”Varför är det så spännande med praktiska förvaringslösningar?”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning. Krönikan publicerades först i Husbil & Husvagn 1/20.

Varför är det så spännande med praktiska förvaringslösningar? Jag dras till ämnet och kan ägna timmar åt att fundera på dem. Det har en märklig dragningskraft på mig oavsett om det gäller husbilar, båtar, husvagnar, resväskor, telefonfodral eller pennställ. Förvaring! 

Sällan känner jag mig så nöjd som när jag lyckats klura ut en egen förvaring i en husbil. Min äkta hälft invänder att det har gått för långt när jag måste köpa saker att förvara i min nya smarta förvaringslösning? Men en tom förvaring gör ju ingen glad…

Ofta hindras jag faktiskt av min fru. Hon ratar mina förvaringsidéer – redan innan jag hunnit visa dem! Ibland smyger jag därför med dem, som vore jag beroende. Men en storvinst var faktiskt den där gången när jag hittade starka sugkoppskrokar som passade perfekt på plastväggen i duschen. I det fallet fick till och med frugan erkänna att de var bra. Att JAG var bra! Dels för att jag inte behövde göra åverkan på väggen men också för att ha nånstans att överhuvudtaget placera handdukarna vid duschning. 

Husbilsmontörer måste ha en otrolig självkontroll när de kan hålla sig från att sätta krokar överallt. Då är det värre med mig, ta bara mitt senaste fynd, en hel påse med tio gängade och kraftiga krokar. Troligen klarar de 5–10 kilo styck.

Där fick jag en skarp blick av hustrun redan när jag drog upp den lilla påsen ur fickan. Min glädje försvann. ”Att man inte ska få ha lite kul nån j-a gång?!”

Men jag gav inte upp utan smög runt i husbilen och måttade och duttade med kroken mot potentiella väggytor. Varje gång innan jag skulle trycka till och gänga sneglade jag mot frun, som sa nej med mörk blick, och jag fick dra tillbaka spetsen. Till slut blev jag helt oförmögen att gänga. 

Jag vet, krokar ger åverkan på det vackra träet… men det syns ju inte förrän någon gängar ur den igen. Jag vet inte exakt hur länge jag gick runt duttade med mina nya krokar.

”Här borde vi väl ha en krok!”

”Till vad?”

”Hänga upp saker… du vet!”

”Jamen… VAD?”

”Häng inte upp dig på det… finns väl alltid plagg som ligger och dräller!”

Krokarna blev liggande i en välfylld bra-att-ha-ask. Men krokar är inte allt, jag kan inte sluta stirra på distansen mellan entrédörrens plastkarm och innerväggen. Där passar hoprullade strumpor perfekt. Nu har min fru dessvärre hindrat mig från den smarta förvaringslösningen – också! Frustrerande. Att inte ens få trycka in sina strumpor i ett outnyttjat utrymme... 

”Fult? Nej det är praktiskt! I ett litet utrymme som en husbil måste man tänka praktiskt först och främst. Långt ner på listan kommer det där med snygghet.” 

I min värld fick husbilar gärna ha magnetiska väggar… eller innerväggar av kardborre?

Då kunde jag fästa saker överallt utan att göra hål i väggen…