Frankia I 8400 GD

Frankia I 8400 GD är en av de första modellerna som byggts på Mercedes treaxlade 6-tons chassi. I korta drag är det ett lågbyggt Sprinterchassi med bred spårvidd bak som utvecklats i samarbete med Al-Ko Kober. Framaxeln har tvärställd bladfjädring och bakaxeln luftfjädring. Sedan anpassas bygget med en extra bakaxel, en stödaxel, av företaget Paul Nutzfahrzeuge GmbH i tyska Passau. Med den extra axeln, som även den är luftfjädrad, får bilen den imponerande totalvikten 6 ton. Vad är nu så speciellt med det, kanske någon undrar? Jo, med ett lågbyggt chassi kan man konstruera en helintegrerad husbil som har dubbelgolv med lågt insteg samt hålla totalhöjden i schack.

Stödaxeln ger också tillverkaren möjlighet att bygga en längre bil som även kan lastas tungt. Denna bil kan med rätta kallas för en laståsna. 1 550 kilo last uppges den klara, men det beror naturligtvis på hur mycket tillbehör man petar in i bilen.

Stödaxeln spelar en viktig roll vid stuvning av last i bilen. Den begränsar överhänget till 203 centimeter, vilket motsvarar 39 procent av axelavståndet. Det innebär att man faktiskt kan lasta tungt i det rymliga lastutrymmet längst bak i bilen. I bilar med längre överhäng och lägre totalvikt kan det vara lite si och så med hur mycket som egentligen får lastas där bak. Vår testbils bakaxel får belastas med 4 800 kilo medan en Sprinter med fem tons totalvikt och enkel bakaxel får belastas med 3 500 kg.

Det som ofta glöms vad gäller lastkapacitet är att det inte bara är fordonets totalvikt och lastvikt som ska tas i beaktande. Lika viktigt är hur mycket varje axel får belastas. Med långt överhäng blir trycket på bakaxeln större på grund av hävstångseffekten. Det går alltså att få böter även om man inte överskrider bilens totalvikt. Böter är ju tråkiga men reglerna är till för att vi på ett säkert sätt ska kunna ta oss fram på vägarna utan att riskera våra egna och andras liv.

Mercedes Sprinter är, till skillnad från Fiat Ducato, bakhjulsdriven. Bakhjulsdriften underlättar framkomligheten med en baktung bil. De flesta husbilar är mer eller mindre baktunga. Stödaxeln, som sitter längst bak, har som primär uppgift att dela på bördan från en tung bodel med last. Men i och med att den lättar på bördan för drivaxeln försämrar den samtidigt drivhjulens fäste.

För att hjälpa till att komma iväg kan luftfjädringen, via ett knapptryck på instrumentbrädan, lätta på trycket i stödaxelns luftfjädring. På så sätt får drivhjulen bättre fäste och vips har man kommit iväg. Efter 30 sekundersänks de ned igen. Fiffigt! Det fungerar. Vi testade i en lätt uppförsbacke som dagen till ära var lite isig. Visst kom vi iväg utan att använda finessen, men det tog tid och var inte helt enkelt med 190 automatväxlade hästkrafter. Med knappen intryckt gick det som en dans.

När vi väl fått fart på bilen känns bilen väldigt trygg på vägen. Treaxlade husbilar brukar vara spårsäkra och denna är inget undantag. Bäst trivs bilen i hög fart på landsväg och motorväg. Men även en slingrig skogsväg går an. Den indivi­duella hjulupphängningen sväljer gropar och vägbulor på ett mycket behagligt sätt. Motorn, den största i Mercedes stall, svarar bra i alla situationer. Med långt axelavstånd och tre axlar blir vändradien däremot stor så det gäller att planera sin körning. Det enda som saknas är ESP. Men det dröjer innan det utvecklas till detta chassi, om det alls gör det.

En orange knapp tänds på instrumentbrädan när vi bromsar. Det står Thelma på lampan. Vad är nu detta? Det är en Thelmabroms, en retarder. Denna typ av broms hittas vanligtvis på lastbilar. Det är en elektromagnetisk bromstyp som verkar på kardanaxel, bakaxel eller växellåda. Var exakt den sitter på vår bil vet vi inte. Bromsen består av ett antal elektriska spolar vilka skapar ett magnetiskt kraftfält som stoppar upp rotationen på den axel där bromsen sitter. Det gör att bilens vanliga bromsar inte blir lika varma och fungerar bättre. I en nödsituation kan den vara direkt avgörande för utgången. Thelmabromsen är ett måste ifall man vill ha dragkrok på bilen.

