Restips: Lahemaa nationalpark

Vi har kört sju mil och är knappt halvvägs mot Narva från Tallinn när vi kommer till vikarnas land, Lahemaa, ett av Europas viktigaste skogsskyddsområden. Fyra stora vikar har grävt sig in i kalkstensklipporna och bildar både steniga och sandiga havsstränder och en bit från kusten orörda mossar, tallskogar, urskogar, skogsbranter och alvarmiljöer. Det är bara på Öland och här som denna alvar-miljö finns och på våren blommar mängder med snödroppar. Detta speciella, närmast orörda, växtrika naturområde gränsar mot Finska viken och i de stora skogarna som tar upp två tredjedelar av landytan härskar lo, varg och björn tillsammans med otaliga andra djur.

Men det finns mer att se än att bara vandra runt i de stora naturområdena. Här finns fyra herrgårdar och den mest kända, Sagadi, nämns första gången redan 1469. Själva huvudbyggnaden uppfördes i mitten av 1700-talet av familjen von Fock och fick en ansiktslyftning när 1800-talet stod för dörren. Under den sovjetiska perioden blev huset använt som skola men nu är det en rofylld romantisk miljö med ett tjugotal byggnader i den vackra parken. Är du här på hösten kommer du att kunna se mängder med tranor som samlas på fälten runt Sagadi. En av de andra herrgårdarna är Palmse vilken räknas som barockens främsta i Estland och är numer ett museum. Att stanna till här i denna speciella miljö med sitt palmhus och ta en kopp kaffe i det romantiska caféet är ett rofyllt möte med nationalparken. I Palmse ligger även parkens besökscenter och Võsu är den forna kurorten som är utmärkt för att ta ett bad vid.

Att köra ut på någon av uddarna är en resa i en tid som stannat. Området var militärstrategiskt viktigt och avstängt för vanligt folk med sitt läge mot Finska viken. Följer du kustvägen kommer du att stöta på mängder med övergivna militäranläggningar fullklottrade med kommunistiska symboler och små samhällen som inte ser ut att ha mycket att erbjuda sina invånare. Här och där står plundrade hyreshus som tidigare hyste soldaterna och deras familjer men den vackra naturen är väl värd den dåliga vägstandarden.

Du skall stanna till i någon av de små fiskebyarna och insupa atmosfären av vad nog de flesta skulle säga föråldrade fiskelägen där fiskarna innan diktaturen lade ut mot öarna utanför Finland för att fånga fisk och säl men även för smuggling av salt och sprit. De mest kända fiskebyarna här är Kaptensbyn i Käsmu, Altja och spritsmugglarnas egen by, Viinistu, där det nu ligger ett konstmuseum.

Nationalparken skapades redan under Sovjeteran 1971 och området drar numer till sig många besökare som kan gå på de preparerade gångstigarna även över myrarna som du inte skall missa. Råkar du ha cykel med dig kan du upptäcka ännu mer av  nationalparken då det finns ett antal besöksvärda platser som inte kan nås med bil.