Gruppresa i husbil: Trygg och rolig upptäcksfärd!

I september 2019, ett halvår före ni-vet-vad, genomförde vi på Nomadliv vår första guidade husbilstur och den gången föll vårt vägval på Romantikvägen och Alsace. Det senare för att vi känner trakten mycket väl och Romantische Strasse snarare för att vi ville lära känna den bättre.

Två år senare kunde vi genomföra en ny resa, den här gången utmed vår favoritsträcka mellan Östersjökusten och Medelhavet: Från Heiligenhafen till Saintes Maries de la Mer.

Våra medföljande resenärer har haft olika förväntningar på att åka guidad tur:

”Att åka husbil ihop med andra människor, umgås och byta tips med varandra.”

”Att få hjälp med att åka utomlands första gången så att vi vågar mer på egen hand senare.”

”Att få en kick att se något nytt.”

Guidade husbilsturer är enormt stort i Tyskland och har länge förekommit även i Sverige, men i mycket mindre omfattning och i de allra flesta fall med återförsäljare eller märkesklubbar som arrangörer och ofta med en tillverkare som slutmål. Hur en tur läggs upp skiftar förstås utifrån olika ändamål.

I vårt fall startade vi den första resan i Sverige och den andra i Heiligenhafen och vi följdes åt hela vägen till slutmålet, dock inte i karavan. Alla får en position att programmera in i sin navigator, sedan åker var och en i sin egen takt.

Och vi är ju alla olika, så ibland väljer några att åka tillsammans och stanna för en gemensam fika medan andra vill göra egna små avstickare, vara först iväg på morgnarna och komma sist fram till kvällens stopp. Och har i allmänhet något att berätta runt ”lägerelden” på kvällen.

Oavsett om deltagarna redan är rutinerade utlandsresenärer med sin husbil eller nyfikna nybörjare, så är det uppskattat att övernattningarna är förbokade. Det ger ett lugn ute på vägen och utrymme för både felkörningar och självvalda stopp för vila eller proviantering.

Vid några tillfällen har vi ändå valt obokat eftersom vi vill kunna stå på ställplats också, inte enbart campingar. Men frågan är om detta kommer att fortsätta vara möjligt, för hösten 2021 var trycket på ställplatser chockerande hårt; det var på håret att det hjälpte att komma tidigt på dagen trots att vi hade valt riktigt stora ställplatser.

Det underbara med att vara en grupp är den mångfald av temperament och kompetenser som ryms i den. Några visar sig vara supersociala och samlar alltid många under sin markis. Andra är det bra ordning på, ytterligare andra är bra med teknik eller matlagningstricks. Och så har vi de nyfikna som inte hinner dra handbromsen förrän de har dragit iväg och kollat in orten, till god hjälp för dem som är lite senare ur startgroparna.

Som reseledare har vi i Nomadliv upptäckt att vår roll mest är att skapa en vettig rytm i resan, sköta om alla bokningar och finnas till för att lösa problem som uppstår under vägen. Resten sköter gruppen om själv.

Det har utvecklats ett smidigt sätt att kommunicera mellan bilarna via en chattgrupp, och där kan allt ifrån ändrade planer till en wikipedialänk läggas in. Eller en varning för vägarbete och köbildning från den bil som ligger först. Eller: ”Vi har stannat vid rastplats xx och här finns varma croissanter!”

Rytmen ja. Dels försöker vi växla mellan långa och korta körsträckor och dels mellan snabba övernattningar och stopp med två eller flera nätter på samma ställe. Vi försöker också lägga in gemensamma aktiviteter som museibesök, båtturer, vinprovningar och restaurangmiddagar i en lagom mängd så att det också blir utrymme för häng under markisen.

För är det något vi har lärt oss, så är det att vinodlingarna kan vara aldrig så vackra och sevärdheterna aldrig så intressanta – när det kommer till kritan är det ändå de andra människorna på resan som drar mest. Inte minst efter de två tuffa år vi har bakom oss.