Wingamm Brownie 5.8GL

 

På vägen är Brownie en njutning att köra. Det är så nära en personbil vi kommit under våra tester. Det låga och breddade chassit och det korta överhänget ger en bil som inte svajar och kränger så mycket. Al-Ko:s ståltorsionsfjädrade bakaxel sväljer gropar bra. Om ena bakdäcket halkar ned för en kant i en kurva är det ingen dramatisk operation att få upp det på vägen igen. En väldigt stabil husbil helt enkelt. Sikten bakåt är bra. Den smala bodelen ger ett litet vidare synfält i Fiats backspeglar. Dessutom finns två fönster på bakstammen. Motorn i denna bil är Fiats multijetmotor på 2,3 liter och 130 hästkrafter. Den är som gjord för denna bil. Andra motorer uppåt i registret går att välja, men inte nedåt i registret. Vilket är synd. Den mindre och potentiellt bränslesnålare motorn på 115 hästkrafter skulle förmodligen räcka till för de som vill snålköra. Under vårt test körde vi inte tillräckligt långt för att kunna få fram några vettiga siffror angående bilens bränsleförbrukning. Bodelen är en monocoque-konstruktion. Den kan liknas vid en uppochnedvänd glasfiberbåt. Den består av ett homogent självbärande skal av glasfiber­omgärdat polyuretanskum. Det inre skiktet av glasfiber är två millimeter tjockt och det yttre tre millimeter. PU-skummet är 25 millimeter tjockt i tak och väggar och 30 millimeter i golvet. Invändigt är glasfiberskiktet täckt av en skumgummiliknande filt eller läderliknande plast. På en det ställen är ytan istället målad. Då påminner det verkligen om ett båtskrov. Det yttre skiktet är belagt med ett gelcoatlager, precis som på båtar. Övergången mellan Fiathytten och bodelen spacklas och slipas. Det gör att övergången blir helt sömlös. Ingen fogmassa som kan missfärgas finns. Slutligen lackas bilen i valfri färg. Alla färger som finns till Fiat Ducato kan väljas. Finishen på det utvändiga jobbet är väldigt hög. En fördel med monocoque och andra konstruktioner med glasfiber som ytterskikt är att det är enkelt att laga skador. . En likadan skada på en traditionell sanwichkonstruktion med plåt som ytterskikt kan kräva ett väldigt omfattande och tidskrävande reparationsarbete.

 

Bilen ger ett aerodynamiskt intryck. Den bullar upp lite över hytt och främre delen av bodelen för att ge plats åt taksängen. Frånvaron av vred och handtag är ett utmärkande drag. Det enda handtag som finns på bodelen är entrédörrens. Den kan även öppnas och stängas med centrallåset. Av bilens fyra luckor öppnas tre med handtag med samma mekanik som låset till motorhuven. I entrédörrens karm sitter en spak som öppnar förvaringsutrymmets stora sidohängda lucka. En bit in i utrymmet sitter en lågt placerad spak som öppnar lastluckan på motsatt sida. Nackdelen är att spaken lätt kan blockeras av bagage. Dessutom går litet av poängen med en lastlucka förlorad om man måste gå runt bilen utföra proceduren ovan för att langa in lite grejer från förarsidan. Även gasolutrymmet har en likadan låsanordning. En fördel med det vredfria systemet är att det inte är lika enkelt att bryta sig in i utrymmena Det som bryter mönstret är luckan till toa­kasetten. Den öppnas, märkligt nog, med en nyckel som påminner om en elementnyckel.

Alla vattentankar och pannan är monterade under bilen. De är inhysta i ett hölje av glasfiberpaneler som skyddar dem från yttre påverkan. Utrymmet är även uppvärmt. Pannan är en dieselvärmare som tar sitt bränsle från bränsletanken. Pannas maxeffekt är 3 900 W. Den låter ganska mycket när den jobbar för högtryck men dämpar sig något när bodelen blivit uppvärmd. Bilen har en separat varmvattenberedare, en Truma Boiler. Det finns inga luckor eller andra sätt än att hissa bilen och demontera glafiberhöljet för att komma åt vare sig färsk- eller gråvattentanken. Det är ett stort minus.

 

Entrédörren är ungefär lika bred som insteget är högt, 50 centimeter. Gångjärnen är väldigt kraftiga och består av solid aluminium. Det finns ett utdragbart fotstöd som gör insteget mildare mot ömma knän. Bilen är så låg att det inte finns plats för ett elektriskt fotsteg. Något handtag finns inte utan man får använda kanten till ett förvaringsfack. Tyvärr är det vasst. Tröskeln består av en tunn remsa durkaluminium som är limmad på bodelens grå kakelimiterande plastmatta. Inga klädkrokar finns, men väl en garderob. Den har en klädstång, två utdragslådor och ett mindre skåp längst ned. Detta är merparten av den klädförvaring som är lättåtkomlig inne i bilen. Innanför entrén möts vi av en bil som känns ljus och fräsch. All belysning är av LED-typ i form av spotar och ljuslister. När det är mörkt ute är belysningen lite väl stark, den går inte heller att dimma. Insidan av bilen håller inte samma höga klass som utsidan. Bitvis känns passformen sådär och en del fogar är slarvigt utförda. Materialvalen är plywood och plast. Det är främst plastdetaljerna som ibland inte passar. Då har det fyllts ut med fogmassa. Det verkar sitta fast ordentligt i alla fall. Det är väldigt lite skrammel och knirr under färd.

