När livsdrömmen ska bli verklighet

Nej, de flesta av oss ryggar nog tillbaka enbart inför tanken. Nya Zeeland ligger långt bort. Väldigt långt bort till och med. Längre än vad Google maps kan kalkylera för bilkörning och i princip ett halvt jordklot bort. Det är två tusen mil fågelvägen. På vägarna blir sträckan garanterat längre än så. Trots det är det till Nya Zeeland de ska köra.

Men visst kittlar tanken. Den kittlade mer och mer för Robert Jakobsson och Billie. Nu befann de sig redan på Nya Zeeland så det är garanterat resan som lockar och inte målet. Hon har sitt ursprung i Fillipinerna och han i Sverige. Som de själva beskriver det kommer de från skilda världar. De hade bra jobb, hon i finanssektorn och han som ingenjör. De saknade inte någonstans att bo, deras villa ser mer än trevlig ut. Palmen vajar sakta utanför och svenska flaggan likaså. Men de saknade något. De ville göra något extra med sina liv. De skulle skaffa sig en husbil. Nja, en husbuss.

Så de tog flyget till Sverige och hon sökte uppehållstillstånd. Nu är hon tyska. Den svenska byråkratin slog till men i Tyskland sa de Herzlich Willkommen och ordnade Billies uppehållstillstånd på kort tid! Men till Sverige ville de, gifta som de är och han är ju född här. Inte ens vägen till starten för deras livs resa blev enkel. Men det är nu drömmarna flyttar ut från köksbordsmiljön och planerna blir mer handfasta!

Vännerna undrade om de verkligen förstod vad de gav sig in på. Undrade om det var någon form av tidig pensionsångest, sextiotalister som de är. Inte alls, menar de. Men de har en äventyrslystnad, utforskarvilja och upptäckslust som är svårslagen och fullständigt obändig. Sådant är inte alltid lätt att förstå för de som inte upplevt ruset av exotiska platser, känslan av frihet när klockan inte styr livet. Kort sagt, det som väldigt få får förmånen att uppleva. Total frihet utan stress.

En vanlig husbil var inte aktuell, de vill leva med de bekvämligheter som de är vana vid från sin villa och började läsa annonserna på Blocket redan 2018. Där hittade de sin 18 meter långa röda ledbuss tillverkad 2003. För 85 000 blev den deras och projektet kunde starta.
 

De, som många andra, drömmer om en mobil livsstil. Van-life. Det kan man visserligen knappast kalla livet i en husbuss för, men ändå. En ombyggd skåpbil på sex meter är lite mer primitiv, har liksom inte de ytor som en ledbuss erbjuder. Bara sovrummet, det de kallar master bedroom, är större än utrymmet i en hel van. Runt 3,5 gånger 2,5 meter och hyser en rejäl dubbelsäng. Gästrummet är något mer blygsamt men även salongen är väl tilltagen. Även köket är rejält och har allt som finns i deras villa. En två meter hög kyl och frys. Diskmaskin. Induktionshäll. Rejäla avställningsytor. Många skåp. Ytorna att bygga på är ju lite större än vad de flesta är vana vid från en 7-8 metersbil. Föga förvånande är även duschen rejäl, sådär 80 centimeter i kvadrat, toaletten är separat. Var tvättmaskinen ska stå glömde jag att fråga.

Takhöjden är inget problem. Åtminstone inte i fram för där pratar vi runt 2,7 meter. Bakom leden är den något lägre men 2,2 meter räcker ganska långt även det.
 

De tyckte att jobbet blev för mycket. Tog för mycket tid. Stängde in dem på ett sätt de inte själva ville. De hyser definitivt en frihetslängtan som få andra har. Och mod. För det krävs lite mod att bryta upp från det invanda, att ta steget ut i det okända. Deras husbuss ska ta dem genom Europa. Till Indien. Plötsligt låter länder som Moldavien och Turkmenistan som förorter till Stockholm. De pratar om Kashmir, då är vi halvvägs. Sedan blir det nog Thailand och så vidare genom Australien. En nätt liten färjetripp på sådär 200 mil ovanpå det så kommer man till Nya Zeeland. Lätt som en plätt.

Men just det här att låta resan bli målet måste vara en stark drivkraft, svår att förstå för den som betraktar sig som en Somewhere. Man måste vara en Anywhere för att ge sig på det här. Ha lite äventyr i blodet. Mycket till och med. Men det har man nog redan om man som Billie flyttat från Fillipinerna och Robert från Sverige. Från och till länder som de flesta bara har luddiga begrepp om, förutom Sverige då förstås. Fillipinerna är till exempel världens tolfte folkrikaste land, visste du det? Söder om det ligger Borneo och Papua Nya Guinea. Så inte ens Nya Zeeland är nästgårds för Billie.

För att göra en sådan här resa krävs förberedelser, att köpa bussen är bara första steget. Nu ska den bli ett hem. Det ska installeras solpaneler, ordnas med vattenförsörjning och allt annat för att skapa moderna bekvämligheter. Robert berättar att han köpte 30 meter ekskivor. Vikten är ju inte det stora problemet eftersom vi ändå pratar en totalvikt på runt 18 ton. Då kan man unna sig solida material. Som exempelvis massiv ek.

Inte är den svår att köra heller, berättar han. Förvånansvärt smidig med riktigt liten vändradie. Automatlåda förstås. Jodå, ledbussar körs faktiskt i innerstadstrafik så det stämmer nog. Lite större än de flesta är vana vid att ratta men åtminstone de som bor i storstäder ser hur de snirklar sig fram mellan filmarkeringarna och felparkerade bilar. Runt husknuten med en refug i vägen fungerar också. Den är nog minst lika smidig på en smal landsväg i Långtbortistan. Men att köra den på B-kort från Sverige är inte lämpligt, även om B-kortet är giltigt här. Det lär bli svårt att övertyga poliser som knappt har en aning om vad en husbuss är att den får köras på ett körkort för personbil så ett busskort är nödvändigt.

Motorn är rejäl, en niolitersdiesel är stark men inte så snabb. 256 hästkrafter låter modest men vridet på 1350 Nm desto mer. Det är en arbetshäst som sällan ställer till problem och kan, om det behövs, repareras i stort sett var som helst i världen. För resan är ingen hastighetstävling, här prioriteras tillförlitlighet.

Robert skruvar lite besvärat på sig och nämner miljöaspekten. Han nämner det själv och vill peka på att de gör mycket för att förbättra sin buss. Visserligen är motorn stor men Scania har mängder av bussar i stadstrafik där kraven är som störst. Han har till och med funderat på hybriddrift men släppt tanken, det installeras annat som exempelvis solpaneler. Dessutom är den välisolerad med rejäla väggar och ordentliga konstruktionslösningar, det är långt från något amatörbygge och här kommer hans yrkeskunskap in. Han är van vid precision och tycker att flygindustrin har låga krav.

I nästa del om resan får du följa ombyggnaden mer i detalj! Vi kommer att följa Robert och Billie ända till de stannar utanför sin villa. Men en sak undrade jag över redan nu så jag var tvungen att fråga. Vad ska ni göra med husbussen efter det ni dragit åt handbromsen där?

Jag kunde knappast gissat.

– Vi säljer den nog och åker tillbaka till Sverige och bygger en ny, vi har redan lärt oss en del när vi bygger den här. Nästa blir mycket enklare.

I nästa avsnitt får du också reda på vad de budgeterat bygget till och det kommer du garanterat att bli överraskad av!