Vildmarksvägen: Därför ska du åka dit när den är stängd

Nu kommer en ny bok om den natursköna Vildmarksvägen, ett populärt resmål inte minst bland husbilister.

Författare är Rolf Segerstedt, journalist och naturfotograf med säte i Umeå.

– Boken är en kärleksförklaring till ett område som jag botaniserat och fotograferat mycket. Det är inte jättestora fjäll eller så, utan mjuka fjäll, men vägen går igenom genuina skogar och förbi vatten och uppåt kalfjället, säger han.

Det är inte en guidebok, utan en personlig betraktelse med vackra bilder av det slående landskapet och djurlivet i området. Tidigare utforskade Rolf Segerstedt Vildmarksvägen från en fast punkt, men sedan två år kör han sin campingbil, eller ”bobil” som han säger. Det är en förlängd Folkabuss Caravelle, med säng, kök, dieselvärmare och porta potti.

– Den har precis vad jag behöver för att kunna sova. Jag vill inte ha det för bekvämt för då blir jag kvar i bilen. Nu är den tillräckligt bekväm för att det ska funka att vara ute i någon vecka, säger han.

Vilken dröm tror du Vildmarksvägen står för?

– Det är det fria livet. Man kommer tillbaka till rötterna och kanske hittar sig själv. Det upplever jag när jag går i skogen. Det tar bara ett par tre minuter så känner jag hur pulsen går ner. Jag finns mer i mig själv. Det kanske finns häruppe också även om man åker bil.

Han ser det inte bara som ett sätt att varva ner, utan som något större än så.

– Det är lite religiös känsla. Jag har aldrig varit religiös, men jag tycker att jag hittat något stort i naturen. Sedan får man kalla det gud eller vad du vill.

Vägen över kalfjället stängs för vintern i mitten av september och öppnas först i juni. Det är sträckan från Saxån i norr till Leipikvattnet i Jämtland – som inte plogas. Men det går ändå att njuta av delar av Vildmarksvägen även utanför sommarsäsongen.

Här är Rolfs bästa tips för vinter och vårsäsongen runt Vildmarksvägen

Kör långsamt

– Jag tycker man ska köra sakta och stanna, då blir det nästan lite meditationsaktigt. Man kommer ner i varv, ungefär som när man går genom en skog. Det är ju rent vetenskapligt bevisat att blodtrycket går ner i skogen. Det är lite samma här. Vägen är så bra så man kan ligga i 110-140 km/h, men varför ska man i så fall åka där? Då kan man ta E4, säger han.

Ta dig iväg!

– Bästa tiden att åka Vildmarksvägen är när man åker den. Att man överhuvudtaget tar sig dit. Det ser olika ut varje gång. Man bör åka fler gånger och från olika håll. Trappstegsforsen kan man nästan missa om man kommer från Strömsund, men kommer man från Vilhelmina kommer man rakt mot vyn, säger Rolf.

Glöm inte september

– Vad som också är jätteläckert är i september till vägen stängs, då renarna brunstar. Då håller ofta stora rentjurar till nära vägen, riktigt häftiga. Det är ett fantastisk skådespel precis intill vägen. Ofta jagar de bara varandra, de vill inte stångas så mycket. Och så är det alla färger, men vädret vara lite extra kinkigt, säger Rolf.

– Men när det är fint väder, med solnedgångar och det blixtrar i frosten – det har sin tjusning. Men man får vara beredd på att det blåser, det är ofta blåsigast i landet ser man på väderrapporterna.

Kolla på vinterns inträde

– Att vara med om vinterns inträde, med frosten och när det börjar snöa är fint. En populär period är även under påsk. Vägen plogas inte upp från Klimpfjäll till Saxån, så indirekt blir den avstängd. Men jag ska faktiskt upp på en julmarknad, och visa boken. Jag ska försöka åka upp till Stekenjokk då, säger han.

Ta med skidorna

– Vid påsk plogas det ända upp dit. Då kan man ta skidor eller snöskor och gå upp på fjället och få se flockar med ripor. Det är väldigt mycket folk däruppe just då. Det är en skoterled som följer vildmarksvägen, men skoterförbud i övrigt. Så det kan vara lite småbullrigt. Men har man skidor kan man åka var man vill. Det är ofta tjocka isar, riskerna är små.

Gräv ner dig i snön

– Att bara åka dit upp till husbilen och parkera vid Saxån och ta sig nåra meter från vägen, gräva ner sig i snön, köpa ett renskinn och ligga och sola är jättehärligt. Då kan man bli brun på en kvart – eller röd i alla fall.