Så kan din husbil "försvinna"

Begreppet "god-tros-förvärv" försvann 2003 och idag ligger undersökningsplikten på köparen som riskerar att förlora både bil och pengar om fordonet inte ägs av säljaren. Även om köparen får rätt efter en juridisk process så är det kopplat till en tid av stor oro för inga vanliga fordonsförsäkringar täcker pengaförlusten för återlämnandet av fordonet. Även om fordonet köpts hos en seriös handlare kan du bli tvungen att lämna tillbaka det men sannolikheten är i det läget betydligt större att få tillbaka köpeskillingen jämfört med om köpet skett privatpersoner emellan.

Valentin köper en Adria av en privatperson, Lars, och tycker att priset är marknadsmässigt vilket det måste vara. Lars upplyser inte om att bilen är privatimporterad och Valentin gör ingen extra kontroll av detta mot bilregistret. Det framgår visserligen av registreringsbeviset att bilen är importerad av en privatperson men då gäller det att man vet hur registreringsbeviset skall tolkas. I så fall finns ett datum ifyllt i fältet "I trafik första gången i utlandet" samt "import/införsel: Ja". Bilen har svenska nummerplåtar, registreringshandlingarna ser ut att vara i sin ordning och bilens skick är gott. Visserligen är nycklarna till denna bil inte original och centrallåsen fungerar inte men detta inger inte Valentin någon omedelbar oro. Inte heller det korta innehavet av säljaren, från 29 maj till 3 november, väcker farhågor då det är lättare att tänka i dessa banor när man har facit i hand.

Efter kontroll att bilen inte är stöldanmäld i Sverige, under den identitet den har i Sverige, så betalar Valentin 475 000 till Lars och får i gengäld den 2000 mil gamla bilen som han tycker motsvarar förväntningarna.

När kvällen kommer blir det pappersbläddrande och bland mycket annat så finns serviceboken som ger besked om att en service är utförd i Bulgarien vid 1300 mil även om noteringen i serviceboken får bedömas som bristfällig och stämpel saknas. Valentin kontrollerar med Carfax som inte har något juridiskt att invända mot bilen men upplyser om att bilen är privatimporterad. Valentin ringer den tidigare ägaren Lars som då talar om att bilen är köpt i Tyskland där den hade Bulgariska plåtar, har varit en leasingbil som Lars löst och importerats till Sverige av honom.

Vid månadsskiftet till juni i år lämnas bilen in på service. Servicestället fattar misstankar om bilens identitet då chassinumret är manipulerat, inte för ett otränat öga måhända men de som hela tiden jobbar med fabrikatet märker genast avvikelsen. De kontrollerar därför det synliga chassinumret med det som finns på en dold plats, just för att försvåra omidentifiering, och ser då att dessa nummer är olika. Även elektroniken bekräftar det dolda chassinumret. Nu kontaktar Valentin polisen eftersom fordonets identitet uppenbarligen är manipulerad och ägarbilden oklar. Vid denna polisanmälan tar polisen felaktigt beslut om att beslagta bilen då något sådant lagrum inte finns enligt Trafikverket. Bilen flyttas inte från verkstaden och i bilregistret finns ingen notering från polisen och på vår förfrågan är inte bilen stöldanmäld vare sig på det ursprungliga eller beslagtagna chassinumret.

