Restips: Till Grekland via Baltikum

Forna Östeuropa var tidigare en otänkbar väg söderut men det är dags att tänka om då alla östliga huvudvägar numer håller god standard. Eftersom de flesta inte har varit särskilt mycket i den här delen av Europa finns dessutom mycket nytt att upptäcka! Så följ med mig till Grekland via Baltikum, Polen och Adriatiska kusten! Tillbaka tar du färjan från Grekland till Italien. Du kommer att uppleva något utöver det vanliga!

Börja med att åka till Stockholm där du tar färjan till Tallinn dit färjan anländer på förmiddagen. Kör till campingen och parkera men gå sedan in till Tallinns gamla stad Vanalinn. Den charmiga världsarvsklassade staden rankas som en av nordeuropas bästa medeltidsstäder och har mycket att erbjuda. Även om du bara vill uppleva det mest väsentliga bör du sätta av en och en halv dag!

Från Tallinn tar vi väg 8 på väg mot Paldiski, en av de Sovjetiska baserna för den kärnvapenbestyckade u-båtsflottan. Men långt tidigare svänger vi av vid Keila på väg 17 som strax innan Haapsalu ansluter till väg 9. Efter väg 17 i Rummu Karjäär finns ett gammalt sovjetiskt arbetsläger där ett halvt dränkt fängelse har blivit ett hopptorn och en av de mest spektakulära stränderna någonstans. Därutöver är det ett paradis för dykare. Vägen ger dessutom en glimt av landsbygden i stället för att åka raka vägen på väg 4. Haapsalu var centrum för den svenskkoloni som evakuerades när röda armén anlände 1944. Här bodde Astrid Lindgren-böckernas illustratör Ilon Wikland och staden är som ett stort Sigtuna, fyllt med låga träbyggnader och med en intressant historia. Bland annat finns här Europas längsta järnvägsperrong i trä, en spännande borg och ett svenskmuseum.

Härifrån tar vi väg 31 mot sydöst tillbaka till väg 10 och vid Lihula mot Pernu. Vid gränsen till Lettland byter vägen nummer till A1 och snart nog är vi i Riga. Riga är mer monumentalt än Tallinn och var när Riga var en svensk stad större än Stockholm. Här fanns även Europas högsta torn i mitten av 1700-talet och även denna vackra östersjöstad andas historia.

Till Jürmala tar vi E22/A10 och hittar en fantastisk badort med rejäla villor byggda i trä med oanad snickarglädje. Här vill man gärna stanna länge för att njuta av såväl miljön som badmöjligheterna innan färden går vidare till Slitere nationalpark på väg P131 som går direkt efter Rigabuktens kust. Längst norrut ligger Kolka som är Lettlands svar på danska Smögen och en motsvarande upplevelse. Väg P124 tar oss mot Ventspils som ligger efter Östersjökusten och vi stannar till i Ovisi och Irbenes  för att kolla in världens åttonde största radioteleskop och en spännande miljö där det plundrade sovjetiska kasernområdet mycket väl kan tjäna som kuliss i en skräckfilm. I Ventspils blir det väg P108, direkt följd av P111 som fortsätter att ta oss efter kusten mot Liepaja men här blir vägkvalitén sämre ett litet tag.

A11 tar oss vidare söderut, byter nummer till A13 vid gränsen och vi kommer direkt till Klaipeda där vi åker ut på den smala landremsan Kuriska näset som tar oss till Nida vid gränsen till den ryska enklaven Kaliningrad. Lättast är att vända och köra tillbaka de fem milen till Klaipeda då visumreglerna är omständiga för att fortsätta söderut efter Kuriska näset.

A1/E85 gör att vi rundar Ryssland på vår väg mot Polen, via Kaunas där vi byter till väg E67 mot polska Suwalki och Augustow. Vid gränsen har vi hunnit köra ungefär som sträckan Stockholm/Skåne, alltså ungefär 60 mil. Här finns centraleuropas sista kvarvarande vildmarksområde, Białowieża, där vi hittar Europas enda vilda bestånd av bisonoxar men även mängder av andra djur i ett underbart sjö och flodlandskap fyllt med storkar.

