Restips: I love Hjo

Nästan alla som har varit i Hjo besöker denna småstadsidyll för att flanera runt bland stadens välbevarade trähus där de äldsta började byggas på 1700-talet. Här är det det småskaliga, genuina och naturnära som gäller. Blicken dröjer sig kvar vid alla verandor som lockar med snickarglädje och smäckra spröjsar på de gamla husen som ligger inbäddade i uppväxta grönskande trädgårdar där blommorna prunkar och rosorna doftar. Och de vackra gränderna avlöser varandra. Är bara vädret gynnsamt så kan jag vandra runt i sådana här miljöer i evigheter utan att tänka på vad klockan blivit. För vem vet hur lång tid det tog att insupa doften från smultronjersminen medan solen strålade och glassen gick åt. Efter stadsparken med träskulpturen föreställande kung Erik Eriksson, kanske mer känd som Erik läspe och halte, kommer jag fram till torget där den vita träkyrkan ligger och hinner på vägen passera den idylliska Hjoån som flyter genom de centrala delarna av den lilla staden.

Hjo stad belönades för den här miljön 1990 med Europa Nostras hedersmedalj "... för det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm".

Europa Nostra betyder på latin "Vårt Europa" och är namnet på en paraplyorganisation för över 200 nationella organisationer inom i stort sett alla kontinentens länder. Från en ganska blygsam start har Europa Nostra utvecklats till en ledande aktör inom alla frågor som rör europeiskt kulturarv och Europa Nostra av idag är den främsta kanalen mellan kulturarvsintressenter och stora internationella organisationer som EU, Europarådet och UNESCO.

När staden fick sina stadsprivilegier är inte helt klarlagt men troligen var det i början av 1400-talet. Den första bevarande skriftliga uppgiften om Hjo som stad finns i Erik av Pommerns skattebok från 1413. Den noteringen är också orsaken till att Hjo kom att fira 600-årsjubileum 2013. 1586 blev det dags att förnya stadens privilegier men Hjo förblev en mycket liten stad, 1805 hade staden bara 350 innevånare. När Göta Kanal anlades innebar det dock ett uppsving och 1854 stod den nya hamnen färdig. Den ansågs då vara den Vätterns bästa och Hjo var hamnplats för hela Västergötland vid Vättern. Den stod för förbindelserna österut till den under senmedeltiden viktiga staden Vadstena samt till Hästholmen. Det viktifga Vadstena kloster hade till och med ett eget hamnmagasin och en gård i Hjo men förutom stadskyrkan och ett härbärge för de resande saknade Hjo kyrkliga inrättningar under medeltiden. 1873 invigdes den smalspåriga järnvägslinjen till Stentorp vid Västra stambanan och 1878 invigdes Hjo badanstalt som lockade rika besökare. Hjo fortsatte att växa även efter att Vätterhamnarna förlorat sin betydelse och 1880 hade staden 1 446 invånare och 1910 2 268 invånare.

Som för andra städer runt Vättern spelar vattnet av naturliga skäl en stor roll för Hjo. Här vandrar du med fördel i hamnen, tar en ångbåtstur med S/S Trafik, ett bad i Vättern eller bara sätter dig ner och njuter av den rökta siken på fiskrestaurangen. Staden är inte stor så doften från ene- och alträ blandad med fisk visar tydligt vägen till hamnen.

Norr om hamnen ligger Hjos vackra stadspark. Den anlades på 1870-talet och var då en del av Hjo Vattenkuranstalt. Som stolta minnen från kurortstiden ligger trä-villorna uppradade i parken, med balkongerna vända mot vattnet och badanstaltens park utmed Vättern hörde till de största och vackraste ordnade badparkerna i Sverige. Från att ha varit i privata händer inköptes badanstalten av Hjo stad 1935. Staden drev verksamheten i ytterligare något år innan den lades ned men de flesta byggnaderna från epoken finns ännu kvar och i det forna Varmbadhuset finns Wettern Live Museum,  i Villa Svea finns stadsmuseumet och i Villa Eira ett vandrarhem.

Hör du till de många som roades av satirtidningen Grönköpings veckoblad? Hjo sägs ofta vara förebild till Grönköping, men det är nog inte sant eftersom Grönköping enligt tidningens redaktion ligger mellan Skövde och Hjo på någon ej närmare definierad plats. Det är nog tur det för satirerna kunde vara ganska elaka emellanåt och politikerna i Grönköping kanske inte tillhörde de vassaste knivarna i lådan.

Var namnet Hjo kommer ifrån tvistas det om. Enligt en populär historia ska namnet härstamma från att en munk som överraskats av ett plötsligt oväder på Vättern, och spolats upp på stranden uttalat de latinska orden Hic jacet otium – 'Här vilar friden'. Genom att ta begynnelsebokstaven i varje ord bildades ordet "Hjo". Detta är dock troligen enbart en skröna, inte minst därför att Hjo tidigare stavades annorlunda än idag. En annan mer trolig förklaring till namnet Hjo bygger på att vattnet i Vättern vid Hjoåns mynning blev grumligt, eller som man sa hjolmigt. Hjo ska då vara en förenkling av att man kallat platsen för till exempel Hjolmet eller Hjolm.

Tar du dig tid att åka runt Vättern skall du absolut stanna till i Hjo och uppleva denna för Sverige så speciella stad. Visserligen finns ytterligare några platser med motsvarande karaktär, där stadskärnan inte råkade ut för 1960-talets rivningsvåg, men det är inte så många platser som kan ståta med den här typen av orörd stadsmiljö.