Restips: Atlanterhavsveien

Vi kör med spänning ut på den mäktiga Storseisundbrons hisnande, svängda valvbåge. De sammanlagt sju broarna, som tog sex år att bygga, kommer under drygt åtta km att ta oss förbi kobbar och skär mellan Kårvåg på Averøy och Vevang i Eida och de gör det på ett sätt du aldrig kommer att glömma! Att Atlanterhavsveien är utnämnd till nationell turistväg tack vare vägens banbrytande arkitektur samt den fantastiska kustlinjen längs vägen förvånar få.

Vi befinner oss på Vestlandets yttersta, vindpinade kobbar mot havet, men de 120 forna bofasta här vid ett av Norges bästa fiskevatten hade knappast kunnat tänka sig att vi skulle kunna ta bilen hit. Men möjligheten kommer med en saftig prislapp eftersom man från Kristiansund först  måste köra genom den avgiftsdyra Atlanterhavstunneln, även den spektakulär,  som går djupt under havsviken. Men till skillnad mot Geirangers serpentinvägar är det en annan skönhet och det är givet att variationen är stor då det finns nästan 3000 mil fastlandskust mot Sveriges 1150. Och det känns mer naturligt att åka uppe på land än under, inte minst för att kunna njuta av områdets skönhet, åtminstone på sommaren när trutar och tärnor svävar i den salta havsluften. Känner du dig ändå inte nöjd med utsikten från vägen gör du en avstickare till Averøy där du kan titta på den runt år 1300 byggda Kvernes Stavkyrka som har en magnifik utsikt över Kvernesfjord och Freifjord  eller så besöker du öns erkänt natursköna västra sida som har en magnifik kustlinje längs med Hustadvika.

Detta är ett betagande område att färdas i. Havet och fisket har sedan urminnes tider präglat miljön, det har påträffats en rad fynd från den nästan 10 000 år gamla Fosnakulturen vid fjället Bremsneshatten, men de slipade klipporna bjuder på en sparsam växtlighet där klöver, ljung, fetknopp och blåklockor kämpar om utrymmet i skrevorna. I fjärran syns de mörka fjällen med fläckar av snö och vid sidan av dessa öppnar sig den ofta vilda Atlanten. Risken är stor att uppmärksamheten sjunker när blicken söker sig till allt vackert efter denna väg som står i en klass för sig och du hittar garanterat en egen klippa där du kan vara alldeles ensam med vinden, havet och sjöfåglars skrin i den blånande och sena skymningen.

De som åker vägen är ett internationellt gäng som åker på och i otaliga fordonsvarianter på väg norrut. Eller för den delen tillbaka från Nordkap. Men vi som kör husbil eller husvagn har en stor fördel, vi behöver inte betala de för svenska förhållanden hutlösa mat- och logipriserna i Norge eftersom vi kan idka självhushåll med bunkrad mat. Några större utsvävningar på restauranger lär de flesta inte göra för det märks att norrmän har mer pengar att röra sig med oavsett vi diskuterar mat eller vägavgifter. Eller restauranger.

Är du intresserad av fiske kan du pröva lyckan där många drar upp mer fisk än vad som behövs till middagen. Här finns gott om både sej, torsk och makrill. Ofta ser man som på bron en lång rad fiskare som sänker sina drag rakt ned i stora stim som står i det strömmande, klara vattnet, för det finns hur mycket fisk som helst och är vädret lugnt kanske du se såväl val som säl. Det finns gott om parkeringsplatser längs vägen så det är inga problem att lämna bilen, vare sig det handlar om en kortare eller längre stund.

Är du dykfantast har du hamnat i ett paradis, åtminstone om du står ut med det tolvgradiga vattnet. Siktdjupet är omkring 20 meter och med sina många skeppsvrak, trolska tångskogar, mjuka koraller och sitt myllrande havsliv räknas det här till Europas bästa dykvatten. Turistnäringen lockar även med snorkling bland sälar eller dykning med späckhuggare.

Det här är en vägsträcka att se fram emot och en väg som i stort sett sknar motsvarighet. Missa den inte!