Vi åker mot Bialystok där vi följer Vitryska gränsen söderut på väg 19 mot Lublin men vid Kock svänger vi av på väg 48 som vi följer ända till floden Wisla där vi kör söderut till en liten konstnärsort som heter Kazimierz-Dolny. Tyvärr finns ingen bra väg söderut efter Wisla så vi tar väg 824 norrut till Pulawy där 801 tar oss till väg 12 som vi kör västerut till Radom. Nu kör vi mot fantastiska Krakow på E77/väg7 som blir nästa stora stopp.

Inte långt ifrån ligger Auschwitz som är ett måste för de som inte tidigare varit där men ligger något väster om vår färdväg. Vi styr kosan söderut på E77 och svänger av på väg 47 i Rabka-Zdroj mot Zakopane i Tatrabergen. Zakopane är det stora turistcentret och det finns mängder med alternativ. Vi väljer att åka tillbaka någon mil till Poronin där vi svänger av mot Slovenska Spisska Bela i sydöst. I Poprad kör vi västerut och väljer den mindre väg 18 i stället för E50 och åker genom ett fantastiskt bergslandskap. I Ruzomberok tar E77 oss söderut till Ungerska Budapest, en pärla som kräver ett par dagar.

E71 tar oss fram till Balatonsjön där vi väljer norra sidans väg 71 vid Lepseny. Vid Keszthely stannar vi till på vår väg mot Zagreb i Kroatien där vi fortsätter mot Zadar vid Adriatiska kusten. Efter kusten, väg A1, finns otaliga campingar och mysiga ställen att stanna till vid men vi måste ju köra precis efter kusten en liten bit. Vid Sibevik blir det väg 8 som går direkt efter kusten till världsarvsklassade Trogir där vi stannar till innar vi åker de få milen till Split. Härifrån fortsätter vi A1 söderut och passerar Korcula innan vi kommer till Dubrovnik.

Efter ett längre stopp i Dubrovnic fortsätter vi väg 8 söderut efter kusten och snart når vi Montenegro. E65 tar oss till Durici där vi tar färjan i stället för att fortsätta runt sjön. Vi fortsätter söderut och stannar vid nationalparken Skadarsko Jezero som är Balkans största sjö och ett enormt fågelparadis. Sjön är gränssjö till Albanien och vi kommer att köra igenom Albanien utan att göra några speciella stopp.

Vi åker in i Albanien på E762 och vägkvalitén sjunker drastiskt. Det finns åtskilliga åsnekärror på vägen och det märks att vi kommit till ett fattigt land. Naturen har dessutom plattat till sig rejält och de flesta skulle i dagsläget inte stanna någon längre tid i landet. Tirana präglas av trafikkaos och om vi kör in där kommer vi att behöva lång tid. Tirana anses dock som en bitvis naturskön och intressant stad och ett annat intressant resmål är UNESCO-klassade staden Berat som ligger strax söder om Tirana.

I Shkodër byter vi till E851 men skyltning gör det enklast att följa dessa mot Tirana, strax innan mot Durrës, sedan Vlore. Tänk dock på att i Albanien kör man inga andra vägar än de största! Ett annat alternativ är att ta den dagliga färjan till Korfu, sedan färjan till Igoumenitsa, köra mot Ioanina och därefter norrut och ansluta till vägförslaget i Kalpaki.

Vid Sarandë kör vi österut på SH99, sedan SH78 och vidare in i Grekland mot Kalpaki. Vi är nu norr om underbart vackra nationalparken Pindos, vars mycket vackra Canyon vi  kommer till från Konitsa på små vägar, och i Kalpaki tar vi väg 20 österut, i Neapoli väg 29 söderut och därefter E90 mot Grevena. Där tar vi väg 15 mot Kalapaka där fantastiska Meteora finns.

