Liten blåklocka heter Campanula rotundifolia på latin, den är flerårig med blå späda blommor och blir upp till två decimeter hög. Det finns även en större variant, stor blåklocka, Campanula persicifolia, men det är inte den som många upplever som en typisk midsommarblomma som nu utsetts till Sveriges nationalblomma.
Blomman är vanlig i hela landet och trivs extra bra på torra öppna, ogödslade marker och är en karaktärsart i det i gamla odlingslandskapet. Liten blåklocka förekommer även i fjällen, främst i kalkrika områden samt på klippor men då ofta med enstaka stora blommor på varje planta. Den växer i glesa tuvor med veka uppstigande stjälkar med hängande klockformade blå blommor, i sällsynta fall vita eller ljusblå, under juli till september. Bladrosetterna med spadformade blad är karakteristiska men ganska oansenliga.
Få känner dock till att den inte blommar första året utan den bygger först upp sitt underjordiska, mångåriga grensystem, från vilket de blommande och fruktsättande skotten senare utvecklas. På dessa skott finns endast små och smala blad, eftersom deras huvuduppgift inte är näringsarbetet.
Redan under första omröstningen visade sig tre favoriter: linnea, liten blåklocka och hästhov. Under finalens sista vecka fick styvmorsviolen plötsligt ett lyft och passerade hästhoven upp på tredje plats. Liten blåklocka och linnean höll jämna steg ända fram till omröstningens sista dagar, då liten blåklocka drog i från och tog hem utnämningen till Sveriges nationalblomma med sina nästan 14 000 röster av de totalt 81 000 avgivna
Nu börjar den spännande fortsättningen efter det att Sverige fått en nationalblomma. Hur ska vi använda den? Vilket symbolvärde kommer den få? Blir det den viktigaste blomman att ha under kudden på midsommarnatten?
Finalisternas placering:
1 liten blåklocka
2 linnea
3 styvmorsviol
4 hästhov
5 midsommarblomster
6 smultron
7 lingon
8 skogsstjärna
9 rödklöver
10 blåbär
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.