Semlor, semlor och ännu fler semlor

Traditionen med att äta semlor ska förstås vara på tisdagen 47 dagar före påsk och nedräkningen inleds just idag. De tre dagarna som inleds med fastlagssöndagen, vilken förstås var i söndags, kallas fastlagen och därav fastlagsbulle som ska ätas på fettisdagen. Däremellan finns blåmåndagen och i morgon kommer askonsdagen som inleder fastan, men nu ger vi oss med namn på dagar. I år när påsken är lite senare än vanligt hoppas vi istället på att naturen bjuder på lite spirande grönska och säkerligen även en härlig campinghelg!

För att inte totalt förvirra våra skåningar som av någon outgrundlig anledning kallar fettisdagen bullamåndag och dessutom firar det hela en dag i förskott vill vi understryka att det rör sig om samma tradition, trots att de även håller fast vid vid att kalla semlan för fastlagsbulle. Semmel är ett tyskt ord med grundbetydelsen bröd och kanske är det därifrån ordet semla kommer.

Semlan gjorde redan på 1200-talet sitt intåg i de svenska hemmen och har även från senare hälften av 1600-talet kallats hetvägg, men då när den äts med het mjölk. Så skulle nämligen semlan serveras på den tiden när grädden och mandelmassan inte hörde till. Kanske därför som en del länder serverar semlan med sylt istället, något som kan komma som en överraskning för de som inte håller sig uppdaterad här. Men en äkta svensk semla ska förstås vara gjord av en slät bulle som delas på mitten och gröps ur varefter det urgröpta innehållet blandas med mandel, grädde och smör som sedan petas tillbaka i bullen.

Kanske möter du idag någon fettisdagsgubbe, åtminstone i Hälsingland där traditionen fortfarande lever. Nu syftar inte det på någon välnärd herre utan den gamla traditionen kommer ifrån när människor klädda i maskeradkläder gick från gård till gård och tiggde mat, lite som motsvarigheten till påskkäringar. Men vi får nog säga att traditionen med att gå fettisdagsgubbe verkar ha ebbat ut lite grand, åtminstone om vi ser det ur hela Sveriges perspektiv.

Även traditionen från 1600-talet med fastlagsris har blivit allt ovanligare. Den innebar att husfadern denna dag piskade familjemedlemmarna med ris, faktiskt grunden till påskriset som nu istället används som dekoration vid den andra av de två dagar som traditionen påbjöd, långfredagen, som en symbolisk påminnelse om Jesu lidande. Risningen har även påståtts vara livsbefrämjande och lyckobringande så det måste väl vara dags att damma av denna tradition omedelbart?

Så som alltid sedan 1594 så önskas alla en riktigt trevlig fettisdag och med detta har vi tagit ytterligare ett steg mot en ny, härlig campingsäsong!