Restips: Provence

Den ljumma vinden smeker runt oss när vi sitter och lapar på en kopp kaffe. Runt om orten är naturen generös och doften från apelsinträdens blomning på våren är oemotståndlig. Ingen som känt den glömmer den, den är stark, söt och mjuk. Lite som syrén, en doft som många älskar. Men nej, apelsin luktar inte alls likadant men är lika lätt att gilla.

Vi är i Frankrikes sydöstra hörn, Provence. Få områden väcker samma känslor och naturen överväldigar de flesta som tar sig hit. Kullarna med de spektakulära slotten högst upp väcker beundran, i synnerhet när lavendeln blommar och sprider väldoft och skapar den inramning av osannolikt blått kring de beiga husens gamla fasader i de sagolikt vackra byarna med gedigen historia. På sluttningarna klättrar vinodlingarna och på hösten skiftar naturen i en kaskad av röd-gula färger. Eller på våren när vallmon blommar, också den i rött men absolut inte på samma sätt. Och inte att förglömma, mullbärsträdens vita hallonliknande och gudomligt goda frukter. Provence är en magisk region som fångat otaliga konstnärers hjärtan, en provins som ger bestående minnen och som hälsar oss med ett stort Bonjour. Tröttnar vi på kullarnas charm finns Provence medelhavskust med dess vita stränder och azurblå vatten. Det är inte svårt att förstå att det här var romarrikets första provins utanför Italien. De var säkert lika imponerade som vi av den frodiga naturen. Allt inbäddat bland kullar och berg som gör att våra sinnen hela tiden överaskas. Och fullt av välkända orter som exempelvis St Tropez för de som vill lyxa till det.

Var man än åker är det vackert men vi måste bestämma oss för en rutt och vi börjar i Grenoble i norr. Min personliga smak gör att vi undviker stora städer även om medelstora Grenoble har ett naturskönt läge med bergen runt omkring. Här kan vi ta linbanan upp på berget där utsikten över staden är spektakulär och vid bra väder finns möjlighet att se ända till Auberge Napoleon. Vi kör söderut på fantastiska Route Napoleon, en av Europas vackraste vägar. Eller nej, jag har slutat att jämföra eftersom varje plats har sin egen charm men ingen som färdas i området norr om Alperna oavsett land kan undgå att imponeras.

-Innan Grenoble var jag en äventyrare, men efter var jag en regent, yttrade Napoleon Bonaparte när han återvände från Elba första gången för att återta tronen. Men då kom han söderifrån och hade redan upplevt den totalt 325 km långa väg som vi bitvis har framför oss och kom att namnges efter honom. Sedan dess har vägen legendstatus, fick sitt nuvarande namn 1932 och är därefter skyltad med den franska imperieörnen och har vägnummer 85.

Kör du husbil eller med husvagn måste du vara beredd på att det tar lite tid och att det är backigt, men en sådan här väg måste verkligen upplevas. Bitvis är stigningen kraftig mot den 786 meter höga Col de Pilon och Col de Valferrière på 1169 meter men i gengäld är utsikten spektakulär och flera platser vi ska stanna finns beskrivet i artikeln Route Napoleon. Och skulle vi vilja dela upp upp turen finns det otaliga ställ- och campingplatser efter vägen.  Två hela dagar ska vi nog planera in för någonstans efter vägen ska vi övernatta. Personligen tycker jag att området runt Gap är att föredra. Efter att ha passerat Gap kör vi mot Aix-en-provence.

Vid Lurs svänger vi västerut på väg D900 mot Forcarquier. Det kan verka ologiskt att svänga av från fantastiska Route Napoleon men hela området är som ett naturens smörgåsbord för gourmeter och det kan vara svårt att välja alla godbitar om man inte har obegränsat med tid. Via Apt kommer vi på den smala och underbart vackra vägen till Bonnieux där vi stannar för att njuta av det franska kulturarvet. Eller ska vi kanske säga kulturarvet från Romarriket? Här finns underbara urgamla broar över floderna och påminner om Provence fantastiska kulturarv. Vi kör runt i området på allt smalare vägar och våra sinnen fylls av ro. I synnerhet vid Pont Julien från 300 f.kr. Några få mil norr om oss har vi Provence högsta berg, Ventoux, som är knappa 2000 meter högt och känt från Tour-de-France som en av de tuffaste och mest bildsköna etapperna.

Det är dags att köra mot Cavaillon och vidare mot Parc Naturel Regional des Alpilles på väg D99. Vid Saint-Rémy-de-Provence kör vi söderut mot Baux de Provence på väg D27. Här finns nämligen en av Europas märkligaste grottor. Grottan har bildats efter det att stora kalkstensblock skurits ut ur berget och i den miljön hålls det en ljusshow som måste upplevas. Även orten är intressant att uppleva och vi får en oförglömlig upplevelse. Vägen upp till Baux de Provence är dock smal men ändå inte svårkörd men den här grottan kan vi bara inte missa!

Men inget varar för evigt så vi far tillbaka västerut samma väg vi kom från Cavaillon där vi kör österut mot Pertuis, lämnar det vackra området Vaucluse och korsar Route Napoleon när vi siktar på Vinon-sur-Verdon och Riez för att nå Gorges-du-Verdon. Här ligger nämligen Europas canyon och de som inte har hört talas om den är i gott sällskap. Inte ens alla guideböcker nämner den men vi fördjupar oss inte i deras blunder. Vi nöjer oss med den fullständigt sanslöst vackra naturen.

Här samsas det lilla med det stora. Utsikten är bedårande och långt ner set vi den smaragdgröna floden Verdon där kanotisterna kommer i en aldrig sinande ström. Vid sidan av vägen kämpar vinrankorna för att hålla sig kvar och finns det en plan yta odlas lavendeln och de häftiga slotten och mysiga byarna förhöjer upplevelsen ytterligare. Som kuriosa kan nämnas att Europas högsta bungy-jumpplats finns i området, något som visar på höjdskillnaderna. Missa inte att läsa vår fördjupning om Gorges-du-Verdon!

Vi tar oss något söderut via Draguignan, sedan D555 och och DN7 för att slippa motorvägen. Målet är den mysiga staden Brignoles. I den söta staden är det typiskt franskt och de gamla husen har som sig bör i Frankrike charmiga franska balkonger med krukor och klängväxter som har utsikt över fontäner och folkliv. Här kan man tillbringa mycket tid och det är en utmärkt plats att använda för dagsutflykter till den hektiska franska rivieran som inte är gjord för längre turer med vare sig husbil eller husvagn. 

Via DN7, D1, D560 och D96 tar vi oss förbi Aubagne till Cassis vid franska rivieran. Den för franska rivieran småskaliga fiskebyn solar sig i en liten dal med Frankrikes högsta kusttopp Cap Canailles alldeles bredvid. Här ligger båtarna i prydliga rader i det turkosblå vattnet och det slottsliknande Château de Cassis på berget och badstränder finns överallt. Men räkna med att det är trångt.

Här lämnar vi vår gemensamma rutt och minns med glädje den fantastiska natur vi besökt. Om resan sedan bär oss vidare öster- eller västerut blir en fråga om tid och smak. Mellan Cassis och den italienska gränsen ligger Cannes, Nice och kungadömet Monaco eller så kanske vi kör vidare mot Spanien, passerar mysiga Peyriac-de-Mer och Andorra i Pyrineerna. Men det är en annan historia.