Till minne av Marit Paulsen

UR HUSBIL & HUSVAGN 4.2009

”Hjulia är vårt andra hem”
Politikern Marit Paulsen och hennes man Sture har länge varit flitiga campare. Under vintrarna står de vid Medelhavet och övrig tid används husvagnen som extra boende utanför Stockholm och Bryssel.
Jimmie Öbom (text) Mikael Galvér (foto)

Marit Paulsen är förmodligen en av ytterst få EU-parlamentariker som bott i husvagn under parlamentstiden. Att en högt uppsatt politiker mellan 1994 och 1999 bodde på den slitna campingen utanför Bryssel väckte ett visst mediaintresse när det begav sig.
– Ja, vilket liv det blev, till och med BBC låg i buskarna, skrattar Marit när hon och maken Sture bjuder på fredagsfika i husvagnen.
Hemmet har de fortfarande kvar i Yttermalung i Dalarna, men vagnen är deras hem under visiterna i Stockholm plus halva året som tillbringas kring Medelhavet.

Marit har tre tuffa ryggoperationer med efterföljande läketid i rullstol bakom sig. Förutom ryggproblemen har hon diabetes som gör det viktigt att hålla koll på kaloriintaget. Hon fyller snart 70 år och har uppfostrat tio barn, den yngsta är i dag 27 år och den äldsta 50 år.
– Tiden går snabbt, barnen har redan blivit äldre än oss, skojar hon.
Ålder och krämpor tycks dock inte utgöra något större hinder; Marit ställer upp i årets EU-parlamentsval samtidigt som hon precis har gett ut sin 25:e bok (Lurad på laxen). Uppmärksamheten kring henne har därför varit extra stor den senaste tiden och så även denna dag. Trots att det är sen fredagseftermiddag och Marit nyss kommit från ännu en tv-intervju ger hon gärna sin tid till Husbil & Husvagns läsare.

– Vi brukar undvika att visa oss med Hjulia men nu känns det motiverat, säger Marit om parets husvagn som faktiskt har ett eget namn.
Att Sture och Marit väljer att bo i husvagn i stället för på hotell är lätt att förstå. Lugnet lägrar sig snabbt när vi bjuds in på kaffe och kakor i deras Polar 560 CTH. Utanför kvittrar vårfåglar och Stockholms fredagsrusning känns avlägsen. Paret är stamgäster på campingen utanför stan under de perioder när någon av dem arbetar i huvudstaden. Varje vinter bär det däremot av mot sydligare breddgrader och något varmare land kring Medelhavet. Sture skrattar till när jag frågar om minnen från vinterns senaste resa som gick längs den spanska solkusten.
– Det skulle väl vara den där apan, säger han och ler mot Marit som tar till orda.
– I Gibraltar hoppade två apor upp på biltaket, de satt kvar när Sture började köra så jag klev ur bilen för att schasa iväg dem.
Marit visar hur hon genom att böja sig ner hoppades få dem att klättra över på hennes rygg och på så sätt bära dem till en närliggande stenmur. Det lyckades med den ena apan medan den andra inte alls ville flytta sig.
– Han började fräsa något förskräckligt så jag tog tag om nackskinnet på den, så som man gör med katter, men se det skulle jag inte ha gjort. Apan vred sig runt och bet mig i armen så blodet rann, berättar Marit och avslutar med en kort sensmoral:
– Glöm aldrig att apor inte är som katter.

Erfarenheter och minnen från campinglivet har de i mängder. Första husvagnen köptes 1973 och som dragbil tjänade en Volvo P1800.
– Det var inget vanligt ekipage precis, vi var som ”Helgonet”, fast med ett sånt där ägg bakom bilen. Första resan var en reportageresa i Ryssland, berättar Marit som skrev reportage medan maken Sture fotograferade.
Efter ”ägget” följde några års uppehåll utan husvagn och i stället var det korna i ladugården och barnen i hemmet som krävde parets tid. Tankarna på campingliv fanns dock alltjämt kvar.
– Vi sa alltid att när vi blir pensionärer så ska vi skaffa husvagn igen, säger Marit.
Det blev tidigare än så. Efter 20 år som lantbrukare fick Sture mögelförgiftning och alla kor fick säljas. Nu fanns plötsligt tid för husvagn igen så Sture och Marit investerade i en Solifer och under några års tid följde tre av barnen med och campade.
– Solifern fick namnet Hjulia och när vi senare köpte den här fick den heta Hjulia II. Det är så vedertaget nu att våra närmaste också säger Hjulia, berättar Marit och håller fram fatet med kakorna som hon själv låter bli på grund av sin diabetes.

