Rädd för att resa? Så blir du av med fobin

En del är rädda för att köra genom tunnlar. Andra klarar inte av att svänga in i städer. Och en grupp klarar inte av att vara borta länge hemifrån.

Om du har oturen att lida av en fobi kan det begränsa ditt liv och göra det tråkigare och krångligare. Inte bara för dig, utan även för de i din närhet. Särskilt när ni ska ut med husbilen. Du kan ju välja att sluta resa – men sannolikt drabbar det andra, som gärna vill ut på vägarna.

– Skillnaden mellan en rädsla och en fobi är att den hindrar dig i livet, säger Lisa Clefberg, leg psykolog som forskat om fobier.

– Om du är rädd, men kan tänka dig att göra det är det en stark rädsla. Men om du hellre låter bli att åka, eller bokar en annan semester – då är det en fobi.

Om du har en fobi drabbas du av en stressreaktion när du utsätts för det du är rädd för. Din reaktion blir orimligt stark, som om det är en fråga om liv eller död, även om det bara handlar om att köra bil genom en tunnel. 

– Man är rädd för att bli galen eller för att dö, säger Lisa Clefberg.

Du kan få panikångest, hjärtklappning, svårt att andas och bli svag och orkeslös. Symtomen i sig kan också bidra till att fobin förstärks. Du vill inte riskera att få en attack, som i sig kan öka risken för en olycka. Det blir en ond cirkel.

– Till exempel när man inte vill köra på höga höjder eftersom man är rädd för att tappa kontrollen och köra över kanten, säger Lisa Clefberg.

Risken är större att drabbas av en fobi om du redan från början har lätt att få ångest och har växt upp i ett hem där dina föräldrar antingen förstärkte eller ignorerade dina rädslor. Lägger du en traumatisk upplevelse – som en olycka – ovanpå det, kan en fobi uppstå. Och det kan hända när som helst i livet. 

Det finns mängder med fobier, allt från mer logiska som rädsla för döden till mer svårbegripliga som att frukta färgen gul. 

Fobier som gör det besvärligt om man ska semestra i husbil eller husvagn

Resfobi 
Handlar om rädsla för vad som kan hända när man är ute och reser (hodofobi). Båda vad som kan hända därhemma: inbrott, brand, en vattenläcka… och för vad man kan råka ut för på själva resan, som olyckor och sjukdom. Personer som lider av det vill sällan vara hemifrån mer än tre dagar i sträck. 

Köra bil 
Rädslan för att köra (eller åka i) ett fordon (amaxofobi). Då handlar det om att man har katastroftankar om vad som kan hända när man kör – och får panik. Om rädslan handlar om att själv köra bil kan man åka med andra, så länge man själv slipper sitta vid ratten.

Tunnelfobi 
Rädsla för att åka och/eller köra i tunnel är en slags cellskräck (klaustrofobi), rädsla för att bli instängd. Den som lider av det har en bild av att tunneln är trängre än den är och ser framför sig att den inte ska komma ut, om det sker en olycka.

Köra på höga höjder 
Att köra bil över en hög bro, eller på en väg som slingrar sig utmed ett berg är en skräckupplevelse för en del personer. Sannolikt sådana som lider av höjdskräck (acrofobi) även i andra sammanhang. De är rädda för att förlora kontrollen och råka ut för en katastrof.

Köra i städer
En rädsla som förknippas med att man inte tror man ska klara av det. Man är rädd för att inte hitta, köra fel, bli utsatt för andra förare som kör som idioter. Den rädslan kan växa och bli så stark att man inte vågar utsätta sig för det.

Åka utomlands
Ofta en rädsla för det oförutsägbara. Man vet inte vad som ska hända och fruktar det värsta. Kanske kommer man inte att veta vilka regler som gäller, hur man ska åka och dessutom riskeras att utsättas för andras ilska. Alltså väljer man att stanna inom det egna landets gränser.

Fobin kan också medföra tvångstankar. Du bir så rädd för något att du måste kolla och dubbelkolla att det inte hänt.
– Det finns de som får för sig att de kört på någon för fem minuter sedan och måste åka tillbaka för att kolla, säger Lisa Clefberg.

Som när man måste dubbelkolla att man stängt av spisplattan?
– Ja, fast de tror att de har dödat någon. Och det upprepar sig, så det kan ta en evighet att ta sig någonstans eftersom kontrollerandet upprepar sig, säger Lisa Clefberg.

Om fobin är kombinerad med tvångstankar blir den lite krångligare att behandla. Men psykologen kan ge ett glädjande besked: Handlar det bara om en fobi behöver det inte vara svårt att få bukt med den.

– Hur länge du har haft fobin påverkar inte om den går att behandlas. Även om du haft den hela livet går det att bi av med den, säger Lisa Clefberg.

Hon föreslår att du börjar med att försöka behandla dig själv. Det finns böcker och terapier på nätet som guidar. Kontentan i dem är densamma: Du ska utsätta dig gradvis för det du är rädd för. Det kallas exponering och är en vanlig behandlingsmetod inom KBT, kognitiv beteendeterapi.

– Det är viktigt att det är en situation där du har kontroll och att du tar rätt små steg i början, nästan överdriver din försiktighet, säger hon.

Testa att promenera över en låg bro om du ska få bukt med höjdrädslan och gå sedan upp på högre och högre höjder. Försöker du med chocktaktik kan det slå tillbaka mot dig.

– Jag har varit med om att barn som varit rädda för spindlar blivit instängda på vinden för att komma över det. Om det bara är en rädsla från början kan det utvecklas till en fobi.