Dethleffs EVAN

Jag undrar hur det går med projektet? På plats i ett försommarvackert södra Tyskland tar jag en närmare titt på bilen och talar med designern Michael Studer. Han är 48 år gammal och har designat bilar och vagnar åt Dethleffs i närmare tio år.

– Jag vill fylla ett tomrum på marknaden med denna bil, säger han.

Han tycker bilen placerar sig i mitten av en triangel med tre andra bilar som hörn. De tre är: en inredd skåpbil, en Volkswagen California och en liten helintegrerad bil. Till det yttre är EVAN mest besläktad med den senare. På insidan är det svårt att likna den vid någon annan bil.

– Vi har skapat ett flexibelt utrymme med intelligenta lösningar som gör att bilen går att skräddarsy efter de behov man för stunden har.

En titt runt i bilen ger honom rätt. Direkt in till vänster finns, ja det beror sig på. Antingen en pall följt av en bänk, eller ett kök. Längst bort på bänken skvallrar en diskho om att utrymmet kan förvandlas. Jag fäller upp de skivor som finns, en ovanför pallen samt luckan under diskhon, det blir då ett förvånansvärt rymligt kök. Spisen är ett fristående enlågigt gasolkök som kan användas både ute och inne. När det inte används stuvas det lätt undan. 

 

Ovanför köksbänken är en tv inbyggd i ett av överskåpen. När den ska användas drar man helt enkelt ned den platta skärmen. Den stjäl utrymme i det från början grunda överskåpet. Detta är inget som bekymrar Michael Studer 

– Styvutrymmet är inte prioriterat i denna bil utan det är i första hand ljus och rymd som premierats. Du hittar ingen bil med dennas mått som erbjuder lika mycket rymd invändigt, eller är lika ljus.

Fönstren är, mycket riktigt, stora. Vid sittgruppen mäter jag fönstrets bredd till 136 centimeter och höjden till 58 centimeter. Det vid köket är något smalare. Något annat som bidrar till den rymliga känslan är att bilen inte har någon egentlig getingmidja. Den bakre delen av bilen är en bred korridor till en bakdörr som är hela 90 centimeter bred, lika bred som entrédörren. 

Bakdörren är att betrakta som en lastdörr. Den är lägre än entrédörren. Något jag märker de tre gånger jag använder den som vanlig dörr. Jag slår i huvudet varje gång. Tanken är att man kan få in en motorcykel genom den. Då behövs en ramp och en förankring av denna, vilket inte finns på detta exemplar. Inne i bilen finns skenor i golvet där lasten säkras. 

En annan finess är att bordet i sittgruppen kan tas loss och placeras så att det bildar en barriär för eventuell last. Exempelvis skulle det förhindra att en melon som lämnat sin kasse rullar fram och kilar fast sig under gaspedalen.

Toaletten och duschen finns längst bak i bilen. Toan är en Portapotti som står på golvet aningen nedsänkt i en figursågad träplatta. Om man tar bort dem blir utrymmet en relativt rymlig dusch. För de som inte vill ha någon toa under sin färd kan utrymmet användas som en garderob eller förvaringsutrymme. Det finns ett förvaringsutrymme som kan nås utifrån. Men det är ett svårstuvat högt och grunt utrymme. Kanske passande för en ramp till bakdörren?

Annars finns en lite speciell garderob mittemot toan. Den är utfällbar. Med lite knixande får vi ut den. Den har två hyllor med plats för korgar längst ned. Och i taket löper en stång på tvären, den kan även användas när garderoben inte är öppen. Vill man kan man skapa ett avskilt utrymme då toadörren och garderobens ena sida går att haka ihop. Det finns sannerligen många olika planlösningar och funktioner att välja på i denna bil.

 

Sittgruppen är enligt mig bilens höjdpunkt. Den består av fyra platser fördelade i två motstående rader av skinnklädda stolar. Stolsryggarna går att luta bakåt och yttre sätena går även att skjuta i sidled. Dessa funktioner kan ibland hittas i några av de exklusivaste linermodellerna hos olika tillverkare. Att man sitter rak i ryggen i sittgruppen är den största käpphästen i princip alla husbilar jag testat. Pallen vid ingången kommer väl till pass här som fotstöd, den kan nämligen knäppas loss och flyttas runt. Tillbakalutad, med fötterna på pallen, sitter jag riktigt, riktigt skönt. Stolarna är från Aguti, en inte obekant tillverkare i husbilssammanhang. Men de här stolarna är ursprungligen tänkta för bussar.