Marit och Stures Polar 560 CTH har flera speciallösningar från fabrik efter deras egna önskemål, bland annat ett större kök med ugn och gallerlådor på skenor i golvskåpen.
– Jag lagar all mat och bakar allt bröd här i husvagnen när vi är ute, säger Marit.
Det är också en annan av anledningarna till att hon undviker hotell under sina arbetsresor.
– På hotell har jag inte samma koll på kaloriintaget som när jag gör allt själv, säger hon.
En annan förändring på vagnen var att Sture ville ha ett fönster på Polarens bakvägg ovanför sängens huvudända.
– Det brukar sitta en spegel med belysning där i vanliga fall vilket för mig påminner om en bordell. Fast Sture tycker bara att jag har snuskig fantasi, skrattar Marit.

En ordentlig garderob i stället för sminkbord och en höjd totalvikt är andra förändringar på husvagnen som är av årsmodell 2004. Trots att paret är av den rörliga sortens campare som åker omkring mycket så ser de inte husbil som ett bättre alternativ.
– Vi har hyrt husbil en gång men vi tyckte man blev så låst. Vi gör väldigt många utflykter med personbilen, säger Sture.

Genom åren har de sett en hel del tack vare sitt resande och till deras favoritresmål räknas Antibes och Sicilien. Andra platser de gärna besöker är konstgallerier och historiskt intressanta besöksmål. Ett stort intresse är golf så därför följer golfbagen alltid med. Med på resorna har de även två rejäla plastlådor med böcker, en i bilen och en i vagnen.
– Vi har alltid med oss lexikon på de språk som talas där vi reser. Sedan har vi faktaböcker och kartböcker, förutom vanlig skönlitteratur.
Däremot har de inget tungt förtält att släpa på, men det blir ändå ganska mycket packning när det bär av söderut på senhösten.
– Vi är noga med att hålla koll på kultryck och vikt när vi är ute, säger Sture som har E-kort och drar vagnen med en fyrhjulsdriven Volvo Cross Country diesel.
Vilket leder oss in på miljöfrågan, något som engagerar Marit.
– Jag har faktiskt räknat ut att vi kan köra tur och retur till Spanien för lite mindre koldioxidutsläpp än om en av oss skulle flyga till Thailand och tillbaka, säger hon.
De är noga med att köra ekologiskt och kollar hela tiden förbrukningen. Snittet för en resa mellan Malung och Medelhavet är knappt en liter per mil.
– Vi har gott om tid att kolla väderleken, under gynnsamma förhållanden i medvind kommer vi ner på 0,85–0,89 liter per mil. Snittet åker däremot upp i Tyskland, där går det inte att snålköra för då tutar lastbilarna bakom oss och vi måste öka farten, säger Marit.

Hur framtiden ser ut för paret beror på hur det går i EU-parlamentsvalet. Kanske får de åter chansen att dra ner Hjulia till Bryssel. Sista frågan får bli hur de håller sams när de bor så tätt inpå varandra i husvagnen.
– Det har vi inga problem med. Vi bråkar bara när vi är på stora shoppingcentran men nu har vi lärt oss att när den ena börjar koka – då går vi. Egentligen är såna där affärer fullständigt idiotiska.
– Sedan är det parabolen som framkallar svordomar hos mig, säger Sture.
– Ja, vi brukar se SVT Europa så vi har en parabol på marken, säger Marit. Det är en sällsynt svordomsframkallande apparat det där, jag tror aldrig Sture svär så mycket som när han drar och vrider för att få till bilden.
– Det kan ta flera timmar eller dagar, och ändå blir det inte bra, säger Sture. &