Restips: Tre tips för fjällvandring

Leif Kullmans tre tips på fjällvandringsturer:
– Storulvån, Sylarna och Helgsfjället är en blivande nationalpark. Området har en rik flora och erbjuder många åskådningsexempel på hur fjällnaturen ändras i relation till klimatets svängningar på lång och kort sikt. Dessutom finns fina exempel på fjällen som ”samiskt kulturlandskap”. Fulufjällets nationalpark i Dalarna är ett måste för fjällvandrare som önskar fördjupning. Här finns bland annat världens äldsta gran att beskåda, Old Tjikko 9 500 år. Tärnafjällen i södra Lappland har en rik fjällflora och missa inte Tärnaglaciären, som i dag smälter som smör.

– Vanliga fjällväxter som är lätta att identifiera är isranunkel, fjällsippa, krypljung, fjällgröna och fjällglim. Bland rariterna kan nämnas raggfingerört, grusnarv, laestadiusvallmo, säger Leif Kullman, växtexpert och professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.

Leif Kullman har sedan barnsben haft ett brinnande naturintresse. Först handlade det mest om fåglar. Tack vare inspirerande lärare vid Umeå universitet så flyttade intresset allt mer mot botaniken. Sten Selanders klassiska skrifter om floran i lapplandsfjällen bidrog också till att rikta hans intresse mot växter och växtlighet, främst i fjällen.

De egentliga fjällväxterna är de som bara förekommer i fjällen eller där har sin tyngdpunkt i utbredningen och de är cirka 275 till antalet. De svenska fjällen kan också uppvisa några endemiska växtarter, det vill säga sådana som bara förekommer här, såsom fjällviva, vissa arter av fjällvallmo samt småarter av maskrosor.

– Artantalet är alltså inte särskilt stort, vi har exempelvis fler växter här i Umeå än i fjällen. Men variationen i fjällen är stor och den rikaste fjällfloran hittar vi i trakter med mycket kalk i marken, säger Leif Kullman.

De utpräglade fjällväxterna är på olika sätt anpassade till sin miljö. De är ofta dvärgväxta, och det är vanligt att de bildar rosetter, mattor och tuvor, varigenom de skyddar sig mot vind och frost. De har anordningar, till exempel behåring, för att minska vattenavdunstningen och ofta ett kraftigt utvecklat rotsystem. Vidare utmärks många fjällväxter av sin snabba utveckling till färdig frukt.

Generellt utgörs gränsen mellan skog och fjäll av fjällbjörken, som bildar ett eget bälte ovanför barrskogen. Sent smältande snö är förutsättningen för detta bälte.

– Trädens höjd och artrikedomen avtar generellt med stigande höjd. Träden och växterna får längs gradienten allt svårare att föröka sig med frö på grund av bristande värme och kortare växtperiod. I stället bildar de långlivade kloner, som kan vara tusentals år gamla.

Det allt mildare klimatet under de senaste 100 åren har gjort att trädgränsen flyttats upp med så mycket som 200 meter. Enstaka träd av fjällbjörk, gran och tall återfinns därför mycket högre upp på fjället i dag än tidigare. Den observante vandraren ser ganska lätt att de översta träden är ganska unga. Den mer slutna skogens gräns har varit mer stabil.

– Det varmare klimatet har också resulterat i en omfattande avsmältning av glaciärer. När isen försvinner så blottläggs rester av trädstammar som föregått glaciärerna bildning. Stammarna är alltså 5-10 000 år gamla och något att spana efter!

De effekter av klimatförändringarna på fjällvegetationen som forskarna har kunnat dokumentera är grönare fjäll, rikare flora genom uppvandring av ”skogsväxter” och att snölegevegetationen minskar (lågvuxna örter och mossor som är anpassade till sen snösmältning och en kort växtperiod) och ersätts av gräsängar och rishedar.

Fjällbotaniska Trädgården
Fjällbotaniska Trädgården i Hemavan är en liten diamant i fjällvärlden med sitt stora utbud av fjällväxter och den pedagogiska presentationen.
www.fjallbotaniska.se/