Restips: Chiantigianavägen

Naturen är givmild i Toscana. Här samsas det smaragdgröna lugnt böljande landskapet med mer dramatiska toppar i en blandning som väcker känslor. Den ljumma morgonluften smeker förbi när jag sitter och tar en tidig kopp kaffe. Skall jag vara ärlig är det väldigt tidigt för att inte säga för tidigt om jag skulle varit hemma. 

Vi befinner oss i undersköna Toscana och skall ta oss från Florens till Siena på denna klassiska toscanska väg, SS222. Det är den gamla vägen, smalare och mer tidskrävande än modernare vägvarianter. Men vad gör det, den är så mycket vackrare och jag är på semester för upplevelsernas skull. Som om det inte vore nog med det grönskande landskapet flankeras vägen av Emafloden när jag lämnar Florens, denna italienska pärla bland städer. Jag ser ut över olivträdens matta grönska som bildar det så typiskt italienska landskapet ihop med den rödaktiga vulkaniska jorden. Det är bara att njuta men tyvärr går det inte att stanna och beundra så ofta som jag egentligen vill.

Denna gamla väg är bitvis kantad av cypresser som även står till synes slumpvis utplacerade likt djupgröna utropstecken i landskapet och pockar på uppmärksamhet, och vackrast är de på avstånd. Kullarna täcks av vinodlingar och vingårdarna erbjuder närmast oändliga möjligheter för vinprovning. Redan vid Impruneta är det dags att stanna till trots att det inte var länge sedan som vägen slingrande började klättra upp från Florensnära Emafloden. Staden är berömt för sitt vin, sin olivolja och terrakotta. Staden kan inte mäta sig med vare sig Florens eller Siena men ståtar ändå med Santa Marias helgedom som dateras till 1060 och var en viktig plats för pilgrimerna på medeltiden. Tyvärr blev den kraftigt förstörd av bombningar under andra världskriget men kan ändå vara intressant att ha besökt då reliker av Jesu kors samt bilder av Santa Maria finns här.

I närheten, halvvägs mellan Castellina in Chianti och Poggibonsi, finns även ett intressant naturreservat, Riserva Naturale Bosco di S.Agnese, som skapats för att skydda en skog av cypresser på bergssidorna av Chianti Senese. Då får du svänga av på den ännu kurvigare SS429 i Castellina in Chianti. Idag anser nog de flesta att cypresser och Italien är synonymt men cypresserna importerades till Toscana av Etruskerna. Träden trivdes utmärkt och har sedan dess spritt sig i landskapet och utgör numer en naturlig del av landskapsbilden. Just den här skogen har utnyttjats för produktion av detta värdefulla timmer, ungefär som den svenska planterade ekskogen på Visingsö.

Nästa gång jag stannar är i Strada Chianti, som fick sitt namn för att staden finns längs den gamla romerska vägen Via Cassia Imperiale. Efter att ha korsat Grevefloden kör jag förbi gamla ekar och vingårdar som legat här sedan antiken. Jag ser de medeltida tornen i Panzano höja sig över skogen men fortsätter längs den slingrande vägen. Den lilla byn Radda uppenbarar sig på en bergstopp och likaledes Castellina i sydväst med sina fantastiska panoramavyer över Toscanas landskap. Men snart nog kan jag beskåda Sienas jättelika randiga katedral, medeltida torg och palats.

Missa inte den här vägen som är en av de vackrare i Italien och den är ett fantastiskt alternativ till de större vägarna i närheten, men den smalare vägen kan självklart ställa till det för större ekipage.