer åter upp på väg 19 vid backiga Brösarp och på vår väg norrut mot vattenfallet i Forsakar vid Degeberga passerar vi Drakamöllans naturreservat.

Vi kör i riktning mot Kristianstad där E22 tar oss i rikrning mot Sölvesborg. Vid Bromölla kör vi mot Ivösjön där det finns massor av spännande aktiviteter i en härlig miljö. 

Inte långt bort ligger Karlshamn där färjan till Klaipeda går, sedan Ronneby och Karlskrona. Där stannar vi till vid Kungsholms fort som är ett spännande ställe med sin gamla försvarsanläggning. E22 tar oss norrut mot Kalmar med sitt fina slott där det ofta är utställningar. Härifrån kunde vi naturligtvis tagit bron till Öland men det blir det inte på den här resan.

Vi tar oss istället vidare norrut på E22 till Västervik där vi njuter av den härliga miljön. Nästa anhalt blir mysiga Söderköping som är en liten sagovärld där Göta Kanal skapar en speciell stämning. Vi åker inte ut till bullriga E4 utan vi åker i stället genom S:t Annas skärgård via Vikbolandet på små vägar och pittoreska färjor för att komma ut till väg 53 enligt den här kartan.

Vi tar väg 53 till Nyköping där vi tittar på Nyköpingshus och på deras dåligt skyltade vägar mot Sjösa och på den smalare väg 219 till världens ände, Trosa. Vi får dock gena över till väg 218 innan vi är framme. Efter att ha varit runt i den mysiga staden, inte minst vid småbåtshamnen, där det finns en ställplats, leder oss den sista vägsnutten oss tillbaka mot Stockholm på väg 218. Innan E4:an svänger vi norrut på den gamla Stockholmsvägen som tar oss till Tullgarns slott och vid nästa motorvägspåfart blir det E4 till Stockholm där du stannar och förlustar dig ett tag.

Nu har vi slutit cirkeln och förhoppningsvis har du upplevt en varierad och händelserik resa som du kan lägga in i arkivet av resor du inte vill ha ogjorda!