Det hela börjar som en halvgalen idé som inte går att få ur skallen. Den kräver ett förverkligande. Så kommer det sig alltså att Jens Bolgert, David Stenung och jag är på plats i Sjötorp den 4 juli för att paddla kajak längs hela Göta kanal. I praktiken innebär det 250 kilometers paddling till Mem i Östergötland. På vår resa dit ska vi njuta av klassisk svensk sommar och spana in ställplatserna längs vägen.

– Det här verkar verkligen vara populärt, säger Jens, och ser ut över husbilarna i Sjötorp när vi drar kajakerna på vagnar för att sjösätta dem och därmed trycka på äventyrets startknapp.

Ställplatserna i Sjötorp ligger mycket nära kanalen, med mäktiga Vänern som breder ut sig i bakgrunden. Från Sjötorp väljer många att göra cykelutflykter då Sjötorps cykel­uthyrning ligger ett stenkast bort. I området finns även Kanalmuseet, flera restauranger, sommarbutiker, kaféer och passagerarbåtar. För ett ögonblick avundas vi semesterfirarnas lugna leverne här, lite osäkra på vad det är för stolleprov vi har gett oss in på.

Snart är dock alla tvivel som bortblåsta, då äventyret börjar på bästa tänkbara sätt. Solen skiner från en helt molnfri himmel, vattnet ligger alldeles stilla i kanalen och från kajakernas sittbrunn hälsar vi på glada semesterfirare som vinkar åt oss ifrån fritidsbåtar samt från gång- och cykelbanan. De pittoreska omgivningarna och njutningen vi upplever när vi med lugna paddeltag glider fram på vattnet, gör det svårt att föreställa oss att folk en gång i tiden bokstavligt talat jobbade ihjäl sig här. I början av 1800-talet arbet­ade nämligen 58 000 soldater tolv timmar per dag med att gräva Göta kanal, som en del i att skapa en direkt förbindelse mellan Kattegatt och Östersjön.

Vi paddlar en stund i tysthet och fylls av både beundran och av eftertänksamhet vid tanken på alla kämpar, som vigde stora delar av sina liv åt det byggprojekt som än idag är ett av de största i Sverige någonsin.

– Nu är det sommar, utbrister en kvinna och ler mot oss från en brassestol.

Vi har nu paddlat i några timmar och befinner oss strax väster om Töreboda. Kvinnan och hennes man sitter och lapar eftermiddagssol medan de tar en drink och lyssnar till en låt av Ulf Lundell. Och visst har hon rätt; nu har sommaren verkligen kommit. Än mer säkra på den saken blir vi väl framme i Töreboda, där ortens sedvanliga sommarfestival äger rum dagen till ära.

På Töreboda Camping & Bad, som ligger precis invid kanalen, sitter folk och umgås i kvällssolen, troligen snart på väg mot centrum varifrån det sjuder av liv från scenerna. Vi har dock andra planer än att gå på festival och fortsätter paddla medan festsorlet och basgångarna sakta mattas av bakom oss.

Framåt kvällen har vinden lagt sig helt och vi kan då paddla fram på en kanal som bokstavligt talat är spegelblank. De lummiga träden på båda sidor av kanalen avtecknar sig som exakta kopior i vattnet nedanför, liksom fritidsfordonen på Jonsboda Café & Camping, där vi för övrigt sätter punkt för dagen.

När vi vaknar tidigt på morgonen ligger lufttemperaturen redan över 20 grader. Innan vi gör något annat svalkar vi oss genom att hoppa ner i vattnet från kanalkanten. Efter morgondoppet tar vi för oss av campingens förstklassiga frukostbuffé omgivna av husbilar, husvagnar och fritidsbåtar. När vi sitter där i morgonsolen och ser hur människorna på campingen sömndrucket tittar ut från sina mobila hem, infinner sig en härlig semesterkänsla. Det är som att vi, allihop, delar den här underbara morgonen vid kanalen, även om vi för tillfället inte samtalar med varandra.