 

Längst bak i bilen finns en tvärställd våningssäng. Den övre slafen kan vara lite knölig att äntra. En stege krävs och det är ganska smalt mellan garderoben och hygienutrymmet. Väl på plats ligger vi hyggligt bra. Sängen smalnar av i ena änden.Läslampa och fönster finns vid båda sängarna. Vi väljer att endast använda den övre sängen. Den undre fäller vi upp för att få till ett lastutrymme. Det blir ett helt okej lastutrymme komplett med läslampa, fönster och gardinstång. Något man går miste om när garaget används är sikten bakåt. Hygienutrymmet är stort i förhållande till övriga utrymmen. Handfatet med avställningsytor är gjutna i ett stycke glasfiber. Det finns både 12 V och 230 W kontakter, det senare gömt i skåpet under handfatet. Ett stort fönster finns men ingen gardinstång. Vill man vara ifred får mörkläggningsjalusin användas. Designmässigt känns det funktionellt plastigt, lite som ett passagerarflygplan. Framför hygienutrymmet finns dinetten. Den är i minsta laget. Två välmående personer får problem att sitta i de två motstående sofforna. Normalmående personer får det enklare och tunnisar kan nog trivas riktigt bra. Om färdplatserna skall användas kan bordet skjutas fram en aning eller helt tas bort. Under den främre soffan finns förvaring som passar för saker man inte använder så ofta. Kuddarna måste tas bort för att man ska komma åt utrymmet. Under den bakre soffan finns endast en liten utdragbar låda. Resten av utrymmet upptas av teknisk utrustning. Ovanför fönstret finns två överskåp. I det ena finns fördragna ledningar till tv och solpanel.

Köket är funktionellt men har ont om förvaringsutrymme. De till synes rymliga underskåpen och lådorna är begränsade av gasolfacket. Överskåpen är grunda cirka 20 centimeter djupa som mest. De tallrikar vi har med får inte plats. Bänkskivan har en ho av rostfritt stål och en hög kran som är vridbar. En uppfällbar arbetsyta till höger om köket, vid entrén, skulle passa bra. 

 

Taksängen är enligt Wingamm konstruerad och patenterad av dem och har varit standard sedan 1977. Upphängningen består av fyra gasdämpade hävstänger som tillsammans kan belastas med 350 kilo. Det behövs ingen låsanordning för systemet, vilket känns lite ovant. Sitthöjden är 70 centimeter här uppe. Sängen begränsar ståhöjden under den. Vi mäter den till 186 centimeter. En miss är att det i vår bil endast finns en stege, det behövs två stycken ifall både överslafen bak och taksängen används. Bilen lämpar sig väl i trånga miljöer och dess mått gör att man kommer billigare undan på många avgiftsbelagda broar och färjor i jämförelse med större bilar. Den har även attribut som attraherar fricamparen. Dieselvärmare istället för gaspanna gör att man klarar sig länge utan att behöva fylla eller byta gasolflaskor. Vill man vara autonom behövs strömförsörjning. Enklast är kanske ett litet el-aggregat, men en solpanel, kanske i kombination med en bränslecell, är ett tystare och miljövänligare alternativ. Det finns en del tillval och tillbehör att välja på. Vår bil är i grundutförande. Utrustningsnivån är ändå så pass hög att bilen känns komplett. Det ända som känns absolut nödvändigt är en stereo.

 

Totalt sett är bilen en trevlig bekantskap. Köregenskaperna och designen imponerar.

Vissa saker kan helt klart förbättras. Det arbetet verkar ske löpande hos Wingamm. Det vassa handtaget i entrédörren är till exempel omarbetat i en annan Brownie 5.8 som vi kikat på. Faktumet att man inte kommer åt vattentankarna är allvarligare. Förhoppningsvis kan det också åtgärdas i kommande modeller. 

 

Prismässigt ligger bilen ganska högt på husbilsmarknaden. Men det är svårt att jämföra den med andra modeller, den har lite av allt. Den kan beskrivas som något av en entusiastbil, något för individualister som inte räds ny teknik och annorlunda lösningar. Vi tror att denna typ av mindre bilar med smarta utrymmen har framtiden för sig. Gärna i kombination med nyutvecklade, bränslesnåla motorer.