Husbil & Husvagns Frankriketur del 6

Där Pyréneerna dyker ner i havet, vid Albères-massivet nära spanska gränsen, är kuststräckan vacker och kurvig. Klippor och spektakulära små stenstränder varvas med långa sandstränder. 

Eller snarare, finkornigt grus. Just detta grus spelar en stor roll för områdets badmöjligheter. Vattnet silas i det naturligt filtret och ordnar på så vis, enligt uppgift, ett av franska Rivierans renaste badvatten. Vad det innebär i praktiken och i ett laboratoriprotokoll, är jag inte förmögen att svara på. Men faktum är att vattnet ser inbjudande klart ut och är fritt från flytande föremål som plast och annat skräp.  

Med andra ord – en fin sträcka för sol och bad. Både för barn och vuxna, det är bara att välja vilken slags strand dagen passar till.

Annat trevligt med denna del av södra Frankrike är att här är utpräglat campingvänligt. Längre österut, närmare de glammiga jetsetmetropolerna på Rivieran, är det hopplöst att komma i fritidsfordon under högsäsong. Dessutom är vi inte särskilt välkomna där. Något våra franska grannar på campingplatsen upplyser om.

Vi tar sikte på staden Perpignan och följer därefter skyltarna mot Barcelona. Bara 18 mil från den pulserande, spanska jättestaden, hittar vi vårt franska campingparadis. Staden heter Argelès-sur-Mer och uttalas ”Arschälä syr mär”. Säger man namnet tillräckligt snabbt låter det som det mindre städade ordet för rumpan. Värdelöst vetande men ett bra sätt att komma ihåg vad stället heter.

Argelès består av en stad, Argelès Village och en strand: Argelès Plage. Sammanlagt finns över 50 campingplatser. De flesta på promenadavstånd från den långa, sköna stranden. För att hitta rätt campingplats kan man med fördel söka information på den stora, moderna turistinformationen där personalen talar utmärkt engelska. Office de Tourisme ligger på Place de Europe.

 

Vi letar efter en campingplats nära havet och kör huvudgatan Avenue du Tech i Argelès plage fram och tillbaka några gånger och spanar in de många campingentréerna. De flesta platserna är trestjärniga och till slut väljer vi Camping Les Pins. Den har en hyfsat rymlig infart med reception och ligger nära ett boulangerie, pizzastånd och affärer som säljer frukt och grönsaker. 

Campingpersonalen är serviceminded och engelskan begriplig och vi anvisas en plan och skuggig plats nära en mur (som gränsar till en annan campingplats). Grannarna i husvagnen bredvid har ett intrikat tvättlinesystem mellan vagnen och träden. Det ser lite kul ut och vittjar om huvudaktiviteten – sola och bada. De belgiska grannarna rakt fram, ett par i 50-årsåldern, har campat i sitt tält i tre veckor. Det är deras femte vistelse på Camping Les Pins. ”Eftersom det inte finns någon pool är den bara trestjärnig. Men standarden är hög för prisklassen”, säger damen som är brun som en pepparkaka.

För att ta sig till stranden promenerar man genom en härlig pinjeskog som doftar underbart och lovar härliga dagar vid Medelhavet. Inne i skogen finns en tennisbana och flera bänkar. Det är också en uppskattad plats av familjer som vill äta sin picknick i skuggan. 

 

Väl nere vid vattnet löper en bred strandpromenad utefter kusten. Ett casino och en gigantisk hoppborg erbjuder alternativ för den som inte vill sola och bada. Längs med promenaden flanerar man gärna på kvällen, antingen för att synas eller se. Eller helt sonika för att man är på väg till restaurangerna, affärerna och diskoteken mellan Esplanade Ch. Trennet och Avenue du Grau. Här finns också en populär boulebana och en välsorterad tidnings- och bokaffär.

Men tillbaka till stranden. 

Det finns solstolar att hyra på vissa avsnitt men underlaget är mjukt och några tjocka badhanddukar räcker gott och väl för att kroppen ska få bekväm vila. 

Vid lunchtid, mellan ett och tre, tar de flesta solbadare sitt pick och pack och går. Hem till hotellrummet, semesterlägenheten eller campingplatsen. Vi tar sedan dit vi kommit och njuter av lunchen under markisen. Det är skönt att komma undan solen några timmar. Dessutom känns det bra att fixa maten hemma i husbilen. Det borgar för en bättre semesterekonomi. 

Maten har vi inhandlat på den stora Carrefour-butiken vid den norra utfarten mot Perpignan. Frukt, grönsaker, några goda ostar och färsk baguette, handlar vi i de små matbutikerna på Avenue du Tech utanför campingplatsen. Det är inte det billigaste alternativet men trevligt. Och i vår lilla favoritaffär finns ett bra rosévin för endast tre euro flaskan.

På kvällen vaknar staden till liv längs strandpromenaden och uteserveringarna fylls snabbt upp. Butikerna håller uppe till sent, en del till midnatt så känner man för att shoppa behöver man inte stressa. 

 

Efter några dagar känns lunken mellan campingplatsen och stranden som livets enda nödvändiga. 

Men vi ger oss ändå ut på en liten cykelutflykt. Det kostar 12 euro att hyra en cykel för en dag, uthyrningsstället ligger intill campingplatsens reception. Färden går söderöver, vi följer promenaden mot båthamnen. Här finns flera stora parkeringsplatser. Vid Parking de l’Abat är det tillåtet att stå med husbilen över dagen. Kvällstid är den stängd med bom. 

I lilla mysiga Le Racou, stannar vi för lunch vid stranden. Här är lugnare och betydligt mer pètite än i Argelès. Tyvärr finns varken ställplats eller bra campingmöjligheter för husbilar. Flera skyltar säger att husbilscamping är förbjuden. Den som struntar i förbudet under lågsäsong kan ha tur och slippa böter. Annat är det under högsäsong får vi veta av lokalborna. 

Andra trevliga utflykter kan vara att åka till Fou-grottorna fem mil sydväst om Argelès. Barn och ungdomar gillar säkert Aqualand i Saint-Cyprien en mil norr om Argelès. Mer vuxna aktiviteter är att besöka någon av de många vingårdarna i området Languedoc-Roussillon. 

Efter fem sköna campingdagar behöver vi röra på oss. Vi packar ihop och börjar resan mot nästa delmål. Det är med sorg i hjärtat vi lämnar Argelès. &