En marknadsandel på tre procent gör Sprinter till det tredje vanligaste chassiet bland nyregistrerade husbilar. Men avståndet till marknadsledaren Fiat Ducato är stort.
År 1995 var Mercedes-Benz TN, som tillverkats sedan 1977, minst sagt föråldrad.
Efterföljaren döptes till Sprinter och kom i fyra olika versioner – från 2,59 till 4,6 tons totalvikt. Chassier, flakbilar, skåpbilar och minibussar stod på programmet.
Fem år senare genomfördes en facelift, och en ny generation dieselmotorer infördes. Ytterligare en facelift genomfördes vid årsskiftet 2002/2003.
Den nuvarande generationen presenterades 2006, med i stort sett oförändrat motorprogram, och nu hade totalvikten för den största modellen höjts till 5 ton.
Till den nya generationen kunde chassiexperterna hos Al-Ko Kober, i samarbete med kollegorna hos DaimlerChrysler presentera något som dittills ansetts vara näst intill omöjligt att bygga: Ett lågbyggt chassi till en bakhjulsdriven bil. På detta chassi hade den bladfjädrade standardbakaxeln ersatts med en skruvfjädrad multilänkarmsbakaxel av samma typ som på Mercedes personbilar.
Ramhöjden på det nya chassiet var 205 mm lägre än på standardchassiet men vikten var – på grund av den tyngre bakaxelkonstruktionen – ungefär densamma. Tre olika axelavstånd och två olika totalvikter (3,5 och 3,88 ton) fanns att välja mellan.
Helt nya, Euro 5-klassade motorer introducerades i maj 2009.
Ytterligare ett steg i utvecklingen av Sprinter togs hösten 2010, då man kunde presentera en luftfjädrad boggiversion av det lågbyggda chassiet med en totalvikt på 6 ton.
Mercedes-Benz Sprinter används främst till exklusivare halv- och helintegrerade husbilar, medan systermodellen VW Crafter knappt alls är aktuell i husbilssammanhang. &
Lars Erik Paulsson (text och foto)
Nya Sprinter-generationen med sina karakteristiska strålkastare.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.