eCall, räddare i nöden eller blir det kaos?

I april 2016 röstade Europaparlamentet igenom att eCall ska bli obligatoriskt. Systemet har diskuterats sedan 2005 men i mars 2018 ska alla nya bilar ha systemet även om det undantagsvis finns i vissa bilar redan idag. Till att börja med gäller eCall personbilar och lätta nyttofordon och planen är att det sedan ska omfatta även tunga lastbilar, bussar, motordrivna tvåhjulingar samt jordbrukstraktorer.

Problemet är att få systemet att ringa upp när det behövs men inte annars och få systemet att skilja på kraftiga inbromsningar där kanske krockudden löser ut och olyckor. Frågor har rests om systemet är så stabilt att det blir den hjälp det är tänkt att bli även om syftet förstås är att rädda liv. Vissa befarar att systemet hellre "friar än fäller" och ringer upp 112 i onödan och därigenom får larmcentralerna att drunkna i onödiga samtal.

För både manuella uppringningar och de automatiska har för och nackdelar. I SVT togs den 1 oktober 2017 aspekten om hur larmcentralen ska kunna positionsbestämma olycksplatsen vid manuella olycksrapporteringar upp. Detta beskrevs som ett problem då alltför många som ringer har luddiga begrepp om var de är exakt. De automatiska har möjligen svårt att skilja på typer av händelser.

eCall ger inte bara larmcentralen information om att det är en olycka och var, de får även uppgifter om biltyp, bränsle, färdriktning samt antalet fastspända säkerhetsbälten, allt för att automatisk kunna bedöma lämplig räddningsinsats.

Även tekniken debatteras, hur kommer larmcentralerna att kunna hantera informationen och kan man lita på att de tagit emot det automatiska samtalet? Och kan man lita på att larmcentralen har den teknik som behövs för att visa informationen för operatören? Ändock ska detta ställas i relation till de dödsoffer som trafiken årligen skördar, inom EU där systemet ska finnas omkommer cirka 25 000, vart och ett av dessa är förstås en tragedi.

Den engelska tidningen Daily Mail. har tagit upp frågan i spåren av en intensiv debatt där.