Jag går på Frihetsboulevarden mot det 45 meter höga Frihetsmonumentet. En gata som även haft namnen Lenin Prospekt och Adolf Hitler Strasse under dessa ockupationer. Den kvinnliga statyn, vars huvud befinner sig högre upp än nästan alla andra europeiska stayers, lyfter tre stjärnor som symboliserar de lettiska provinserna Kurland, Livland och Lettgallen mot himlen. På basen är figurer utmejslade i stenfundamentet varav en man som spränger de kedjor som fjättrat honom. Allt medan vakterna i strikta uniformer håller koll på folket och de blommor som de lägger nedanför monumentet, något som var belagt med kännbara straff under den sovjetiska eran. Men monumentet som hedrar frihetskriget fick stå kvar.
Jag går vidare mot den ortodoxa katedralen Nativity of Christ Cathedral som började byggas 1876. Kyrkan har en brokig historia där det religiösa hölls kort under sovjettiden då byggnaden fick tjäna som planetarium och de av Tsaren skänkta kyrkklockorna smältes ner och korsen sågades ner. Idag bjuds höga representanter från andra länder till denna renoverade och imponerande byggnad som ligger i skuggan av frihetsmonumentet och den vackra gamla stad som även Riga kan ståta med.
Jag vänder och går mot den sedan 1997 världsarvsklassade gamla staden, Vecrīga. Innan jag passerar kanalen ser jag ut över de fantastiska jugendbyggnaderna som speglar sig i vattnet. Vid sekelskiftet var Riga en av Europas rikaste städer och välståndet var just under jugendperidens höjdpunkt vilket skapat fantastiska miljöer. Vid den lilla bron in mot parken låser älskande par fast sina graverade hänglås i broräcket och kastar nykeln i vattnet där de ståtliga svanarna sakta simmar omkring. Högst upp på kullen har man god utsikt över staden som är ganska stor. Hela Riga är Baltikums största stad men även gamla staden är större än övriga Baltiska huvudstäders stadskärnor. Stadssiluetten behärskas av kyrktornen som dessutom speglar sig i Daugavas flodvatten. S:t Peterskyrkans torn sträcker sig 123 meter upp i luften och på 72 meters höjd finns en utsiktsplattform. Tornlockan har som sig bör enligt traditionen bara en visare för timmar men allra överst tronar en över två meter lång tupp som väger 158 kilo och täcks av guldplattor. Det syns att det är en mäktig stad som bröstar upp sig.
Den strategiska platsen där Riga ligger har en historia som sträcker sig över åtminstone 4500 år och skapade förutsättningarna för den historiskt sett rika Östersjöstad som den ofta varit. Staden har varit med i Hansan och haft täta kontakter med Visby som ligger i samma höjd. Riga är en stad som blomstrat i perioder och nu är på uppgång igen.
Det strategiska läget har också inneburit att olika stater ända sedan Riga grundades år 1201 har krigat för att behärska området runt staden. Den som har kontrollerat Riga har kunnat kontrollera transporterna till och från de ryska områdena eftersom floden Daugava mynnar här. Men oavsett vilken utländsk makt som försökt härska över Riga, så har den egentliga makten funnits hos stadens köpmän åtminstone fram till 1914.
Även Sverige har varit inblandade i dessa konflikter. Redan vikingarna använde sig av Daugava för att nå de ryska områdena och via floderna Svarta Havet samt Kaspiska havet. Från senare delen av 1500-talet fram till 1660 stred Sverige, Polen och Ryssland om att behärska Riga och dess omgivningar. Sverige ville gärna inlemma området inom stormakten men det skulle ta tre försök innan vi 1621 under ledning av Gustav II Adolf med en armé på 20 000 man kunde erövra staden. Den svenska epok som därmed inleddes varade till 1710, strax efter slaget vid Poltava, en stad som då tillhörde Lettland men idag ligger i östra Ukraina, i en förödande förlust för Sverige i det Stora Nordiska kriget. Det kom till och med att bli slutet för den svenska stormaktstiden.
Under den första svensktiden var Riga den största svenskkontrollerade staden. Det var emellertid ett försprång som Stockholm kom ikapp på 1660-talet. Det svenska styret har inte lämnat många bestående spår men det finns dock en port i den gamla stadsmuren som kallas svenskporten. Platsen är kanske inte så ärorik som en del av oss kanske skulle önska då den tros ha tjänat som den plats där staden transporterade ut sina sopor och lägenheten ovanför sägs ha bebotts av stadens bödel. Trots detta är det dock intressant att ha fått se den likväl som de bronskanoner som Drottning Kristina sägs ha skänkt till Riga domkyrka.
Gamla staden är för stor för att besökas på en dag och det finns dessutom andra intressanta platser som Centralmarknaden vilken ytmässigt är Europas största marknad. Den består av gamla zeppelinarhangarer byggda av tyskarna och där finns fler än 3000 stånd. En vanlig dag besöks marknaden av fler än 80 000 människor som kan köpa allt tänkbart från begagnade skor till kött och grönsaker. Kolla in deras hemsida.
Inne i gamla staden verkar det närmast finnas oändligt med finurligt placerade restauranger, barer och caféer. Även kulturlivet har fått sin beskärda del och operan ligger inom räckhåll. Sätter du dig ner vid något av alla små torg skall du inte bli förvånad om det dyker upp några artister som sjunger folkmusik medan du kan njuta av husen som följer de vindlande gränderna in i det okända. Det märks att staden har tillhört Hansan och levt gott under långa perioder.
Riga är en levande stad och en mycket besöksvärd plats. Det finns fullt med restauranger och sevärdheter men värt att nämna är det 26 meter höga kruttornet från 1330-talet, det enda kvarvarande av stadens 25 torn. Här inryms Lettlands krigsmuseum och dit bör du ta dig om vädret inte är så bra.
Men i övrigt skall du bara strosa runt med en bra turistkarta i handen och njuta av den uppseendeväckande jugendarkitekturen. Ungefär en tredjedel av innerstadens byggnader räknas hit. Har du tid skall du även bege dig ut till de bunkerliknande betonggrå förorterna som byggdes under sovjeteran. Möjligen inte lika vackra men ändock ett intressant tidsdokument. Du kommer att hitta mängder av pärlor men som ofta när det gäller städer är det platsen sammantagen som är det mest spännande.
Kristaps den Store, en reslig karl, levde på en tid då broarna över floden Daugava ännu inte hunnit byggas och han försörjde sig genom att bära vandrare på ryggen över floden. Kristaps stuga låg på en av flodbankarna och en dag fann han ett övergivet barn. Han beslöt sig för att vada över Daugava med barnet på ryggen men efterhand blev bördan allt tyngre och det var bara genom att uppbringa sina sista krafter som Kristaps till slut lyckades korsa floden. En förvånad Kristaps konstaterade nästa morgon att barnet hade förvandlats till en kruka med guld. Men Kristaps var sparsam och gjorde inte av med något av guldet och först efter Kristarps död användes guldet för att finansiera byggandet av Riga. Detta är i varje fall vad en av de legender som finns om Rigas tillkomst gör gällande.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.