Resandets två rörigaste system: ”EU borde enas”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Det här med motorvägs­avgifter är en riktig soppa. Märkligt att den europeiska gemenskapen inte kan enas om ett och samma system, när allt från gurkor till snus regleras.

Upprinnelsen till min negativa inställning är artikeln om bizzar. (Ingen vill ta ansvar för korrekturläsningen av den artikeln.) Alltså en enkel metod för att snabbt smita förbi köer vid vägtullar, broar, färjor. Smidigt får man köra i gräddfil där bommen öppnas tack vare en liten sändare som klistras på insidan av vindrutan. Så långt allt väl!

Här hemma i Sverige är vi ju bortskämda med avgiftsfri motorväg (med ett par undantag) som bekostas av skatter. Vi slipper därmed det idiotiska i att stå på tomgång i köer för att betala för en vägsträcka. Likaså i Danmark och Tyskland kan vi färdas ”gratis”.

Ska vi däremot åka motorväg i Frankrike, Spanien, Italien, Polen, Österrike, Portugal och många andra länder så drivs deras motorvägar av bolag som måste få betalt. Det förstår jag, men att det ska vara så olika kring hur avgifter beräknas, det förstår jag inte.

Till och med hur fordon mäts skiljer mellan länder. Förutom skillnader i beräkning av längd, axlar och vikt så tycker något land att fordonshöjden ska mätas vid framaxeln. Vissa mäter fordonets högsta höjd (med takbox/cykel etc.) och några beräknar efter totalhöjden i regbeviset.

I många andra branscher har man fått enas kring gemensamma regler – så nog borde EU:s väghållare kunna enas?

Nåväl, det går ju alltid att välja bort stressiga motorvägar helt. Då väntar vackrare omgivningar och fler upplevelser än längs en trist flerfilig motorväg!

Undrar ni över rubriken? Vilket är det andra röriga systemet? Ni kanske har gissat? Jo, vid färd mellan EU-länder är det bara gasolbranschen som kan ge vägtullarna en match i soppköket!