Med husbil i Italien

Där finns många populära och lyxiga bad- och turistorter. Allt från San Remo i väster via gamla svenskchartern Alassio till jetsetarnas Portofino med alla lustjakter.

Och till Cinque Terre, de fem små fiskebyarna som hänger som svalbon på klipporna och som binds ihop av en fin promenadstig, kallad Sentiero Azzurro.

Sent på hösten 2001 gjorde vi vårt första försök att nå Cinque Terre med vår husbil. Då var vårt husbilsåkande precis nytt och vi var ute på vår första utlandsresa. Men hur vi än försökte så möttes vi av skyltar som talade om att alla större fordon, även husbilar, inte fick åka just där.

Vi såg också en stor parkering med åtskilliga husbilar som stod på snedden i sluttningen. Men därifrån var det en lång promenad ner till kustbyarna.

Den gången slutade våra försök med att vi i stället åkte till Moneglia lite västerut. Också en välkänd turistort och med en campingplats som balanserade på en smal klipphylla.

Branta klippor, serpentinsvängande smala vägar med hissnande utsikt karakteriserar den här kusten. Därför är det inte så märkligt att det var svårt att nå ner till kustbyarna med husbil.

Under sommaren 2011 gjorde jag ett nytt försök och nu gick det bättre. Med husbil tar man sig numera ganska lätt nerför branterna till den västligaste av de fem byarna, Monterosso.

Där finns dessutom en fin parkering med plats även för husbilar. Det kan inte kallas ställplats ty där finns ingen service alls mer än en parkeringsruta. Men den tas tacksamt emot, även om rutan kostar 22 euro för ett dygn. Det ter sig ganska tryggt och ett halvt stenkast bort ligger en fin badstrand där du kan ta ett dopp.

I de små orterna Deiva Marina och Levanto strax väster om Monterosso finns både campingplatser och ställplatser. Liksom i den större staden La Spezia i öster. Från dessa orter tar du sedan tåget till de fem byarna i Cinque Terre. Ty om det nu inte går att åka bil och husbil så handlar det om att ta sig fram till fots eller med tåg. Eller båt.

Från min bas på p-platsen i Monterosso är det blott ett par hundra meter till järnvägsstationen. Där kan du köpa ett dagskort så du kan blanda promenader med tåg fram och tillbaka mellan byarna.

Bäst är förstås att promenera. Den här stigen är berömd och den är mycket välordnad med jämn beläggning, trappor och räcken. Framförallt är stigen mellan de östligaste byarna Riomaggiore och Manarola särskilt berömd, den kallas Via dell´Amore, alltså kärleksvägen. Det handlar bara om någon kilometer och kanske 20 minuters stillsam vandring.

Som vid många andra romantiska vandringsleder är det tradition att de älskande paren fäster ett hänglås någonstans och sedan kastar nyckeln ner i Medelhavet för att besegla kärleken.

Vandringen på stigen hela vägen mellan Riomaggiore och Monterosso är bortåt en mil och det kan gå åt en hel dag om du stannar och äter och fikar längs vägen. Du som verkligen gillar vandring hittar dessutom många betydligt brantare och mer strapatsrika stigar i bergen ovanför byarna. Där kan du säkert vandra i en vecka utan att det blir tråkigt.

Förutom promenadstigarna och järnvägen är förstås även havet en viktig kommunikationsled. Här finns färjor som går efter turlista. Det finns otaliga utflyktsbåtar som du kan hänga med i och dessutom kan du hyra en båt för egna turer.

Annars ger byarna i Cinque Terre ett övermått av det mest pittoreska, framförallt när det gäller byggnaderna som verkar hålla i varann där de klänger längs klipporna. Den varma pastellskalan i främst gult, rosa och rött glöder i solen.

Självklart finns här hur många fina små hotell som helst. Liksom restauranger och kaféer. Det är dessutom rätt dyrt, både att bo och äta. Men du som sover i ditt campingfordon kan väl kosta på dig en förrätt med traktens specialitet ansjovis. Det som kallas sardeller när de ligger i konservburk från Italien och det som italienarna själva kallar acciuga, som jag faktiskt inte riktigt vet hur det uttalas.

Men i vilket fall som helst så har varje finare restaurang sin egen salta inläggning av de små fiskarna och tillsammans med en brödbit går de ner, gärna tillsammans med det torra, vita vin som odlas på terrasser längs sluttningarna.

På matsedeln hittar du självklart mängder av härliga men dyra fiskrätter. De vanliga italienska rätterna finns där också, exempelvis pasta eller risotto.

När jag besökte Ligurien i början på oktober hade sommaren dröjt kvar. Havet var ljummet, dagarna soliga och heta och kvällarna tillräckligt varma för shorts och t-shirt.

Ett par veckor senare drabbade våldsamma höststormar trakten. Regnet vräkte ner dag efter dag, de branta vägarna spolades bort och en period gick det bara att nå flera av byarna i Cinque Terre med båt. För egen del mötte jag snö uppe i Tonalepasset i Alperna på hemvägen.

Artikeln publicerades i nummer 4 2012.

Text och foto: Anders Witt