Gott i Montefalco

Artikeln publicerades i nummer 5 2012.

Sagrantino är en udda druva i det stora vinlandet Italien, en särpräglad druva som ger ett strävt och egenartat rödvin. Ett rätt dyrt vin som med rätta är ganska berömt. Finns i Systemets beställningssortiment med priser från cirka 300 kronor flaskan.

Det är inte så mycket billigare att köpa på plats. Alltså i trakten av den lilla staden Montefalco mitt i italienska landskapet Umbrien, det landskap som ibland kallas Italiens gröna hjärta.

Trots att det är ett landskap utan kuster så inrymmer det så mycket av Italiens geografiska karaktär: bördiga slätter och dalgångar mellan höga berg. Små bergsstäder på nästan varje topp, smala och slingrande vägar, bäckar och floder, olivlundar och vingårdar, grönsaker och frukt.

Umbrien har strängt taget allt som den mer berömda grannen Toscana kan skryta med när det gäller vackra vyer, god mat och gott vin. Men kanske Umbriens skala är lite krympt, städerna är mindre, turismen inte så påträngande, maten kanske ännu mera genuin.

Här är prisnivån troligen också lite rimligare på boende och ätande. Även om närheten till storstaden Rom betytt att priset på fastigheter stigit drastiskt. I Umbrien är det numera populärt att renovera ett gammalt ruckel om du är penningstark romare eller utlänning.

Vår lilla stad Montefalco ligger ungefär tio mil rakt norr om Rom. Men den ligger en bit från allfarvägarna. Några mil norrut hittar du en av traktens största turistmagneter, Fransiscus stad Assisi. Med gott om campingplatser och annat bra för stora turistskaror.

Åker du mot bergen västerut kommer du så småningom till den vilda nationalparken Monti Sibbilini med snöklädda toppar. Du köper kanske berömda korvar och skinkor i Norcia och stannar över natt med ditt campingfordon på torget i högt belägna exotiska byn Castelluccio. Här är du för övrigt också i den svarta tryffelns land. Och vildsvinens.

Men tillbaka till Montefalco. I stadens små affärer och restauranger kan du avnjuta mycket av det som hela det här landskapet producerar av mat och dryck. Dessutom finns här en fantastisk ställplats som välkomnar både husbilar och husvagnar. Det är bara ett par minuters promenad från ditt fordon på ställplatsen till den fina stadsporten San Agostino med sitt krenelerade klocktorn.

När du väl är innanför stadens tjocka och höga murar når du lätt allting med några få steg. Staden är liten, totalt är det bara drygt 5 000 invånare och då bor de flesta utanför murarna.

Alla gator går till stora torget där kommunhuset finns. Längs en annan gata finns en liten fin turistbyrå med gott om information. Lite längre ner längs den gatan kommer du till en utsiktsplats där Umbriens bördiga slätter västerut skymtar i soldiset. Ibland kallas Montefalco för Umbriens balkong tack vare stadens höga läge och den fina utsikten.

Du som intresserar dig för gamla kyrkor och konst från renässansen kan ägna ett par dagar åt sådant, trots att stan är så liten. Det finns massor av godis. Som en strålande fresksvit från 1400-talet i Museo Civico som inryms i den tidigare kyrkan San Francesco. Målaren hette Benozzo Gozzoli. Det är bara ett av många exempel på fantastisk konst.

När du fyllt din kvot med fresker är det dags för andra frestelser. Som vinet bryggt på druvan Sagrantino. Den lilla vinbutiken intill porttornet, passeras på väg från ställplatsen. Där kanske du träffar den unge mannen Mauro Rettori, som lät mig smaka och sniffa på traktens ädla jordbruksprodukter.

Vin gjort på enbart Sagrantino är det man är mest stolta över och kanske det som kräver mest av dig som sniffar i glaset. Färgen är djupröd, smaken fruktig, kanske med en ton av björnbär om en riktig sommelier ska uttala sig. Framför allt är det mycket smak. Det är dessutom rätt dyrt, på plats får du nog ge minst 20 euro för en flaska Sagrantino. Passar till smakrika kötträtter, lamm, vildsvin och liknande.

I butiken är det värt besväret att även smaka på den söta varianten, passito, då vinet görs på torkade druvor. Dricks till manddelskorpor, precis som toscanska vin santo. Det vin som kallas Montefalco Rosso, och som är klart billigare, görs på Sangiovese med kanske 5-10 procent Sagrantino. Sangiovese är ju framförallt Toscanas vanligaste druva.

Du hittar lätt någon liten restaurang i gränderna innanför stadsmuren om du vill äta mycket och länge på kvällen.

Ett alternativ kan vara att köpa lite spännande charkuterier och grönsaker och ta fram grillen nere på ställplatsen. Jag stod där alldeles ensam en natt tidigt under säsongen, men det brukar vara gott om campingfordon berättade Mauro. Ställplatsen är jämn och fin och det finns vattenposter och eluttag med jämna mellanrum.

Om jag fattat rätt så står du gratis här. Däremot betalar du med mynt om du vill ha el, på samma sätt får du vatten i duschen. Men toabesök är gratis, liksom tömning av din egen toakassett.

Text och foto: Anders Witt