”En Cabby hade parat sig med potatisbilen”

Efter att ha avverkat ett antal mer eller mindre bra hembyggda husbilar fick jag nu tips på en riktig raritet.

Enligt säljaren Hasse Appelqvist var det här den ena av två prototyper som Cabbyfabriken hade byggt. Utvändigt var bilen iögonenfallande pampig men när dörren öppnades blev känslan lite svalare. Invändigt var det som en gammal sommarstuga målad med tjock färg i dalablått och vitt.

Motorn var nyrenoverad och det fanns många bra utrymmen i bussen så det var bara att slå till, man var ju först vid kvarn. Kontantaffären gjordes upp och vi åkte hem och började förbereda vår Ölandsresa som vi tidigare hade utfört med betydligt sämre husbilar.

Jag kollade med bilregistret efter köpet och fick veta att det inte alls var någon husbil som Cabby hade byggt. Från början var det en lastbil som ägdes av något potatislager och efter ett stort antal ägare blivit med husvagn. En gammal utrangerad Cabby Boggivagn från anno dazumal hade parat sig med potatisbilen.

Okej köpt är köpt, det kan nog vara en bra bil ändå men vid eventuell försäljning kunde det ju ha varit en merit att säga. "Det här är en av två prototyper".

Nu var det dags för Ölandsresan och med full tank och nykontrollerad oljenivå ger vi oss iväg söderut. Resan går alldeles utmärkt och efter 50 mil är vi i Byxelkrok på Ölands norra udde. Rutinmässigt kollar jag däcken och även oljenivån.

Nu som först började jag fundera på den nyrenoverade motorn, ingen olja över huvud taget syntes på oljestickan. Jag fyllde på olja och beräknade att bilen drog åtta liter olja på hundra mil.

Jag kontaktade Hasse som tyckte att oljeförbrukningen var väl inget att bråka om, själv kunde han ta olja från sin arbetsplats och det var gratis för honom. På frågan om en av två prototyper hade han inget svar. Vid hemkomsten försökte jag få tag i Hasse men det var omöjligt, han hade bytt telefonnummer och kvinnan som han var hos tidigare visste inte var han fanns. Trots den stora oljetörsten behölls bilen för att även nästa år ta oss till Öland.

Några månader senare…

Nu har husbilen vilat över vintern och det är dags för besiktning. Bilprovningen godkänner inte bromsarna så det blir nyrenoverade bromsar med nysvarvade bromstrummor innan det blir dags för återbesök. Nu går det bra och vi kan koncentrera oss på årets Ölandsresa.

Vid midsommartid ger vi oss iväg med extra många oljedunkar i bagaget. Jag passar även på att sätta in en till salu annons med bild i en motortidning, där jag även påpekar att motorn är något defekt. Även denna Ölandsresa förflyter utan problem, åtminstone ditresan.

Vi har nu varit några veckor på Neptuni Camping belägen i Byxelkrok. Medan Yvonne börjar plocka ihop våra pinaler går jag till receptionen för att göra vår slutbetalning.

Jag fortsätter med att koppla bort elen och starta gasolkylskåpet. Vi tar adjö av våra närmsta grannar Björn och Annika. Ner med kopplingen och i med ettan, efter tio meter ner med kopplingen igen, men nu händer något, pedalen far i botten och nu har hela pedalstället och startmotor lossnat.

Nu gick bilen inte längre att starta och jag går till receptionen för att få tillbaka vår plats. ”Det är precis fullbokat och din plats är redan uthyrd, vi kan dra ut din bil på vägen med vår traktor” blev svaret. Efter mycket om och men fick vi till sist dra bilen till ägarbostaden där vi även kunde koppla in ström.

Nu kunde konstateras att samtliga tre bultar som håller startmotor och pedalställ hade gått av. Nya kompisen Björn hjälpte hela tiden till och fixade så att vi åtminstone kunde använda en bult, de andra hade gått av och gick inte att få bort. Vi fick låna en gammal tving som jag najade fast med ståltråd. Nu fungerade det nästan som vanligt med det undantag att startmotorn krängde väldigt mycket varje gång pedalen trampades ner.

Nu hade vi 50 mil hem och om jag inte trampade ner kopplingen en enda gång på den sträckan skulle säkert allt bli bra. Med avstängd motor lades ettan i och med kopplingen uppe trycktes det på startknappen, nu var vi på gång och vänsterfoten lades i viloläge under förarstolen, sedan var det "bara" att växla på varv.

Vid Valdemarsvik stannade vi för att äta och jag kröp under och konstaterade att allt såg okej ut. Resterande hemresa förflöt utan mankemang och väl hemma ställde vi bilen för att nästa dag flytta bilen till en bättre plats. Jag trampar ner kopplingen och - pang - nu lossnade tvingen men vi var i alla fall hemma.

Efter några dagar kom det en spekulant och tittade på den defekta bilen som nu var mer defekt än när jag annonserade den. Killen som var spekulant bodde i Umeå och han prutade kraftigt. Han fick köpa bilen och jag hade ett problem mindre.

Undrar hur Umeåresan gick?

Krönikan, som egentligen är skriven i två delar, har tidigare publicerats på vår systertidning Klassikers sajt.