På vår resa mot Forsvik får vi inom loppet av några minuter bevittna hur vitt skilda resenärstyper det är som färdas längs Göta kanal. Först möter vi ett par gigantiska skutor, sedan den enorma kanalbåten M/S Wilhelm Tham och precis därefter en liten eka där en kvinna plinkar på en akustisk gitarr i fören medan hennes man sköter aktersnurran.

Väl framme i Forsvik unnar vi oss en glass medan vi tillsammans med många andra fascineras av båtarna som slussas, via kanalens äldsta sluss med Sveriges äldsta järnbro, båda invigda 1813. Här i Forsvik står husbilarna uppställda på första parkett, precis där kanalen mynnar ut i Bottensjön som vi sedermera tar oss igenom. Lagom till kvällen når vi fram till Karlsborg där vi tältar på en pir vid Vätterns västra strand. Det är nu tillfälligt slut med lugnet i den grävda delen av kanalen. Härnäst ska vi korsa Vättern – en utmaning så god som någon.

Det tar oss två dygn att paddla över den jättelika sjön då det blåser kraftigt och vi, knappt halvvägs, tvingas till tillfällig reträtt på en udde där vi spenderar nästan ett dygn i väntan på lugnare väder. Därför är det en härlig känsla när vi två dagar senare åter glider in i kanalen, denna gång i Motala.

Dagen därpå passerar vi ett regnigt Borensberg och de ypperliga ställplatserna vid Kaffeteriet och natursköna Glasbruket, båda med ett underbart läge invid kanalen. Till kvällen når vi fram till Bergs slussar – Göta kanals mest besökta plats med 25 ställplatser och den populära slusstrappan bestående av sju slussar.

Intill denna, med utsikt över sjön Roxen, äter vi morgonen därpå lyxfrukost efter att ha köpt frallor och annat gott i det lilla samhället som är fyllt av restauranger och små butiker.

Efter tre blåsiga paddlingsetapper genom Roxen, anländer vi på kvällen till Norsholm vid sjöns östra ände. Här beställer vi in varsin kall öl på Kapten Bille’s restaurang som vi sippar på medan vi ser ut över kanalvattnet som ligger blixtstilla, liksom bryggans fritidsbåtar.

– Lycka till då grabbar, säger en äldre man från sin husbil som står uppställd precis invid bryggan i Norsholm, där vi sjösätter kajakerna.

Det har blivit morgon och klockan har knappt slagit åtta. Vi tackar för lyckönskningen och lämnar ett soligt Norsholm bakom oss med lugna paddeltag. I Söderköping släpar vi upp kajakerna på land för att i sedvanlig ordning dra dem på vagnar förbi två av de totalt 58 slussarna i Göta kanal. Vi promenerar igenom den idylliska lilla kanalhamnen och förbi en av Sveriges mest populära glassrestauranger, Smultronstället. Där sitter välmående turister i ljusa sommarkläder och lapar sol bland flådiga glasskreationer.

– Titta där mamma, vad gör dom!?

En liten pojke med en glasstrut i handen pekar i vår riktning och bekräftar att vi nog är lite udda fåglar i den här kontexten. Efter att ha passerat ytterligare en skock storögda åskådare och Söderköpings sista sluss, sjösätter vi kajakerna en sista gång. En dryg timme senare lägger jag handen på den solvarma kanalkanten i Mem, precis nedanför Kanalmagasinets mysiga uteservering. Bortom Göta kanals sista sluss kan jag se några husbilar som står och blänker i solskenet, med Östersjöns glittrande vatten i bakgrunden.

– Yes, vi klarade det, ropar jag till mina vänner, överväldigad över att vi med muskelkraft har tagit oss genom hela Göta kanal.

Det är en underbar känsla att konstatera att vi har klarat utmaningen och inte minst att vi har haft så trevligt längs vägen. Vi hade aldrig på förhand kunnat drömma om att varenda kilometer av resan skulle vara så idyllisk. De mysiga omgivningarna tillsammans med kanalens mäktiga historia och alla de glada, vänliga människor vi har mött längs vägen ställer en sak bortom alla tvivel: den som gör en resa hit kommer inte att bli besviken.

11 ställplatser vid Göta Kanal