Medeltid på Skokloster

Nere vid bryggan smäller det regelbundet i takt med att svartkrutsgeväret avfyras medan kvinnorna skrider fram i sina kreationer och männen bröstar upp sig i sina riddarutstyrslar uppe vid marknaden. Barnen stojar runt och prövar på allehanda lekar medan de vuxna besökarna testar hur det är att skjuta med armborst. I bakgrunden reser sig Skoklosters slott och ramar in allt i en historisk miljö som få andra platser kan erbjuda. Alltihop badar i den värmebölja som gett oss temperaturer på en bra bit över 30 grader och publiken njuter av både glass och dricka och tar gärna en paus i skuggan under något träd. Det här är fest och medeltidsmarknad!

Det är Nordic Knights som håller i arrangemanget  och de är en av de tornergrupper vars namn ofta far runt när vi talar om de medeltidsdagar som hålls runt om i Sverige. Jag pratade med Patrik, mr Nordic Knights själv och jag fick en helt annan bild av medeltidsmarknader och i synnerhet Nordic Knights än jag i min vildaste fantasi kunnat tänka mig.

Det kommer fram ett barn i rullstol, något som jag noterar är extra frekvent här, och Patrik tar en paus i sitt samtal med mig för att svara på några frågor till barnet med de längtansfyllda ögonen. Det syns att barnet högaktar Patrik och det skall senare visa sig att det finns en anledning till att det är så. Denne erkänt duktige smed smider all sin utrustning själv men trots sin tuffa attityd brinner hans själ för handikappade barn!

Apropå barnen så finns det mycket att göra även för dem. Gycklargruppen Kholeria håller låda där Drakula kommer upp ur kistan, det spelas musik och slåss med riddare. Har föräldrarna glömt sagoboken hemma så finns barnboksförfataren Dan Larsson på plats. Under tiden kan föräldrarna gå på slottsvandring, kanske se Wrangelska våningen och njuta av ett av de få slott som klarade sig undan reduktionens härjningar och den nu pågående fotoutställningen om överklassens liv.

 Vi  står vid hans monter där knivar, tröjor och allehanda attrialjer ligger i parad till hugade spekulanter. Och de kommer trots att det är torsdag i semesterperioden. Hela tiden blir vi avbrutna eftersom många vill hälsa på denne legend som är som en motor i denna begreppsvärld. Snart dyker det upp en man i grått skägg som böjer sig över bordet och tar i hand. De visar sig vara ytterligare en legend i medeltidsvärlden och han beklagar sig över att han kommer i vanliga kläder. Sådant känns inte helt rätt menar Trästen (jo, han är känd som det) som helst vill ha sin medeltidsmundering på.

Patrik och jag småpratar om vad som driver honom  att ägna helg efter helg till tornerspel, hästskötsel och medeltidsliv. Han berättar om sin munderings historia och vi kommer till de symboler  färger och mönster som de representerar. Så berättar han om Johanniterorden, vars symbol han har på skölden, och hur de i kristen anda stödjer och hjälper medmänniskor i nöd och han berättar stolt om hur han blev medlem efter det att hans humanitära arbete uppmärksammats i större skala. För en stor del av hans intresse handlar om att kunna stödja barn som har råkat ut för något handikapp eftersom han själv har ett som de som ser honom knappt kan tro. I synnerhet inte när han i full fart kommer ridande i bataljerna med andra tornergrupper.

Vi diskuterar de olika öden som drabbar oss som individer och hur olika människor tacklar dem. Patrik menar att allt för många ser begränsningar som egentligen inte finns, resonemang av typen "det där klarar du inte", så inrättar de sig efter det och prövar aldrig på. I stället så borde människor i större utsträckning säga "varför inte" och gå emot de som försöker begränsa handikappades möjligheter att leva ett liv utan begränsningar. För ingen som ser Patrik kan tro att han föddes utan ben och den energi han har vill han överföra till de handikappade barn som han låter besöka evenemanget gratis. En självklarhet för honom, närmast en chock för mig att en person kan ha en sådan passion, ett sådant varmt hjärta och att han totalt har besegrat sitt handikapp. Nej förresten, han har inget handikapp. Inte nu längre. Han lever som vem som helst och jag är riktigt tacksam att få ha pratat med honom en stund, det vore nyttigt för alla!