Den första vårturen

Visst är det så. Vad man känner innerst inne när det är dags för årets premiärtur. Det går knappast att beskriva men det är en känsla som alla av oss som varit med om det gärna skulle vilja förmedla till de oinvigda. För då skulle de inte vara oinvigda längre!

Visst har vi redan fått känna på våren lite grand. Den var tidig i år och redan den 15 februari var det dags långt längre norrut än vanligt. Nu är det vår ända upp längs Norrlandskusten och säkert är det många som redan smygstartat säsongen. Om inte annat har vårblommorna redan gjort det i vårt avlånga land. I söder finns redan krokus och till och med forsythia. Och känslan när de första blommorna visar sig är svårbeskrivlig men går ändå inte upp mot den första övernattningen. Hur beskriver man den?

Nu står den nya säsongen som ett oskrivet blad, fylld av möjligheter. För som Helen Keller säger. De vackraste sakerna i världen går inte att ta på även om blommorna kan ses.

Vi syns säkert någonstans efter vägarna. För i år kommer vi att vara ute mer än någonsin. Känslan av att ta redaktionsbilen och bege sig ut någonstans är en sådan där omöjlig sak att beskriva även för oss som är ute ofta och gärna. Det är en känsla som inte går över med åren, det är snarast tvärtom. Och nu är det äntligen dags!