Hur statens pengar ska fördelas när det gäller upprustning och utbyggnad av såväl vägnätet som järnvägsnätet väcker känslor. När vägnätet nu kommer att prioriteras ner reagerar Motorbranschens Riksförbund kraftigt och vill väcka opinion. Vi återger deras pressmeddelande i sin helhet.
Vägtrafikens utveckling är nu mycket positiv. Alla centrala utmaningar som finns för att trafiken ska vara ledande i hållbar mobilitet och kunna fortsätta öka välfärden genom att alltfler får tillgång till körkort och bil utvecklas i rätt riktning. Antalet omkomna i trafiken var förra året rekordlågt och i takt med allt fler bilar med aktiva säkerhetssystem väntas nedgången fortsätta. Utsläppen av kväveoxider sjunker mycket snabbt. Koldioxidutsläppen minskar stadigt och den framgångsrika snabba elektrifieringen av bilismen som nu har inletts kommer att påskynda denna utveckling.
För oss som representerar vägtrafiken i Sverige är det därför med blandade känslor vi tar del av Trafikverkets Inriktningsunderlag inför infrastrukturplaneringen som lämnades till regeringen sista oktober. Å ena sidan beskrivs på ett förtjänstfullt sätt vägtrafikens dominerande ställning och stora betydelse. Det är vägtrafiken som tillgodoser nästan alla hushållens transportbehov och gör det möjligt att leva i hela landet. 85% av allt resande I Sverige sker som vägtrafik. 85% av all infrastruktur utgörs av vägar. 85% av trafikökningen till år 2040 består av vägtrafik.
Nu föreslår Trafikverket att 85% av de namngivna investeringarna ska vara – järnväg. Detta trots att Trafikverket konstaterar att vägtrafiken är mer samhällsekonomiskt lönsam än järnväg och även täcker även statens budgetkostnader, till skillnad från järnväg. Det begränsade järnvägsnätet ska få nästan lika mycket underhållsanslag som det stora vägnätet (14 000 km järnväg, 99 000 km väg). Rapporten lyfter fram att stora delar av vägnätet utanför storstäderna därför kommer att försämras under planperioden med negativa regionalpolitiska effekter som följd. Till enorma investeringskostnader ska en mindre ökning av tågresandet åstadkommas. Detta motiveras med klimatargument, men i rapporten framhålls att de satsningar för 170 mdr kr som är beslutade i nationella infrastrukturplanen beräknas minska transportsektorns utsläpp med - 0,1%!
Men var är den nödvändiga kapacitetsutbyggnaden av E6 i Skåne? Var är upprustningen av E20 från Göteborg? Var är den viktiga upprustningen av E4 och andra vägar i norra Sverige? Var är Östlig förbindelse och Tvärförbindelse Södertörn i Stockholm? Var är underhållssatsningen och säkerhetsinvesteringarna på vägarna utanför storstäderna som gör att hela Sverige kan leva?
Infrastrukturpolitiken måste baseras på den verklighet som medborgarna lever i!
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.