Vi kör E92 mot Trikala, väg 30 mot Karditsa och i Neo Monastiri söderut på E65. I Lamaiabukten är E65:an dåligt skyltad och det är lätt att missa att E65 svänger av till sig själv där det endast är skyltat Amfissa. Vi svänger efter Amfissa av E65 på väg 48 och är framme i Delphi, oraklets vackra hemvist som kräver lite tid.

Väg 48 tar oss österut till väg 3 som tar oss sydöst till motorvägen mot Athen eftersom de mindre vägarna är både dåligt skyltade och fulla med trafik och rödljus. Vid Agios Stefanos kör vi väg 83 ut mot kusten och besöker legendariska Marathon och vackra Rafina strax söderut med sin mysiga hamn. Athen är förstås ett måste med Akropolis och Plaka men numer finns bra kollektivtrafik och tunnelbanestation precis vid ingången till Akropolis.

Från Athen åker vi åt sydväst för att passera Korinterkanalen, så fort du passerat kanalen på motorvägen svänger du av och når utsiktspunkten norr om motorvägen, där vi stannar till för att om vi har tur se någon av båtarna passera denna spektakulära plats.

Nu är vi på det historiskt rika Peleponesos och följer väg 10 efter vackra Saroniska bukten. Vägen följer den vackra kusten och det är fullt med fantastiska små byar, vackra stränder och på våren doftande apelsinträd. Campingplatser finns i överflöd så stanna till där du tycker det är vackert när eftermiddagen kommer smygande. Ett av de första besöksvärda ställena är naturreservatet Stavropodi-Kanapitsa som du hittar på första fingrets västra sida. Fortsätt väg 70 till Argos där det är dags att svänga söderut på väg 7. Sväng av och fortsätt att följa kusten söderut på de ganska små vägarna för att i Leonidio köra västerut i riktning mot Sparta som ligger väldigt naturskönt med höga berg i bakgrunden.

Vi är i regionen Messenien som är en undanskymd pärla fylld med vackra platser. Messinien räknas som den vackraste regionen i Grekland vars landskap kännetecknas av långa kuststräckor flankerade av höga berg och vi överaskas av ständigt nya vackra platser värda att upptäckas och utforskas. Här är det olämpligt att ha ont om tid! Trots att det kan kännas som en omväg tar vi oss nu söderut på E961, svänger av mot Githio där droppstensgrottorna i Dyros ligger vid kusten, och fortsätter den nummerlösa huvudvägen men stannar till i den charmiga staden Stoupa med sitt kristallklara vatten vid fantastiska stränder, exempelvis populära Kalogria, sedan i Kardamili som är en stad som haft samma namn i 3300 år. Vi tar oss så sakteliga vidare mot Kalamata där vi rundar nästa bukt innan vi svänger sydväst igen.  Följer vi väg 82 passerar vi Voidokilia som rankas som en av världens vackraste stränder och i närheten ligger Pylos med sin stora amfiteater. Hela området kallas Costa Navarino och hyser mängder av fina golfbanor, vingårdar och närmast oändliga odlingar av olivträd, i Messenien sägs det finnas en miljon.

Vi tar oss norrut igen på väg 9 mot Pirgos men i Krestena svänger vi av mot Olympia. Denna legendariska ort som hyser de ursprungliga olympiska anläggningarna är väl värd ett längre besök.

Väg 74 västerut tar oss till E55 som norrut för oss till Patra där den spektakulära bron Rio-Antirrio tar oss till fastlandet.

Väg 5 tar oss norrut till Amfilochia där vi svänger västerut på E952 till Preveza där en tunnel gör det möjlugt att komma vidare norrut. Väg 18 låter oss köra över bergen innan vi ser Igoumenitsa i dalen.

Här är det dags att ta adjö av Grekland och ta färjan till Italien, men det får bli en separat artikel nu när du har blivit förförd av alla nya platser och upplevelser. Har du tiden och vill uppleva vacker natur, spännande kultur och känna lyckan av att verkligen ha våga ta steget att åka en längre resa om du inte redan gjort det!