Volkswagen California

 

Färden går kanske till favoritcampingplatsen eller en mysig by eller en hög alptopp.

Frågan är om vi rör oss i den riktningen i Sverige också? En som hoppas på det är Hans Dowald som ansvarar för lanseringen av California i Sverige vilken startade förra året.

– Det är ett spännande segment som vi vill testa då vi inte gjort det tidigare, säger han.

Totalt har trettiofyra fordon levererats till Sverige. Försäljningen har gått hyfsat enligt Hans Dowald. 

– Vi tog in flest av de basutrustade bilarna med den mindre motorn och manuell växellåda. Men suget efter de mer eller mindre fullutrustade bilarna har varit större än väntat, säger Hans Dowald på VW.

 

Många andra tillverkare av campingbussar satsar på att göra en liten husbil med toalett, kök och full ståhöjd med hjälp av höjt tak i hela bilen. Även California går att få med ett höjt tak, det kostar 15 000 kr, men grundversionen däremot är en väldigt diskret typ. Under mitt test av bilen undrade en nyfiken herre. "Är det SÄPO som semestrar?" Jag förstår hans fråga. Vore det inte för markisen samt ingångarna för el och vatten är det nästan omöjligt att se att bilen är beboelig. California skiljer sig radikalt från de fordon vi till vardags kallar husbilar. Det kanske inte är helt rättvist, eller relevant för den delen, att jämföra dem med varandra. Boendemässigt är en Hobby 600 från 1983 överlägsen om vi jämför boendeutrymme, det säger sig självt. Däremot får Hobbyn, och även de flesta nyproducerade husbilar, svårt att hänga med California som har en toppfart på ungefär 190 Km/h. En gynnsam dag går det alltså att klara sträckan Puttgarden - Passau på cirka åtta timmar om det behövs, även om föraren nog är väldigt kissnödig i det fallet...

På vilket sätt skiljer sig då California från andra husbilar?

Enkelt uttryckt är husbilar som är baserade på lätta transportfordon som Fiat Ducato eller Mercedes Sprinter byggda med ett ramchassi av något slag och har mer eller mindre stela axlar mellan hjulen bak. 

California är uppbyggd på ett sätt som mer påminner om en personbil. Alla hjul är individuellt upphängda och karossen är självbärande. Detta märks på vägen. Bilen formligen frossar i sig mil. Det är ett rent nöje att ta sig fram på såväl småväg som motorväg. Ojämnheter sväljs galant och kurvtagningen är precis. Vår California är utrustad till tänderna med en 180 hästars diesel med dubbla turboaggregat samt automat och fyrhjulsdrift. Det är en riktig automat och inte en robotväxlad manuell. I en lång uppförsbacke med 2/1 körbana kör jag med enkelhet om en lång lastbil som försöker köra lite lagom för fort i drygt 100 km/h. Californian formligen slänger sig iväg när jag utför plattan i mattan och i ett nafs är jag förbi.

 

I förarsätet sitter jag bekvämt och bilen är väldigt tyst. Jag kan även ta del av många av de funktioner och finesser som finns i VW personbilar. Det finns flera säkerhetsdetaljer som tilltalar mig. Bilen har som standard två krockkuddar framför förar- och passagerarplatserna samt sido- och huvudkrockkuddar som tillval. Det senare är mycket värdefullt och i en perfekt värld standard i alla fordon. En annan säkerhetsdetalj är en indikator för förändringar i däckens lufttryck. Även kurvljus finns att tillgå vilket också kan ses som en betydelsefull säkerhetdetalj.

 

Min telefon kan via bluetooth kopplas till bilens ljudanläggning. Ringer det svarar jag med en knapp på multifunktionsratten och tala kan jag göra rakt ut i luften, det finns mikrofoner som fångar upp min röst. I handskfacket finns även en ingång för telefonen vilket innebär att den kan ligga tryggt där och samtidigt laddas. Inget letande efter telefonen med andra ord! Det är bakom de snurrbara stolarna som det roliga börjar ur campingsynvinkel. Det finns en soffa som spelar en central roll i bilens olika skepnader. Soffan löper i skenor i golvet och kan skjutas fram eller tillbaka beroende på önskemål. Bakom förarplatsen finns längs väggen en köksbänk med underskåp som övergår i garderob och förvaringsskåp längre bak i bilen. Ett skjutbart bord finns vilket dessutom kan tjänstgöra som avställningsyta vid matlagning.

 

Spisen är tvålågig och tar sitt bränsle ur en gasolflaska som rymmer 2,8 kilo. Det kan låta lite klent med 2800 gram gasol i en bil med husambitioner. Men gasolen är enbart till spisen. Enligt tillverkarens uppgifter går det att bränna en av spislågorna i tjugo timmar på den mängden. Det blir många flamberade päron det. Bredvid spisen finns det en liten diskho med löstagbart tråg. 30 liter färskvatten finns att tillgå och en lika stor gråvattentank. Den senare töms via en kran som är placerad bakom en panel i ett av underskåpen, lite krångligt. Hela köksdelen täcks av ett frostat täckglas som tyvärr inte är delat. Till vänster om köket finns kylboxen. Den är toppmatad och är i princip en stor frysväska. En täckskiva av samma typ som spisen fast med isolering under fungerar som lock. Volymen är 42 liter, men den bör inte packas helt full då det stör cirkulationen. Det är viktigt att veta att det inte fungerar som ett kylskåp. En större mängd varor kan inte kylas ned i det, däremot kan de hållas kalla om de är det från början.

