Restips: Engelsbergs bruk

Vi befinner oss vid sjön Åmänningen alldeles vid tätorten Ängelsberg. Ängelsberg hette tidigare Englikobenning och grundlades troligen av Engelbrekt Engelbrektssons farfar Englike Engelbrektsson. Men det är det gamla Engelsbergs bruk som är den intressanta platsen och bjuder på en tämligen orörd miljö med många tidstypiska byggnader.

Omgivningarna har varit bebodda under lång tid. Redan för 1 500 år sedan utvann befolkningen järn ur myrmalm i blästerugnar. När bruket anlades 1681 var järnhanteringen väl etablerat och bergsmännen hade redan god kunskap om hanteringen. Bruksägarna Per Larsson Gyllenhöök och senare hans son Anders Gyllenhöök (1674-1757) utvecklade verksamheten så att den i början av 1700-talet bestod av tre hyttor, tre hammarsmedjor, en såg och en vattenkvarn.

1916 kom det att tillhöra Avesta Järnverk men redan tre år senare lades bruket ner. Än idag ägs Engelsbergs bruk av familjen Ax:son Johnson genom Nordstjernan AB och under 1970-talet restaurerades bruket med bistånd från Riksantikvarieämbetet.

När Engelsberg 1993 togs upp som världsarv löd motiveringen så här
- Engelsberg är ett enastående exempel på ett påverkande europeiskt industrikomplex från 1600-1800-talet, med viktiga teknologiska lämningar och de associerade administrativa byggnaderna och bostäderna intakta.

Det är lätt att hålla med. På bruksområdet hittar du herrgård, park, brukskontor, arbetarbostäder och industribyggnader. Det unika idag med Engelsberg är att det är det enda bruk i Sverige som har kvar såväl byggnader som det mesta av den tekniska utrustningen. Bruket ingår som en del i Ekomuseum Bergslagen.

Du kan exempelvis börja med kaffe och kaka i den lilla slaggarboden som nu är ett minimuseum. Om du inte vill gå den guidade turen, eller om tidpunkten för den inte passar, kan du alltid titta in i det lilla museet. Här får du lite historia med bilder hur det tedde sig under brukets glansdagar.

Förvånansvärt mycket går att känna igen. Den stora planen utanför själva mulltimmerhyttan är egentligen kol och rostgården där Transportören blandades för att fylla masugnen. Går man runt hittar man den gamla rosten i vilken man i en grop i marken värmde upp malmen med kol. Brukets mekanik drevs av ett stort vattenhjul som överförde kraften till olika hjälpredskap. Det finns mycket att upptäcka i denna spännande miljö!

Historian i all ära, varför ska man ta sig till denna plats kanske du undrar. Det är inte gott om gamla bruksmiljöer längre, mycket förstördes under 1960-talets rivningsraseri. Men hela omgivningen andas det typiskt svenska. Här är husen faluröda, naturen frodig och brukskänslan påträngande. Sitt ner och njut av en glass eller bara strosa runt. Gå in i någon av museimiljöerna och dröm dig tillbaks hur det var att slita hårt för att överleva. Åk hit, spendera en dag här och på exempelvis oljeön. Det blir garanterat en spännande upplevelse!