Ovanför sittgruppen finns pop-up-taket som även har en elektriskt manövrerad taklucka likt i en personbil. Innertaket utgör även undersidan av sängen i pop-up-utrymmet. Även det går att poppa upp för att få högre i tak från sittgruppen och bakåt. Som mest blir takhöjden 312 centimeter! Med sängen nedfälld är takhöjden 189 centimeter.

Taket och sängen dras upp av sig själva om de får en knuff. Nedfällningen sker via band som hänger ned, man drar ned dem helt enkelt. Uppe på loftet får man en fin utsikt om man drar upp blixtlåset för de öppningar som finns. Sängen här uppe mäter 142 x 205 cm.

 

Pop-up-tak är inte så poppis i Sverige av naturliga skäl. Vi har det ju lite kallare. Även om de som endast campar på sommaren skulle kunna använda denna modell också i Sverige. Kan bilen fås utan pop-up-tak?

– Det är ingen stor sak att göra en modell utan pop-up-tak. I själva verket är det enklare. Likaså finns en mer traditionell planlösning utan dörr i bak och en vanlig toa- och duschkombination med kassettoa, säger Michael Studer.

Längst fram i bilen ser det ut som i de flesta helintegrerade bilar. En fällsäng över förarplatsen. Det är det som är det unika i denna lilla bil. Den möjliggör den designmässiga leken med utrymmena bakom hyttplatsen i och med att bilen garanteras en stor säng som inte tar plats i bodelen. Enligt planerna ska en mer traditionell sittgrupp som är bäddbar kunna väljas. Då kan sex personer både åka och sova i bilen, fast då får de sitta lite rakare i ryggen bak i bilen.

All belysning i bilen är av LED-typ. På de flesta av överskåpens luckor löper LED-lister horisontellt jämte tejp med spegelyta. LED-listerna kan programmeras att lysa med olika färger. Vi valde röd på våra bilder. Något designern beklagade när han kom en stund senare. 

– Min favorit är blå! sa han. LED-listerna faller under kategorin lull-lull. Det gör även ljudsystemet med sina åtta högtalare och en subwoofer som är placerad under de framåtvända färdplatserna bak.

För att vara en prototyp ger den ett förvånansvärt färdigt intryck. En liten lucka i golvet för rengöring av färskvattentanken brukar inte finnas på prototyp- eller konceptbilar. 

– Jag vill inte göra konceptbilar som inte kan tillverkas seriemässigt, konstaterar Michael Struder.

 

En kritisk granskare kan tycka att EVAN är en renodlad pr-produkt. Men då tycker jag man missar poängen med bilen. Visst är den byggd på samma sätt som Dethleffs övriga bilar. I grund och botten är det en helintegrerad bil baserad på ett Fiatchassi, inget nytt under solen där. Men den flexibla planlösningen och det faktum att sex personer faktiskt kan åka bekvämt i en så pass liten bil är ganska häpnadsväckande. 

På min fråga om när jag kan gå och titta på en bil hos en återförsäljare får jag ett klart besked. Inte under 2013 i alla fall. Men idén är inte skrotad. Problemet, enligt Dethleffs, är ett för dem lyxigt sådant: De kör för fullt med sina befintliga modeller. Det finns ingen möjlighet att producera ytterligare en serie just nu. Under den visning av fabriken i Isny jag får förefaller det stämma. Inte en kvadratcentimeter är outnyttjad och listorna på bilar som ska byggas är långa. 

Vad kommer den kosta då? Ifall den byggs det vill säga. Michael Studer tippar på en prisbild, i Tyskland, som spänner från 43 000 euro för en enklare variant till 63 000 euro för en lyxutrustad. En bil likt den jag testat kan komma att kosta 49 000 euro. 

 

Det totala intrycket av EVAN är mycket gott. Det är svårt att inte gilla den. Design och funktion med fokus på användaren när det är som bäst. Många av lösningarna i bilen kan komma att användas i befintliga modeller framöver. Jag tror exempelvis att sittgruppen med fällbara ryggstöd kommer att dyka upp i en mellanklassbil innan en färdig EVAN har rullat av en produktionslina.