För att få privatregistrera ett fordon i Sverige skall sedan 2008 Trafikverket genomföra en ursprungskontroll. Det innebär att bilens identitet kollas mot Svenska stöldregistret, stöldregistret i EU och mot Interpol för att försvåra gränsöverskridande handel med stulna fordon. Dock kollas inte fordonets chassinummer mot fabrikens register för att få svar på vad för fordon det är eller till vilket land fabriken har exporterat det. Faktiskt inte ens om fabriken tillverkat ett fordon med angivet chassinummer. Vårt svenska bilregister har kontrollfunktioner för att samma fabrikat och chassinummer inte skall kunna dubbelregistreras men trots att Trafikverket hävdar att sådan kontroll sker mot alla register i EU kan Trafikverket inte verifiera detta. Kontrollen borde ske för att förhindra "kloning" av identiteten då något gemensamt bilregister i EU inte finns.
Trafikverket kontrollerar även ursprungsdokumentens äkthet, i detta fall mot de Bulgariska myndigheterna. Trots att det finns dokument som visar att samma chassinummer varit registrerat i Rumänien reagerar inte Trafikverket på att fordonet (chassinumret) varit registrerat där innan det registrerades i Bulgarien. Trafikverket tar inte heller reda på att chassinumret exporterats från Rumänien till Tyskland trots att chassinumret i samma veva dyker upp i Bulgarien.
Bilens typgodkännande visas enligt CoC-dokument, ett helfordonsgodkännande som gäller i hela Europa. Husbilen har en skylt med detta referensnummer och detta nummer skrivs av manuellt av besiktningen på registreringsdokumentet. Men transportbilen, vars identitet används på husbilen, har aldrig haft något CoC-dokument och vare sig besiktningen eller Trafikverket kan förevisa detta dokument. Den "riktiga" husbilen har dock ett sådant men då med det riktiga chassinumret. Bilregistrets CoC-nummer stämmer inte med det som Adria utfärdat och detta har Trafikverket inte upptäckt.

I bilregistret anges ursprungslandet till Bulgarien då uppgiften avser närmast föregående land, inte första importland. Till stöd för detta har man en mailkonversation från Bulgarien där fordonet registrerats i maj 2011 med notering att det importerats från Italien. Datumet för första registrering i utlandet fastställs till registreringen i Bulgarien trots att uppgiften från Rumänien är äldre och gör den svenska årsmodellsbeteckningen felaktig.

Fiat tillverkade redan i oktober 2008 den Ducato transportbil som levererades till Rumänien i mitten av 2009 som har husbilens nuvarande chassinummer, däremot har vare sig Fiat eller Adria levererat någon sådan bil till Bulgarien trots att myndigheterna i Bulgarien skriver detta. Till denna bil hör i verkligheten inget CoC-dokument då den aldrig helbilsgodkänts, trots detta anges i Sverige att det finns ett sådant dokument som grund men med annat typgodkännandenummer än det borde vara. Det är denna "identitet" som användes när husbilen registrerades i Bulgarien, även om husbilens rätta identitet talar om att den är av årsmodell 2011, och inte 2010 som anges i de svenska handlingarna. Hur chassinumret blev registrerat i Rumänien framgår inte, inte heller hur den nu kompletta husbilen kom från Italien. Adria som byggt bilen ligger trots allt i Slovenien vilket gör att chassit någon gång borde passerat fabriken för att kunna bli en komplett husbil innan den registrerades i Bulgarien. Lars har enligt kvittot han lämnat in vid importen till Sverige köpt husbilen i Bulgarien. I Bulgarien nysäljs inte Adria vilket gör att fordonet inte går att kontrollera mot en registrerad importör (generalagent) men däremot mot Adriafabriken. En sådan kontroll hade avslöjat att Adria aldrig tillverkat någon husbil med detta chassinummer. Den äkta husbilen från Adria är exporterad till Italien där den blev stulen.

Vi kollar med polisen om det ursprungliga chassinumret är anmält stulet men de uppger att den inte finns med i det stöldregister för Europa som polisen slår i, trots att den enligt Trafikverket är efterlyst.

Valentin menar att besiktningen, där det i avgiften ingår att ursprungskontroll görs av Trafikverket, inte har utfört denna på ett tillfredsställande sätt då de inte kan ha kontrollerat chassinumret mot fabrikens uppgift. Då handlingarna till fordonet anger Bulgarien som ursprungsland och Fiat anger Italien matchar inte dessa uppgifter varandra, i synnerhet inte när Trafikverket även har dokumentation om Rumänien. Även det faktum att Fiat anger att chassinumret använts till en transportbil borde ha väckt misstankar om ursprungskontrollen inkluderat en fabrikskontroll. Inte heller kontrolleras att fabriken har exporterat exemplaret till det land som står för registreringen. Fabrikens uppgift om det fordon som besiktigas skall ju naturligtvis överensstämma med det fordon som besiktningsföretaget kontrollerar.

Vems är då felet? Det är inte lätt att ge ett rakt svar. Klart är att Valentin borde dragit öronen åt sig när serviceboken ser ut som den gör, det faktum att fordonet kommer via Bulgarien och avsaknaden av originalnycklar. Men Valentin kan knappast lastas för att inte se att chassinumret är manipulerat när besiktningen inte klarat av det. Att han kontrollerade med Carfax först efter köpet hade genomförts, ett företag som även Transportstyrelsen anlitar, får snarast ses som en extra kontroll, om än för sent, och är inget krav.

