Sommens camping: Här finns lugnet vid sjön i Småland

Efter 41 år som lastbilschaufför började livet kännas tungt. Hem på fredagskvällen, ledig på lördagen, sedan i väg igen på söndagen. Ingen tid för nära och kära, eller för något annat för den delen.

– Jag har förlorat mycket, konstaterar Aage Vibstad.

Varje fredag när han kom hem satte sig Aage och hans fru Anette i bilen och drog iväg till sin Kabe 740 Royal på Sommens camping utanför Tranås. Där hade de hamnat en gång en helg och blivit kvar. De trivdes från första stund, lärde känna grannarna runtomkring och kunde koppla av på en helt ny nivå.

Så för ungefär två år sedan hoppade den förre arrendatorn av. Det behövdes någon ny som kunde ta hand om campingplatsen, som ägs av Tranås kommun.

Det var då livet förändrades. Aage och Anette slog till och tog över driften av Sommens camping. Det har de inte ångrat. 

Stämningen är varm på campingen. De allra flesta är långliggare med prydliga campingtomter och avslappnad attityd. När vi går runt hälsar alla och småpratar. Från en stol ropar en lustigkurre ”kamma luggen Aage!”.

Och han bara myser.

– Drivkraften är allt det personliga, att prata med alla som är här, säger han.

– Alla hälsar, bara en sådan enkel sak, fast du inte känner den personen, det kostar inget att säga hej. Eller ”här sitter du och har det skönt” när du går förbi. Det behövs så lite. Det ger energi, säger Anette.

Visst, det är arbete 12 timmar varje dag, måndag till söndag under högsäsong, men belöningen är stor. Både Aage och Anette pratar om den positiva feedback de får från gästerna och hur mycket den betyder. Som lastbilschaufför fick han inte lika många klappar på axeln.

– Så jag har svårt att ta till mig det, säger Aage.

Anette som kommit med kaffe berättar om en familj som gästade campingen bara någon vecka tidigare. De var på väg mot Tyskland när de insåg att de glömt passen hemma. Alltså for de in på närmaste campingplats, vilket råkade vara Sommens camping. Sedan dumpade pappan husvagnen och familjen och for tillbaka för att hämta passen. Tanken var att de skulle vidare så fort han kom tillbaka.

– Det slutade med att de stannade tre nätter här för att det är så lugnt och skönt. Det är sådant som ger energi till en annan, säger Anette.

Hennes vanliga jobb är inom vården, men hon rycker in även på campingplatsen, sköter bokföringen, står i receptionen och är en allmän klippa. I receptionshuset finns också ett café och en liten butik med det allra nödvändigaste: snabbmat, toapapper, och ”de där burkarna de vill ha till vagnarna”.

– Det är sådant som ska finnas på en campingplats. Föräldrar ska inte behöva åka iväg för att handla godis till barnen, säger Anette.

Eftersom det är en familjecamping kommer de också att satsa mer på de yngsta gästerna. De har en lekplats på gång, som tidigare stod vid en förskola i Tranås som lagts ner. Den blir ett välkommet tillskott till sandlådan, minigolfen och badplatsen som ligger en bit bort. Aage gestikulerar och visar var den ska placeras, precis utanför receptionen.

– Det fanns en rutschbana när vi tog över, men den var farlig. Det var det första vi rev ner. Det har hänt lite under de här 1,5 åren, säger Aage.

Och det kommer att hända mer. Under hela sommaren anordnar de musikquiz och kanske någon överraskning: Förra året serverade de raggmunk med fläsk en dag. Till midsommar nästa år har de planer på något roligt som ska ersätta fotbollsmatchen – då de manliga spelarna har på sig klänning. Firandet är populärt, sju av de 18 drop in-platserna är redan bokade.

– Nästa år har vi andra planer, men det kommer att hända saker, ja, säger Anette och ser klurig ut.

Är det inte svårt att få en så liten camping att gå ihop?

– Det beror på var man lägger ribban. Renhållning och att det ska se fint och snyggt ut ligger på topp, säger Aage.

De tittar till servicehuset tre till fyra gånger om dagen under högsäsong och försöker också ligga på för att få till förbättringar.

– Tranås kommun äger campingen och vi arrenderar den. De står för fastigheterna, så man måste pusha på dem för att något ska hända. De vill inte investera så mycket. De är en kommun, de vill ha pengar in och inte så mycket pengar ut, säger Aage.

De är helt klart bitna av sitt nya liv. Aage ser framför sig att de fortsätter driva campingplatsen ett bra tag till.

– Vi får se hur länge hälsan håller. Och hur länge vi tycker det är roligt, säger Aage.

Och Anette sammanfattar allt i fyra ord:

– Det är en livsstil.