Tillverkaren Frankias katalog är ett myller av modeller. 87 olika modeller får vi det till. De bygger inte stora lager av färdiga bilar utan allt byggs på beställning. Flexibilitet är ledordet. Tillvalslistan är väldigt lång. Det finns också många egna, kanske lite udda, planlösningar. Allt från planlösningar utan fasta sängplatser till varianter där entrédörren är placerad långt bak på bilen, eller både och!

Vår testbil, I 8400 GD, tillhör Frankias ”Luxury Class” Den kan även fås med Fiat och Mercedes fem tons chassier. Testbilen är proppad med tillbehör och är ingen riktig 2012:a utan något av ett mellanting av prototyp och en färdig bil. Bilen har dubbelgolv i vilket vattentankar ligger väl skyddade mot frost, så länge bilen hålls uppvärmd vill säga. I denna bil står en Aldepanna med elpatron för uppvärmningen.

Väggar och tak är tillverkade med aluminiumprofiler i stället för trälister. Ytterskiktet är av glasfiber vilket tål mycket stryk i form av stenskott och hagel. Isoleringen i bilen utgörs av styrofoam. Bilen är tillbehörsutrustad med silverlinelackering vilket klär den väl även om prislappen på 50 000 är lite saftig. Likt de flesta bilar med dubbelgolv finns det gott om utvändiga luckor vilka erbjuder utrymmen till förvaring och servicefunktioner. Inne i bilen finns det några luckor i golvet som möjliggör förvaring i dubbelgolvet, de kunde gott vara flera tycker vi.

Interiörmässigt är bilen traditionellt uppbyggd vad planlösningen beträffar. Långbäddar bak som kan bäddas om till en jättesäng. Separat toa och dusch. Vinkelkök och mycket generös sittgrupp med stort bord. Fällsäng över en ombonad förarplats. Förvaring finns lite överallt och i den rymliga garderoben i synnerhet. Det är först vid en närmare granskning av inredningen som Frankias fördelar blir uppenbara. Till exempel kan hela toaväggen med dörr och allt hakas loss i bakkant och omvandlas till en vägg mellan sovrum/hygienutrymme på ena sidan och kök/matplats på den andra. Perfekt om man har gäster i bilen och vill byta om. Köket är en annan källa av finurligheter.

De två täckskivorna till diskhon kan placeras på en metallskena ovanför och på så sätt ge extra avställningsyta. Vi är däremot tveksamma till själva utförandet av täckskivorna, de är inte laminerade på kanten utan naket trä tittar fram. Lyfter vi på täckglaset till den fyrlågiga spisen visar det sig att en av lågorna i själva verket är en elplatta. Den stora sittgruppen visar sig ha utfällbara armstöd åt alla sittande. Bordet vid sittgruppen kan enkelt breddas och det är förankrat i golvet med en krok. Lösgör man det kan det skjutas omkring likt bord i många husvagnar, smart och enkelt.

Själva övergången mellan Mercedes förhytt och Frankias påbyggnad lämnar däremot lite i övrigt att önska. Det känns lite grovhugget och ej i paritet med resten av bilen, det kanske justeras till de färdiga bilarna?

Tyvärr finns det en stor plump i protokollet under fliken säkerhet. Det saknas airbags för både förare och passagerare i denna bil. Det finns inte heller som tillval.

Smakar det så kostar det, men i detta fall smakar det bra tycker vi. Största motorn ligger på tillvalslistan och det känns som ett givet tillval till denna tunga bil. Likaså känns Thelmabromsen och chassipaketet med ac, automat och farthållare nödvändigt. Endast de tre tillvalen kostar 185 000 kr. Vem köper då denna bil? Någon som vill ha det bästa i körväg och inte vill bekymra sig om lastvikt är en inte allt för vild chansning. Det har tisslats och tasslats om huruvida Mercedes kommer att satsa vidare på detta chassi. Enligt våra tyska kollegor har Mercedes tvivlat på hur efterfrågan kommer att utvecklas.

Nu verkar dimman ha skingrats och Christan Forsberg på Forsbergs Fritidcenter är säker på sin sak:

– Det är bara att beställa så levererar vi, inga konstigheter.

Vi hoppas att många runt om i Sverige och resten av Europa gör det. Då fortsätter Mercedes att utveckla sitt superchassi. Det är i detta segment de hör hemma. 

Text och foto: Mikael Galvér