”Jag följer både våren och pollenallergin norrut”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning. Krönikan publicerades först i Husbil & Husvagn 5/2019.

Det senaste året har vi bott utomlands och jag jobbar därför på distans. Uttrycket ”digital nomad” är ett modeuttryck många slänger sig med och det är väl det jag är. Själv gillar jag ordet distansjobbare.

Hur som helst, under den gångna vintern märkte jag vissa tendenser till avundsjuka från mina vänner, bara för att jag såg solen mer än dem. De skulle bara veta hur ont i ryggen man får av att skriva från en campingstol istället för en riktig kontorsstol! 

Tvärtom var det förra sommaren när vi snurrade runt i ett normalgrått Mellaneuropa och det var onormalt blått hemma i Sverige. Den där otroliga sommaren 2018 alla tjatar om..!? Var den så bra då? Nä inte är jag avundsjuk… eller jo... det är jag. Fortfarande. Att bada i sjöar, åar, hav, pölar och älvar hemma i Sverige är en av mina favoritsysslor… så går jag och missar rekordvarmt vatten i allt från forsar till fjällbäckar i en hel sommar.

Till råga på allt undrar jag om jag kan ha fått lite pollenallergi, nu i skrivande stund fast det bara är mars. Allergier är dock helt nytt för mig så möjligen är det bara retsnuva… det återstår att se. 

Nu tar vi i alla fall igen den där sommarförlusten 2018 här nere i Spanien 2019. Just i dag med en resa genom en snustorr spansk öken (vattendrag finns, men utan vatten!) som får mig att tänka på Route 66 och Nevada i USA.

Passande nog hamnade vi nyss på diverse Hollywoodska inspelningsplatser där Clint Eastwood besegrat mängder av hattgubbar i sina ”westerns”. Sedan fortsätter vi mot Granada, Sevilla och Portugal för att till sist vända näsan norrut och snedda upp mot Frankrike. Det blir några extra dygn i France för husbilstester innan vi planerar att återse Sverige i maj. Jag längar otroligt mycket efter att hålla mitt lilla barnbarn Delice igen! 

Det som slog mig på ett mindre positivt sätt är att om jag har en äkta vår-allergi så finns det kanske en nackdel med att övervintra på vårt vis. Eller snarare på vårt sätt att lägga hemresan.

Tanken är ju att vi ska följa våren norrut, ända nerifrån det allra sydligaste Spanien/Portugal och vidare upp genom Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och södra Sverige för att slutligen fortsätta ända upp till Norrland. Tänk alla vackra blommor som slår ut längs vår färdväg! Vi följer våren likt små fåglar och det allt grönare gräset och de skönare bladen som vecklar ut sig på både kvist och gren. Hmm… tänker du på samma sak som jag just nu? 

Just det! Vi flyttfåglar har ju en rekordlång pollensäsong att utsättas för! Men som jag sa inledningsvis är jag inte pollenallergiker och spekulerar mest nu. Något är visserligen fel i näbben... och jag har varken feber eller huvudvärk. Så ska det kanske fortsätta… få se nu… från slutet av februari månad ända till… ja ända till början av juni. JUNI? Ja, för det är väl då som gräs och björkar blommar hos släkten uppe i Umeå. Fem månader snuva..?

Nej jag bollar nog över frågan till er som är äkta pollenallergiker – och dessutom övervintrar utomlands. Känns det som om pollenluften och allergin följer efter er i månader eller är det ingen skillnad mot att stanna hemma? Eller tvärtom bättre? Jag vill gärna höra dina erfarenheter, så skriv till jimmie.obom@gmail.com eller till redaktionen och berätta.

Läs också: ”Jag blir tårögd av Norgesemestern – vackert men svindyrt”