Restips: Bomarsunds fästning

Även på Åland finns det imponerande byggnadsverk och det av ryssarna byggda Bomarsunds fästning anses som det främsta.

När Sverige år 1809 förlorade kriget mot Ryssland fick vi lämna ifrån oss Finland inklusive Åland vid freden i Fredrikshamn. 1832 påbörjade ryssarna byggandet av denna militärt viktiga västra utpost och det blev en påkostad anläggning som ligger på gränsen mellan fastlandsåland och den nordöstra skärgården. 1854 förstördes dock den halvfärdiga fästningen under det dåvarande Krimkriget. Dagens ruiner visar på de stora visioner som genomsyrade försvarsanläggningen, Ålands största byggnad någonsin, för Bomarsund var tänkt att bli en maktdemonstration i röd granit. Helt färdigbyggt skulle det bestått av en tre kilometer lång försvarsmur bakom vilket ett huvudfäste och tolv torn skulle funnits.

En fästning på Åland var strategiskt viktigt då den kunde behärska hela Östersjön samt infarten till Bottenviken. Tanken var att Bomarsund i färdigt skick skulle inrymt 5.000 man och varit beväpnat med 500 kanoner och 100 kanonbåtar.

I Bomarsund planerades det för tusentals soldater och huvudbyggnaden fungerade som kasern för Ålands garnison och som kansli för Ålands kommendant. Dessutom var tre försvarstorn förbundna med fästningen. 

Runt omkring Bomarsund växte en stadsliknande bebyggelse fram med villor, trädgårdar, handelsbodar, sjukhus och skolor men i augusti 1854 tog allt slut. Den då halvfärdiga fästningen anfölls av en brittisk-fransk styrka som snabbt besegrade och förstörde fästningen.

Den brittisk-franska styrkan besköt fästningen från kanonförsedda fartyg under fyra dagar. Den 16 augusti tvingades fästningens kommendant kapitulera och drygt 2000 fångar fördes till Frankrike och England.  Den 2 september sprängdes huvudbyggnaden. Att inta ryssarnas västligaste fäste på Åland var ett led i de allierades mål i Krimkriget, att kväsa de ryska expansionsplanerna. Slaget blev en mätning mellan gammal och ny militärteknik. Britterna hade världens modernaste ångdrivna flotta och somliga av fransmännens 12 000 man var drillade i Napoleonkrigen. Ryssarna kunde räknas till 2 000 man som hade ont om krut men till en början en obändig vilja att försvara den halvfärdiga fästningen. Tsar Nikolaj I skrev visserligen ”Duktig gosse” i marginalen på brevet från general Bodisco där denne konstaterade att ”…Åland är omringat på alla sidor och hellre än att vi ger oss åt fienden hoppas jag få stupa på min post”, men Åland föll ändå. General Bodisco dog dock inte på sin post utan fick tillbringa tre år i fransk fångenskap. Därefter återvände han till Sankt Petersburg då den mer fredsinriktade tsaren Alexander II hade tillträtt.

Trots att de allierade erbjöd sig att skänka Åland till Sverige efter segern avböjde kung Oscar I erbjudandet av rädsla för den ryske tsarens eventuella vrede. Först efter detta besked sprängdes det som återstod av Bomarsund och sedan lättade de ankar och styrde mot Krimhalvön där kriget fortsatte i ytterligare två år.

Efter att Krimkrigets hade nått sitt slut, 1856, demilitariserades Åland och befästningarna byggdes aldrig upp på nytt. I dag är området ett 870 hektar stort fornminnesområde som är lättillgängligt för besökare.

I Prästö Lotsstuga finns ett Bomarsundsmuseum med en utställning som beskriver fästningens historia.

Missa inte att besöka resterna av tornen som byggdes på höga platser med utsikt över hela området. Notvikstornet kan besökas med buss, Brännklintstornet och Djävulsberget med bil. Från Brännklintstornet går en vandringsled till Kastelholm.