Trafikverkets ursprungskontroll inkluderar inte att fastställa att det fordon som kontrolleras överensstämmer med det fordon som fabriken uppger man tillverkat med det givna chassinumret. Transportstyrelsen skyller på att fabrikanterna inte vill uppge dessa uppgifter men en myndighet borde kunna kräva detta. Att myndigheten kontrollerar att det uppgivna chassinumret inte är stöldanmält får anses som ett minimikrav men det avslöjar inte ett omidentifierat fordon. Att dyrare fordon får ny identitet i kriminell hantering kan knappast vara en nyhet för våra myndigheter och någon kontroll för att avslöja detta görs uppenbarligen inte. Trafikverket har inte heller upptäckt att Fiat levererat fordonet till Italien och inte till Bulgarien som angivits som ursprungsland och inte heller att Adria aldrig tillverkat ett fordon med det angivna chassinumret.

Besiktningsföretaget har inte någon skyldighet att kontrollera mer än det synliga chassinumret enligt Transportstyrelsen. En berättigad fråga blir då varför det ställs krav på ett dolt chassinummer. Åtminstone kan det tyckas vara självklart att det kontrolleras vid registreringsbesiktningar. Besiktningsföretagets uppgift är att fastställa det tekniska skicket samt att fordonet hör ihop med dokumenten. Enligt besiktningsföretaget skall identiteten fastställas oaktat antal kontrollställen. Uppenbart är att endast det synliga chassinumret kontrollerats, att ett felaktigt CoC-nummer angivits till bilregistret utan att dokumentet kontrollerats vilket lett till en felaktig identifiering.

Den som återstår i denna kedja är säljaren. Frågan är om Lars skall kunna mer än Trafikverket och besiktningsföretaget. Trots allt har han fått bilen godkänd. Men att som svensk på besök i Tyskland köpa en leasingbil, med ett värde på runt en halv miljon, registrerad i Bulgarien, dit fordonet inte ursprungligen har exporterats av tillverkaren, borde få varningsklockorna att ringa. I synnerhet när kvittot är underskrivet i Bulgariens huvudstad Sofia.

Återstår säljaren i Tyskland. Här är det nog riskfritt att börja ana ugglor i mossen.

Det som är helt klart är vem som har rätt till fordonet. Det är italienaren som fått sin husbil stulen eller hans försäkringsbolag. Valentin har inget val, det är bara att lämna tillbaka bilen. Han kan därefter kräva Lars på pengarna. Valentin kan utnyttja sin rättsskyddsförsäkring om inte Lars betalar frivilligt utan saken går till tinget. Att Lars skulle ha framgång med att kräva det Bulgariska bolaget på pengarna låter osannolikt. I synnerhet när han köpt bilen i Tyskland och fått ett kvitto utställt i Bulgarien.

Är du garanterad att detta inte händer om bilen ursprungligen är nysåld i Sverige? Det korta svaret är nej. Även sådana bilar kan omidentifieras. Det får ändå stå utom all rimlig tvivel att det i första hand gäller dyrare privatimporterade bilar. Till maj 2014 har det stulits 19 husbilar varav 9 är försvunna. En upptäcktes nyligen på färjan till Polen och det är troligt att de nio exporterats, fått ny identitet på motsvarande sätt som den beskrivna bilen och sålts inom EU. Det betyder att någonstans runt fem miljoner skall tas från försäkringstagarnas premier bara för dessa nio bilar.

Det borde även vara så att Trafikverket fått fram det vi fått fram i vår kontroll. Den tjänst som Lars, via lagkrav, köpt av Trafikverket framstår inte som professionellt utförd. Resultatet är ju en katastrof för Valentin eller för den som råkar in i motsvarande situation. För om Valentin inte vinner i Tingsrätten eller Lars inte kan betala tillbaka 475 000 så får Valentin stå för förlusten vilket betyder att han vare sig har bilen eller pengarna.

OBS! ARTIKELN URSPRUNGLIGEN PUBLICERAD 4 JULI 2014