Det kostar 16 euro att köra över bron med husbil. Väl på andra sidan har lilla Île de Ré mycket att erbjuda. Här finns långa stränder, saltanläggningar, ostronodlingar, spännande butiker och dagliga marknader. Men under högsäsong är det både trångt och svårt att parkera fritidsfordonet.
En halvtimmes körning från La Rochelle på Frankrikes västra sida börjar den avgiftsbelagda bron. Priset känns onödigt högt och ger ett trist första intryck. Som tur är kostar det inget när man kör tillbaka, något vi upptäcker på återresan ett dygn senare.
Broavgiften till trots är Île de Ré ett favorittillhåll för många semestersugna. Under högsäsong trängs hundratusentals turister på den tre mil långa ön.
Och det är inte bara franska turister som väljer att resa hit. Även engelsmännen verkar gillar ön. Kanske har det med historien att göra. Under vissa perioder har här varit brittiskt styre.
Den bofasta befolkningen räknas till cirka 20 000 invånare. Tillsammans med dem som har sommarhus på ön, inte sällan folk från Paris, sväller invånarantalet till cirka 200 000. Öns populäritet avspeglar sig inte minst i priserna. Det kostar att ligga på topp.
Helt gratis är det däremot att besöka någon av de många stränderna. Mest lättillgängliga är de på södra delen av ön. Längre upp i norr är stränderna steniga och täckta med tång.
Vid mitt besök i början av juli 2011 prövar jag en dessa milsvida stränder på sydvästra sidan. Sanden är ren och det är gott om plats.
Men att ta sig ett dopp är inte det lättaste. Man får vada länge innan det är tillräckligt djupt.
Väl tillbaka på stranden är luften full av irriterande tångflugor. Det surrar runt kroppen hela tiden och är inte särskilt avslappnande.
En riktigt trevlig aktivitet på ön är däremot att besöka någon av de många charmiga byarna och städerna.
Största tätorten heter St-Martin de Ré. Här flanerar folk på kajerna i marinan mitt i staden till sent på kvällen. Det är tätt mellan restaurangerna och kaféerna och många njuter av en aperitif innan det är dags att äta middag.
Vi väljer en bistro med mycket folk på uteserveringen. Det är en bra barometer på att stället är trevligt.
Jag kalasar på en skiva hängmörad entrecôte med suveränt tillagade pommes frites. Till det några glas rött vin. Flaskan, en Chateau Neuf du Pape av hyfsad årgång, kostar 32 euro. Inte tokigt alls med tanke på vad vi får betala för ett liknande vin i Sverige.
I butikerna i den lilla staden finns modekläder av senaste snitt, skor, vackra textilier från Tunisien och mycket annat.Skulle detta inte räcka finns en marknad varje förmiddag i byarna.
i en av dessa byar turistar vi en solig förmiddag. La Couarde sur Mer, några kilometer väster om St-Martin de Ré, har ett långsamt tempo. Vi är flera som passar på att ta det lugnt, sittandes på någon av de många kaféerna och uteserveringarna. Det är skönt att vila i skuggan under markisen och betrakta folk som passerar förbi, många med en baguette under armen.
Utmärkande för ön är också stilen på gator och torg. Både människorna och miljön utstrålar lågmäld medvetenhet. Det ska liksom inte synas hur dyrt det är.
När det gäller bebyggelsen finns strikta regler. Husen får exempelvis inte vara än högre än två våningar och fasaderna ska vara slammade. Byarna är därför betagande pittoreska. I flera inredningsbutiker erbjuds proffshjälp åt den som behöver en hand med sitt lilla maison. Allt för att passa in och vara comme-il-faut. &
Maten håller hög klass. Visserligen är det dyrare än på fastlandet men inte något problem för en svensk plånbok.
Endast servitörerna hastar i mysiga byn La Couarde sur Mer.
Charmiga hus i långa rader.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.