Bilens möblemang påminner mer om flygplansinredning, det mesta är av metall, plast eller kompositmaterial. Synnerligen träfritt även om många av ytorna är belagda med en plastfilm som ska likna trä. Det gör det inte på långa vägar.

 

Garderoben rymmer inte så många plagg och i ärlighetens namn är kanske inte nystrukna skjortor det första jag skulle prioritera på en semester i en bil som denna. Utrymmet skulle kunna utnyttjas bättre. Det är relativt enkelt att fixa en egen förvaring i och för sig. Längst ned i utrymmet finns ett låsbart fack för mindre saker som plånbok och liknande. Öppningen till färskvattentanken finns här. Vredet för att tömma färskvattentanken finns däremot i skåpet bredvid som enklast nås från bilens baksida. Det är ett vettigare skåp med tre hyllplan. Riktigt intressant är det under nedersta hyllan. Här under förvaras den lilla gasolflaskan i ett ventilerat utrymme som är integrerat i färskvattentanken, fiffigt.

 

Bilens överhängda baklucka innehåller två campingstolar som är riktigt sköna. De gör att luckan blir tung och mitt exemplar hade krånglande gasdämpare. Det innebar att luckan for upp som en raket och var svår att få igen. I sidodörren finns ett snyggt integrerat bord som kan tas loss. I kombination med markisen bildar möblerna en ganska trevlig och komfortabel uteplats. Den förvaring som finns är centrerad till bilens bakdel. Hur mycket den sväljer beror på var man placerar soffan, eller om man tar bort den helt. Soffan är dock en del av sängen så de flesta har den nog på plats då bilen agerar campingbuss. 

Den nedre sängen består förutom soffan av en madrassförsedd gallerbit i bilens bakre del. Sängen är ganska hård och skulle må bra av en bäddmad­rass. Bilen har även ett sovutrymme en våning upp i popupputrymmet. Den fälls upp via en reglagepanel vid förarplatsen. Att hissa upp det är enkelt men när det ska fällas ihop gäller det att vika in det canvasliknande tyget och annat jox ordentligt. Flera gånger fick jag göra om det då jag stressat för mycket. Med popuppen i uppfällt läge kan även bilens innertak puttas upp och på så sätt erhålls ståhöjd i bilens mittpart, det vill säga kök/sittgrupp. För att utnyttja den övre sängen dras innertaket ned igen via ett band likt de i spännband. Det bildas då ett mellanrum längst fram över förarplatsen. Att ta sig upp är en utmaning som många med svaga armar och/eller välmående midja kan få problem med. Enligt instruktionsboken bör man inte ta stöd på ryggstöden så det är alltså upphopp medelst hivning som gäller. För mig går det enklast då jag placerar kroppen mot en av bilens sidor och greppar på var sida om öppningen. Att ta sig ned är även det förknippat med ett visst inslag av äventyr.

 

Väl uppe känns det spännande och ovanligt. Helt bekvämt ligger jag inte, det behövs en bäddmadrass, men mina barn skulle nog inte klaga. Utsikten är det inget fel på, det finns nätförsedda fönster som ger ventilation och ljus. Det främre går dessutom att öppna helt.

Det jag undrar är om VW kommer att vidareutveckla Californian? Bilen som den ser ut idag charmar mig mycket. Men för mina behov är bilens brist på förvaring och avsaknaden av en toa dess största begränsning. Det finns en Multivan med längre hjulbas och 40 cm längre totallängd. Det vore intressant att se vad några ingenjörer och produktspecialister kunde komma till om de fick fria tyglar. 

Volkswagenkoncernen är en jätte som har en uttalad ambition att sälja flest fordon i världen. Scania, Ducati, Bugatti och fler märken därtill finns på listan av tillverkare som nu ingår i koncernen. Frågan är om vi inom en snar framtid även kan skriva en eller ett par husbilstillverkare på den listan? Och om de då börjar producera bilar baserade på VW bilar i större skala? Ingen av de jag frågat i Sverige och Tyskland vill kommentera det. 

 

Summa summarum är Volkswagen California en välbyggd bil med mycket teknik som normalt inte förknippas med fritidsfordon. Komforten på väg är fenomenal och säkerheten är hög. Väl på plats är det däremot lite spartanskt. Kanske är bilen något för dem som vill ta sig fram snabbt och bekvämt mellan Europas storstäder och väl där bo på första parkett i form av en parkeringsruta mitt i stan. Själv skulle jag kunna tänka mig att utforska fjällvärlden i jakt på röding med denna bil. 

 

Priset på den bil jag testat är däremot ganska saftigt med allt utrustning, nästan 700 000. Men de mer normalt utrustade bilarna som tagits in till Sverige är betydligt billigare. Dessutom reas många ut nu på vintern, i vissa fall är det tal om rena klipp.